- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
987-988

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologiska orglar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

987

Geometrisk bild-Geoponika

988

ytor undvikas omsorgsfullt; äfven den minsta
plats utfylles med ornament. Särskildt i
Ättika tillkomma djur- och människomotiv,
äfven de mycket stelt hållna. Mönstren äro
vanligen anbragta i zoner rundt lerkärlen. Bland
djurmotiven märkas vattenfåglar, hjortar och
rådjur samt hästar. De framställas alltid kantiga
med långa halsar och smala ben. Människofigurerna
ega oftast ett fågelliknande hufvud, en trekantig
öfverkropp, ytterst smal midja och långa smala
ben. Vissa alster af denna stil framföra hela
scener, t. ex. liktåg, sjöslag, festspel och
körer, processioner af krigare och vagnar,
allt scener ur det dagliga lifvet, hvaremot
mytologiska framställningar saknas. Figurerna äro
målade i mörkbrunt på ljust rödgul lergrund. Den
geometriska stilen var en kvarlefva af den
förmykenska tidens orceringssätt, hvilket
under Mykenetiden fört en mera undanskymd
tillvaro såsom en "bondestil". Efter den
s. k. doriska vandringen uppträdde den som
nästan allenahärskande. Lerkärl i geometrisk
stil förekomma på det grekiska fastlandet,
vidare i Italien, där dels importerade, dels
efterbildade vaser med deras utlöpare förekomma,
samt slutligen så långt bort som i Syd-Frankrike
och Spanien. Däremot tyckas de ej eller i ringa
grad uppträda i Mindre Asien och på de grekiska
öarna, där dock senare lerkärl formats med en
del reminiscenser från dipylonstilen. Litt.:
S. Wide, "Geometrische vasen aus Griechenland" (i
"Jahrbuch des kais. deutsch. archäologischen
instituts", bd XIV och XV).
T. J. A.

Geometrisk bild 1. Virtue’ll bild, fys. Se Lins
och Spegel.

Geometrisk ort, mat., sammanfattningen af
de punkter, som uppfylla ett visst .angifvet
villkor. En geometrisk ort utgöres vanligen
af en sammanhängande linje eller yta, men kan
stundom bestå äfven af flera linjer, ytor eller
isolerade punkter. Om t. ex. en punkt bör ligga
i ett gifvet plan och vara på lika afstånd
från två gifna punkter i samma plan, så blir
den geometriska orten för punkten en rät linje,
som vinkelrätt halfverar de båda gifna punkternas
sammanbindningslinje. (L F.)

Geometrisk progression 1. Geometrisk serie,
mat., en sådan serie, där kvoten mellan hvarje
term och den närmast föregående är konstant. Om
den första termen kallas a och k antages vara
den konstanta kvoten, blir serien således

a, ak, ak2, ak3

Den n-te termen är tydligen akn 1, och summan,
s, af TI termer befinnes vara

-".t_r

Summering af geometriska progressioner
förekommer bl. a. vid åtskilliga amorterings- och
lifränte-problem. En geometrisk progression säges
vara aftagande eller tilltagande, allteftersom
k är mindre eller större än ett. Med en oändlig
geometrisk progression förstår man en geometrisk
progression, där termernas antal är större än
något ändligt tal; en sådan

serie har till summa -^––– ,

l - k

om progressionen är aftagande.

Geometriska progressioner behandlades redan af

Euklides (omkr. 300 f. Kr.); oändliga
geometriska progressioner nyttjades först af
Archimedes (287 -212 f. Kr.). _
d- F.)

Geometrisk proportion. Se Proportion.

Geometrisk rörelselära, detsamma som k i n e -m
a t i k (se d. o.).

Geometrisk serie. Se Geometrisk progression.

Geometriskt centrum. Se Medelpunkt.

Geometriskt medium 1. Geometriskt medeltal,
mat., till tvenne gifna storheter kallas
kvadratroten ur storheternas produkt. Så
är 4 geometriskt medium till 2 och 8 och
i allmänhet V ab geometriskt medium till
a och b. Geometriska mediet sammanfaller
i sak med medelproportion alen (se d. o.).
(I-F.)

Geomy’idæ, zool. Se Gnagare.

Geönoma Willd., bot., släkte bland palmerna,
omfattande omkr. 80 arter i Syd-Amerika. De
flesta arterna äro lågväxta, stamlösa,
med pardelade, mycket dekorativa blad,
hvarför de ofta odlas som prydnadsväxter.
G. L-m.

Geonyktitrõpisk, ’bot. Se Nyktitropisk.

Geophi’lidæ, zool., familj af enkelfotingarnas
ordning bland tusenfotingarna. Hit höra mycket
smala och långsträckta, vanligen blekgula eller
roströda enkelfotingar med 14-ledade antenner
och ända till 173 benpar, ögon saknas. Arterna
lefva i fuktig jord, under stenar eller i det
fuktiga mudd-ret af gamla trästubbar. Framtagna
i dagsljuset och oroade, bruka de hopslingra
sin ytterst böjliga kropp i knutformade
slyngor. Honorna sitta hopslingrade kring sina
i en liten klump sammanklibbade ägg och bevaka
ännu de späda, nykläckta ungarna, som redan
från början äro utrustade med det fulla antalet
benpar. Vissa arter lefva på hafs-stränder,
vid vattenbrynet, där de ofta öfverspolas af
vatten, och enligt hvad man utrönt, kunna de
lefva nedsänkta i hafsvatten i 12-17 timmar, i
sötvatten t. o. m. 6-10 dagar. Några arter (hos
oss Geophilus electricus) utsända ett starkt,
fos-forescent ljus likt lysmaskens, hvilket
tycks bero pä något på kroppsytan afsöndradt
ämne, enär djuret lämnar en lysande strimma på
underlaget, på hvilket det rör sig. Från vårt
land känner man 8 arter, fördelade på släktena
Scolioplanes, Schen-dyla och Geophilus. Allmän
öfver hela landet är i synnerhet Geophilus
proximus, med en kroppslängd af omkr. 35 mm. Föga
mindre allmänna äro de omkr. 40 mm. långa och
1,5 mm. breda G. flavus och G. jenugineus, den
förra blekgul, den senare roströd. De största
arterna tillhöra det sydeuropeiska släktet
Himantarium, af hvilket t. ex. H. gabrielis når
en kroppslängd af 190 mm. med en bredd af blott
3,? mm. G. A-z.

Geo’philus, zool. Se Geophilidæ.

Geopo’nika (grek. rswnovixå} kallas en till
vår tid bevarad samling af excerpt ur grekernas
landt-brukslitteratur. Med hjälp af förarbeten,
gjorda af Vindanios Anatolios och Didymos i
4:e eller 5:e årh., åstadkoms denna samling af
Kassianos B a s s o s ung. 600. Då man sedermera
på Konstantin Porfyrogennetos’ befallning i 10:e
årh. utgaf excerptsamlingar ur antika verk,
drogs äfven Kassianos’ verk fram, men tyvärr
åstadkoms däraf blott en försämrad upplaga,
och det är denna vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free