Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 855-856 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geiger ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det är musiken, mer än poesien, som
egentligen kommer i betraktande, när det
gäller hans små visor, af hvilka flera bland de
allra vackraste härröra från hans senaste år,
t. ex. Odlaren strör i mörka mullen, Första
aftonen i det nya hemmet m. fl. Man har sagt,
att grunddraget hos G. varit en starkt utpräglad
musikalisk känsla, och faktiskt är det omöjligt
att förstå honom utan att förstå hans musik. Med
kompositören G. inträder i själfva verket den
svenska romanssångens klassiska period. Hans
större instrumentalkompositioner röja en mycket
förklarlig brist på konstnärliga studier, men åt
visan och manskvartetten däremot ger själfva hans
egenskap af dilettant ett drag af osökt naturlig,
omedelbar friskhet. Därför hör G. såsom melodisk
viskompositör till våra ypperste, i synnerhet i
de sånger, där han träffat folktonens anda, såsom
Vikingen, Kolargossen m. fl. G. torde varit
den förste, som i den svenska sångkompositionen
mera direkt anslagit denna ton. Ännu mera
populära blefvo hans manskvartetter, dels de
fosterländska marscherna Fädernesland (till
Gustaf Adolfs-festen 1832) och O yngling,
om du hjerta har (ur Lidners "Medea"), dels
den stämningsrika aftonsången Stilla skuggor,
hvilka alla ännu i dag höra till studentkörens
stående repertoar. Framhållas förtjäna äfven
kvartetten Stilla, o stilla samt visorna Kuno
trogen, Sparfven och Söderländskan i Norden.
G:s första sånger utkommo i "Poetisk kalender"
(1814–20). Sitt första sånghäfte utgaf han 1824
(tills, med A. F. Lindblad). "Nya sånger"
följde 1834, 1836 och 1840. En stor mängd
sånger samt några sonater och en stråkkvartett
finnas i handskrift (se T. Norlind, "Svensk
musikhistoria", 1901).

Trots all sin rika litterära produktion, som
dock, det måste medgifvas, knappast kunde räknas
till det rent vetenskapliga området, lyckades
G. först efter ytterligare något vacklande mellan
filosofi och historia erhålla professuren i
sistnämnda ämne i Uppsala 1817. Året förut,
då han gifte sig med sin syssling Anna Lisa
Lilljebjörn, en både på hufvudets och hjärtats
vägnar rikt utrustad kvinna, hade han knutit
en nära vänskapsförbindelse, som haft starkt
inflytande på hela hans utveckling, nämligen
med den tyska skaldinnan Amalia von Helvig (se
d. o.). Med henne brefväxlade han till hennes
död (1831), och hon förmedlade hans förbindelser
med det litterära Tyskland, särskildt under en
resa, hvilken han sommaren 1825 företog för sin
hälsas skull. G. reste därvid genom Danmark,
Tyskland och Böhmen, hvarunder han gjorde en
mängd värdefulla bekantskaper, t. ex. med Rask,
Öhlenschläger, Ingemann, Jean Paul, Tieck, Weber,
Schelling, Hegel och Schleiermacher. Denna resa
har han skildrat i sina Minnen (1834), som i
något omarbetad form innehålla äfven bref från
hans Englandsresa och intryck från hans barndoms-
och ungdomstid.

Från G:s första professorstid (1817) kan
egentligen hans politiska verksamhet räknas, men
denna börjar med en tids öfvervägande filosofiskt
skriftställeri fram till 1821 och fortsattes med
en längre tid af historieskrifning och praktisk
politisk verksamhet till 1838. Hans djupa studier
och originella framställningssätt gåfvo åt den
unge professorns ord i politiska frågor en vikt,
som bidrog till att "Uppsalaultraismen" och
"den historiska skolan" snart
blefvo vanliga benämningar på den konservativa
riktningen i Sverige vid denna tid. "G. är nu
dagens man, och kanske berodde det af honom
att äfven blifva tidehvarfvets", skref Tegnér
profetiskt. G:s gamla förkärlek för filosofi
träder nu åter fram i en rad programskrifter,
af dels religiös-filosofisk karaktär,
t. ex. Talet vid reformations-jubelfesten 1817
och afh. Thorild. Tillika en filosofisk eller
ofilosofisk bekännelse (1820), dels statsrättslig,
t. ex. Feodalism och republicanism (1818) och
Nytt "ett och annat" i anledning af frågan om
akademiska jurisdiktionen (1822).


E. G. Geijers hus i Uppsala,

Talet vid jubelfesten är bl. a. ett loftal öfver
den då i hela Europa rådande reaktionen, och arbetet
om Thorild, som ursprungligen var afsedt till
litteraturhistorisk inledning åt Thorilds samlade
arbeten, blef i stället en till uttrycken med
den lutherska dogmatiken delvis ganska nära
sammanfallande religionsfilosofi. Men detta
hindrade icke, att G. på grund af kritik mot
treenighetsdogmen och försoningsläran utsattes
för en tryckfrihetsprocess (1821), som kunnat
medföra landsförvisning, ehuru han till allmän
glädje frikändes af juryn.

G :s religionsfilosofi, sådan den vid denna tid
tedde sig, förändrades under hans liberala period
icke i det väsentliga, den endast genomgick en
utveckling. G :s konservativa samhällslära bildar
däremot ett från den liberala jämförelsevis
afskildt helt, som karakteriseras därigenom,
att statsprincipen här för honom är det centrala
till den grad, att statens och den historiska
traditionens rätt nästan uppslukar individens. Då
fordran på den fullkomliga människan och fordran
på det fullkomliga samhället enligt G. icke kunna
skiljas från hvarandra, blir äfven all sedelära
för honom samhällslära. Och då han motsatte sig
Rousseaus ohållbara lära om samhällskontraktet
och folksuveräniteten, måste han också opponera
mot de därur härflytande läror, som skilde
individens ändamål från statens och ställde
folk och regering mot hvarandra som naturliga
fiender. Men då han därvid i stället häfdar den
vetenskapliga uppfattningen af samhället såsom en
historisk kontinuitet, leder han sig härifrån på
ett tämligen oorganiskt sätt fram till försvaret
af ståndsrepresentation och skråförfattningar
såsom berättigade äfven i det moderna samhället
endast därför, att de äro historiskt gifna. Denna
senare uppfattning framträder särskildt i
uppsatsen om akademiska jurisdiktionen, som
egentligen var en stridsskrift mot den liberale
juristen J. G. Richert. I själfva verket var
denna G:s konservatism i praktiskt politiska
frågor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>