Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besörjde från 1881 de nya upplagorna af
Tischendorfs textedition af nya testamentet och
redigerade tillsammans med Haruack från 1882
samlingsverket "Texte und untersuchungen zur
geschichte der altchristlichen literatur". 1. G-g
N. 2. (E. Bg.)
Gebhart [jebär], Émile, fransk författare,
f. 1839 i Nancy, d. 1908, vardt 1880 professor i
de sydeuropeiska litteraturerna vid Sorbonne och
1904 ledamot af Franska akademien. G. skref ett
stort antal arbeten rörande den antika kulturen
(Histoire du sentiment poétique de la nature
dans l’antiquité grecque et romaine 1860,
Praxitèle 1864, Essai sur la peinture de genre
dans l’antiqmté 1869 m. fl.) och framför allt
rörande renässansen, dess sammanhang med antiken
och dess inverkan på senare tiders kultur: De
l’Italie 1876, Rabelais, la renaissance et le
réforme 1877, Les origines de la renaissance
en Italie 1879, Introduction à l’histoire
du sentiment religieux en Italie 1884, La
renaissance italienne 1887, L’Italie mystique
1890, Autour d’un tiare 1893 ("På Petri stol",
1894), Rabelais 1895, Moines et papes 1896,
Au son des cloches 1897, Conteurs florentins du
moyen áge 1901, D’Ulysse à Panurge 1902, Jules II
1904, Florence 1906 och Sandro Botticelli s. å.
Gebit (ty. gebiet), område.
Gebrer [geb-] l. Guebrer. Se Parsism.
Gebweiler [gebvajler], fr. Guebviller, kretsstad
i Elsass-Lothringen, reg.-omr. Ober-Elsass,
vid Lauch och foten af Vogeserna. 13,313
inv. (1905). Gymnasium. Betydlig textilindustri,
äfven i siden, maskinfabriker. Utmärkta hvita
viner. (J. F. N.)
Gebyr (ty. gebühr), förv., nyttjades
inom den äldre svenska administrationen i
betydelse af sportelinkomst, expeditionslösen
o. s. v., anslagna till viss tjänst
för tjänstinnehafvarens bättre utkomst.
Kbg.
Gecarcinus, zool. Se Antilliska landtkrabban.
Gecinus, Grön- l. Myrspettar,
zool. Se Hackspettsläktet.
Geckonidæ l Ascalabotes, Gecko-ödlor, zool.,
äro små, egendomligt gestaltade ödlor, som i
mycket väsentliga afseenden skilja sig från de
andra nu lefvande ödlorna. Nosen är bred, ögonen
äro stora, rörliga ögonlock saknas merendels,
fjällen äro utaf enklare slag än hos andra ödlor,
ej taktegellika, stjärten är tjock och relativt
kort. Tårna äro mer eller mindre fullständigt
förenade medelst hud och bära undertill ett antal
tvärställda hudflikar; i denna tårnas bildning
ega djuren en sug- och vidfästningsapparat, som
sätter dem i stånd att springa omkring ej blott
på lodräta och glatta ytor, t. ex. glasrutor,
utan ock på undre sidan af vågräta ytor t. ex. i
tak. Klorna kunna stundom dragas tillbaka. Bland
öfriga egendomligheter i deras byggnad må här
blott nämnas, att kotkropparna äro bikonkava
som hos fiskarna och hos ett stort antal af
äldre geologiska perioders kräldjur samt att
nyckelbenet är utbredt och försedt med hål i
sin inre ända. - Geckoödlorna bebo alla jordens
varmare länder. Man känner mer än 270 arter;
af dessa finnas i Syd-Europa 5. De förekomma på
klippväggar och i träd, på murar och i stenrösen
samt mycket gärna i människoboningar. Om dagen
hålla de sig i allmänhet stilla, men med nattens
inbrott blifva de lifliga och börja sin jakt
på allahanda insekter och spindlar, som de
med stor skicklighet förstå att bemäktiga
sig. De göra således mycken nytta genom
att utrota insekter och hvarjehanda ohyra
inomhus. Fullkomligt oriktig är den stundom hörda
beskyllningen, att de skulle vara giftiga. Med
någon omsorg lyckas det att hålla dem vid lif
i fångenskap, där de till en viss grad blifva
tama. - En i länderna kring Medel-
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
