Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gersdorff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Gersdorff-Gerson
1062
Gersdorff [gers-], J o c h u m, dansk statsman,
f. 11 nov. 1611, d. 19 april 1661, tillbragte
åren 1629-38 i utlandet och studerade vid
flera af dess universitet (bl. a. l1/» år i
Paris). 1648 blef han riksråd, 1649 ståthållare
i Köpenhamn och 1652, efter K. Ulfelds flykt,
rikshof mästare. 1653 och 1656 afslöt G. de nya
förbundstraktaterna med Nederländerna. 1657
var han mycket ifrig för kriget mot Sverige,
hvaraf han väntade stora fördelar, och kände
därför så mycket djupare smärta, då han året
därpå nödgades afsluta Koskildefreden. ("Gud
gifve, att jag ej kunde skrifva", voro hans ord,
då han måste underteckna fredstraktaten.) 1657
blef han "patron" för Köpenhamns universitet,
och som sådan kämpade han 1659 under stadens
belägring i spetsen för studenterna. Då
riksdagen sammanträdde efter freden 1660,
öppnade han dess förhandlingar och stod närmast
på konungens sida, men spelade för öfrigt
icke någon framstående roll. Efter enväldets
införande blef han riksdrots och preses i
Statskollegiet. G. var ifrig boksamlare och
skaffade sig ett stort bibliotek, som han
testamenterade till konungen. Hans dotter,
Magdalena Sybilla (1643-85), hvilken blef
gift med geheimerådet general Jörgen Bjelke,
var en förtrolig väninna till Griffenfeld
och en af de få, som icke öfvergåfvo
honom vid hans fall. _
E. Ebg.
Gersdorff [gers-], Hermann von, preussisk
general, f. 1809, inträdde 1827 i preussiska
armén, åtföljde 1842-43 den ryska hären på
fälttåget i Kaukasus samt kämpade 1848-49 i
danska kriget. 1864 utnämnd till generalmajor,
deltog han i danska (s. å.) och österrikiska
(1866) fälttågen samt befordrades 1867 till
generallöjtnant. Till utmärkelse för de
förtjänster han inlagt i slaget vid Wörth
(6 aug. 1870) erhöll han befälet öfver 11
:e armékåren, men blef i slaget vid Sedan (l
sept.) svårt sårad och afled 13 sept. 1870. Jfr
Schulz, "Hermann von G." (1891).
Gersdorffit, miner. Se N i c k e l g l a n
s. Gersfeld [gërsfelt], stad i Hessen-Nassau,
500 m. ö. h., i en dal af Rhön, vid Fulda.
1,421 inv. (1900). Klimatisk kurort med
varmbad och gyttjebad. Frekvens 2,420 (1905).
Ln. Gersime [ger-] 1. Gör sim e, nord. myt.,
enligt tillägg till Snorres Edda den ena af
Frejas fagra döttrar; den andra hette H n oss
(se d. o.). - Ordet gersime betyder klenod,
smycke, dyrbarhet. Th.W.* Ger-skagul.
Se Geir-Skogul. Gerson [järså’], eg. Jean C h
ar Ii er, fransk teolog, f. 1363 i Gerson, nära
Rethel, efter hvilken ort han fick sitt namn,
d. 1429 i celestinklostret i Lyon. Han blef
1392 teol. doktor i Paris och efter sin lärare
nominalisten Pierre d’Ailly 1395 kansler vid
universitetet därstädes, hvilket ämbete han
beklädde till sin död. 1408 blef han pastor i
kyrkan S:t Jean en Greve i Paris och vann stort
fykte som predikant. Han hyste den gallikanska
uppfattningen
(se Gallikanska kyrkan) gentemot påfvedömet och
bidrog mer än någon annan till sammankallandet
af det första reformkonsiliet i Pisa 1409; ehuru
han ej där var närvarande, blef hans skrift för
mötet, De unitate ecclesiastica, konsiliarismens
mest glänsande legitimation. I Konstanz-mötet
deltog han personligen 1415-17. Där skref han
sin andra, mest berömda skrift, De potestate
ecclesiaslica. Han fordrade, att kyrkan ensam,
icke påfven, skulle ega all kyrklig auktoritet,
och yrkade på en reformation, men deltog
emellertid i fördömandet af Hus och Hieronymus af
Prag. Det hat, för hvilket G. utsatte sig från
den i Frankrike då allsmäktige hertig Johans af
Burgund sida, hvars mord (1407) på hertigen af
Orleans han på det bittraste fördömde, tvang
honom att 1417 söka skydd utom Frankrike till
hertigens död (1419). Han återvände då till
Frankrike och bosatte sig i Lyon. G. sträfvade
efter en sammansmältning af den uominalistiska
skolastiken och den mystiska teologien. Denna
sistnämnda är icke en abstrakt vetenskap,
utan en erfarenhetskunskap, som stöder sig på
de frommes inre upplefvelser och som därför
är tillgänglig äfven för de olärde. Vägen, på
samma gång som målet, är kärleken. För dennas
renande och stärkande måste man: 1. underkasta
sig poenitentia, lifvets mödor, 2. sedan draga
sig tillbaka till locus secretus et silentium
(enslighet och tystnad), 3. hvarefter man
slutligen kan nå det högsta stadiet, fortis
perseverantia (fast ståndaktighet). Dessa
fromhetens stadier har G. skildrat i sin skrift
De monte contemplationis. Gentemot den af
Birgitta från Sverige främst representerade
mystiken med uppenbarelser stod han dock
skeptisk. Bibeln fick tolkas endast enligt
kyrkoläran; vid denna holl G. orubbligt
fast. En varm fromhet karakteriserade honom
dock. Han var den förste franske teolog, som
vågade begagna modersmålet till uppbyggliga
skrifter. Bikten använde han flitigt och uppdref
den til! virtuositet. För biktundervisningen
skref han bl. a. De arte moriendi ("Lärdom
hwrw man skal læra dö til siälenes salicthet",
öfv. af Ericus Nicolai, Uppsala 1514, hvaraf
en fotolitografisk uppl. 1881; se "Samlaren",
1885), som han kallade kyrkans första katekes. Om
ett annat till svenska öfv. arbete af G. se E r
i c u s Nicolai. G :s samlade arbeten utgåfvos
1483 och ha sedan många gånger blifvit upplagda
(fullständigast af Du Pin 1706). De innehålla
hans dogmatiska arbeten, uppsatser rörande
kyrkostyrelsen, öfversättningar, dikter,
uppsatser om musik m. m. Bästa monografien
öfver G. är J. B. Schwab, "Joh. Gerson"
(1858). S-e. Hj. H-t. Gerson [ge’r-], Wojciech,
polsk målare, f. 1831 i Warschau, d. där 1901,
studerade i Petersburg och Paris (1856-58,
under Cognet) och var en af grundläggarna
af konstnärsförbundet "Towarzystwo Zachety
Sztuk Pieknych w Krölestwie Polskiem" (1861) i
Warschau. G. var hufvudsakligen historiemålare,
med ämnen från den jagellonska tiden. Hans
stora oljemålning Coppernicus förklarande sitt
solsystem för de påflige i Rom år iõOO (tillhörig
M. Rej i Przeclaw, Galizien) förskaffade honom
professorstitel (1879). Förutom porträtt och
landskap (särskildt från Karpaterna) utförde
G. illustrationer till polska tidskrifter, var
nitisk lärare i akademien och författade äfven
åtskilliga skrifter rörande målarkonstens teori
och teknik. Hans dukar uppgå till ett antal af
458, af hvilka den stora taflan Tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
