Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gatläggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Gau-Gauda
uppdelats i grefskap utan hänsyn till äldre
indelningar. Hvad som i synnerhet talar mot
identifieringen af pagus och gau är dock,
att en ursprungligt och för germanernas
författningslif så betydelsefullt mellanjed
som gau-pagus skulle varit, ej framträder i de
germanska rättskällorna. I det egentliga Sverige
finnas inga som helst spår däraf. På Gott-land
voro visserligen hundarena förenade till högre
enheter, s. k. tredingar, men detta kan ha
varit en yngre anordning. Allmänt antages,
att så varit förhållandet med de af flera
härad bestående s. k. .sysslorna i Danmark och
Norge. Hos en del germanstammar spelar tusentalet
en viss roll, och på grund häraf ha anhängarna
af gau-pagus-teorien antagit tillvaron af
"tusendeområden" (tausendschaften) och trott
sig i dem ha funnit spår af en mellan folklandet
och hundarena befintlig gauindelning. men dessa
"tusenden" och deras höfdingar omtalas endast
i sammanhang med krigsväsendet, och någon på
"tusendeområden" grundad tingsförfattning,
motsvarande folklandens och hundarenas, har
ej kunnat uppvisas. Om den allmänna grunden
för grefskaps-förvaltningen varit pagi i
betydelsen af gaue, så borde väl också vid
denna förvaltnings införande i Gallien efter den
frankiska eröfringen de galliska pagi blifvit
grefskap, men det var i regel de galliska
civitates, som ställdes under grefvar (hvilket
för öfrigt också stundom skedde med hela gamla
folkland i Tyskland). Det kan därför åtminstone
ej anses af-gjordt, att medeltidens tyska gaue
motsvarat den germanska urtidens pagi, utan
starka skäl tala för, att med pagi verkligen
menats hundarena. Äfven af gau-pagus-teoriens
anhängare eikännes, att gau kunde betyda område i
allmänhet. Utgår man härifrån, så kan förklaras,
både att gau användes i så skiftande betydelse,
som ofvan nämnts, och att det tillika erhöll den
specifika betydelsen af ett gref-skapsområde:
gau skulle då blifvit benämningen på grefskapet,
emedan detta då var det viktigaste området,
men icke på grund af att grefskapet hade sin
motsvarighet i ett specifikt gauområde under
den germanska urtiden.
Gauförfattning. Enligt den teori, som i
gau ser ett mellanled mellan folklandet
och hundarena, var den i saliska lagen såsom
ordförande på hundaretingen omtalade thunginen
den ursprunglige folkvalde gauhöfdingen, som,
när gref-skapsförvaltningen infördes, fått vid
sin sida en kunglig, med exekutiv myndighet
utrustad ämbetsman: grefven. Har gau aldrig
varit ett sådant mellanled, så har emellertid
ej någon särskild gauför-fattning funnits annat
än i betydelsen af grefskapsför-fattning. I
6:e årh. försvann thunginen i det frankiska
riket, och grefven blef ordf. på grefskåpets
hundareting. Han hade emellertid till medhjälpare
folkvalda (sedermera af honom själf tillsatta)
hundareföreståndare, centenarier (se C e n
t e n a). Enligt den ofvannämnda gauteorien
bör skiljas mellan centena-rierna, som voro
hundareföreståndare, och thunginen, som var
en gauhöfding, men de forskare, som förneka,
att gau betecknat en mellanlänk mellan
folklandet och hundarena, anse, att thungin
var blott ett annat namn för centenarius, och
att således hvarje hundare haft sin thungin.
S. B.
Gau, Franz Christian, tysk-fransk arkitekt,
f. 1790 i Köln, d. 1853 i Paris, kom 1809 till
Paris, studerade vid akademien därstädes samt i
Italien och Orienten och blef 1826 naturaliserad
fransman. Han var en af representanterna för det
uppblomstrande studiet af gotiken, restaurerade
förtjänstfullt kyrkorna S:t Julien le Panvre
och S:t Severin och uppgjorde ritningarna
till S:te Clotilde, hållen i Rhenlandets
katedralers anda. Den fullbordades efter G :s
död af Ballu, som i ett och annat af vek från
G :s plan. 1824-48 var G. i Paris föreståndare
för en arkitektskola, hufvudsakligen afsedd
för tyskar. Bland hans lärjungar var Gottfried
Sem-per den mest betydande. - G. utgaf 1824 Les
anti-quilés de la Nubie och s. å. de 2 senare
delarna af Mazois’ "Les mines de Pompeji".
G-g N.
Gaucelm-Faidit [gåsälmfädi’], provensalsk skald,
d. 1240, var född i Limousin, sjöng kärleksdikter
till Marie de Ventadour och politiska dikter
för Ki-kard Lejonhjärta.
Gauche [gåj], fr. (eg. vänster), tafatt;
fumlig. - Gaucherie [-n], tafatthet.
Gauchos [gaVtjås], sp. (af araukanska gatschu,
kamrat), argentinska arbetare, som sysselsätta
sig med boskapsskötsel och som äro i tjänst
på landt-gårdar. De äro berömda ryttare och
lassokastare
och ofta duktigt och präktigt folk, men
fallna för dryckenskap och slagsmål. De
sämre elementen bland gauchos, "los gauchos
malos", försvinna alltmer. De väldiga
sporrar och silfverbeslagna sadlar med stora
stigbyglar, som man ibland ser i samlingar
från Argentina, härröra oftast från gauchos.
E. N-d.
Gäuda (eg. "gjord, bestående af
socker"). "Sockerland". 1. Namn på landet
Bengalen och dess folk, särskildt den del, där
den nedan nämnda staden var hufvudort. - 2. Namn
på den medeltida indiska (bengaliska) staden
Gaur (Lakhnaoti), hufvudstad för de bengaliske
hindukonungarna. Af staden finnas nu endast
vidsträckta ruiner, i Maldadistriktet (omkr. 24°
52’ n. br., 88° 10’ ö. lgd), vid en förutvarande
arm af Ganges. Ruinerna ha undersökts af
bl. a. J. Fergusson och J. A. Ravenshaw ("Gaur,
its ruins and inscriptions"). Bland dynastier,
som härskade där före den muhammedanska
invasionen, kan nämnas Gaurecara-dynastien,
till hvilken hörde den i slutet af 1000-talet
lefvande Laksmanasena, som utsträckte det
bengaliska väldet till Kanauj (i Doab) och Nepal
i n. samt till Orissa i s., är berömd för den
starka litterära blomstring, som hade hägn vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
