Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garibaldist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Garney-Garnier
758
Quinceys "Confessions of an opiumeater" (1885)
m. fl. och redigerade 1881-90 British museums
accessionskatalog. Till "Dictonary of national
bio-graphy" och "Encyclopædia britannica"
m. fl. publikationer bidrog han med ett mycket
stort antal biografiska uppsatser. Större
arbeten af G. äro Life of Thomas Carlyle (1887),
Life of R. W. Emerson (1888), Life of Milton
(1890), The äg e of Dryden (1895), William
Elake (s. å.), Hi-story of italian liter a-
titre (1898), Life of E. J. Wakefield (s. å.),
Kssays of an ex-libra-rian (1901) och William
Shakespeare (1905). I förening med E. Gosse
utgaf G. en illustrerad "English literature"
(1903-04). Dessutom skref G. dikter och
berättelser, som höra till den nyklassiska
riktningen under Matthew Arnolds inflytande.
Garney [garnejj, Johan Karl, metallurg, f. 26
dec. 1740 på öns bruk i Älfkarleby socken,
Uppsala län, d. 18 april 1808, blef 1759 student
i Uppsala, aflade 1760 juridisk examen och
inskrefs 1761 i Bergskollegium. Från denna tid
egnade han sig uteslutande åt järnhandteringen
och förvärfvade däruti snart så stort
anseende för erfarenhet och duglighet, att
han 1769 utnämndes till ord. öfver-masmästare
och flera gånger erhöll anbud att mottaga
förmånliga befattningar utrikes, hvilket han
dock afböjde. 1790 utnämndes han till direktör
öfver tackjärnsblåsningarna i riket. 1798
blef han led. af Vet. akad. G. författade
Handledning uti svenska masmästeriet (1791),
ett arbete, som icke allenast på sin tid väckte
stor uppmärksamhet och öfversattes på främmande
språk, utan äfven genom den af K. J. Lidbcck
1816 omarbetade upplagan bibehöll sig som den
förnämsta, för att icke säga enda, handledning
i detta yrke ända intill midten af 1800-talet.
C. A. D.*
Garnier [-nië], E o be r t, fransk författare,
f. 1534, d. 1590, beklädde domarsysslor i
Paris och Mans. Han var en bland dem, som
jämte Jodelle sökte införa den grekisk-romerska
klassicitetens former i det franska sorgespelet,
hvarigenom mysterierna och farserna blefvo
undanträngda. Hans stycken sakna dramatiskt
lif, men utmärkas af en ypperlig stil med både
lyriska och retoriska effektställen. Som G :s
förnämsta tragedi anses Sédécias, ou les juives
(1580), som har ett gammaltestamentligt ämne; G
:s sex andra sorgespel ha romerska och grekiska
motiv. Bradamante (s. å.) är franska teaterns
första tragikomedi. Man känner ej, huruvida något
af G:s dramer verkligen uppförts. De utgåfvos
samlade 1585 och i ny uppl. af \V. Förster
1883 (4 bd). Jfr arbeten öfver G. af Bernage
(1880),BMysing (1891) och Körner (1894).
Garnier [-nie], Jean Jacques, fransk
historieskrifvare, f. 1729, d. 1805, blef 1760
lärare i hebreiska och 1768 inspektor vid College
de France. Han utgaf många historiska arbeten,
bl. a. en fortsättning på Vellys och Villarets
"Histoire de France", hvari han (1765-85)
skildrade tiden från Ludvig XI till Karl IX.
Garnier [-nië], Germain, marquis,
fransk nationalekonom, f. 1754, d. 1821,
blef 1799 prefekt i dep. Seine-et-Oise,
1804 senator och var 1809-11 senatens
president. Efter restaurationen blef han pär
och statsminister. Som nationalekonom tillhörde
G. den fysiokratiska skolan. Bland hans arbeten
märkas De la propriété considérée dans ses
rapports avec le droit politique (1792) samt
en god öfversättning af A. Smiths "Wealth of
nations" under titel Recherches sur la natur e
et les causcs de la richesse des nations (1805;
2:a uppl. 1822).
Garnier [garnië], Jacques, vanl. kallad
Garnier de Saintes, fransk politiker, f. 1755
i Saintes, d. 1820, var vid revolutionens
utbrott advokat i sin födelsestad och blef 1792
invald i Nationalkonventet. Där tillhörde han
"berget", röstade för konungens dödsstraff och
girondisternas utstötande samt hade flera viktiga
uppdrag som konventskommissarie vid armén. I
"de femhundras råd" var han en af republikens
mest energiske anhängare och blef 1798 anställd
som domare, men afsattes 1814. Under "de hundra
dagarna" var G. deputerad och visade sig som
en varm fosterlandsvän; han blef landsförvist
1815 till Bruxelles, hvarifrån han häftigt
angrep bourbonerna i pressen, och sedan till
Förenta staterna, där han drunknade i floden
Ohio. E. A-t.
Garnier [-nië], Jean Guillaume, fransk
matematiker, f. 1766, d. 1840, författade
utmärkta läroböcker i nästan alla matematiska
discipliner (en sådan i analytisk geometri
öfversattes till svenska af L. F. Svanberg, 1831)
samt utgaf 2 dlr af "Correspondance mathématique
et physique" och en ny uppl. af Bézouts "Cours
complet de mathé-matiques" (1798).
Garnier [-nie], A d o l p h e, fransk filosof,
tillhörande den spiritualistiska riktningen,
f. 1801, sedan 1838 professor vid Sorbonne i
Paris, d. 1864, bidrog förtjänstfullt till
psykologiens utveckling i Frankrike genom
Traité des facultés de l’äme (3 bd, 1852).
S-e.
Garnier [-nié], Joseph Clément, fransk
nationalekonom, f. 1813, d. 1881, blef
1846 lärare i nationalekonomi vid Ëcole
des ponts et chaussées och var 1845-55
hufvudredaktör för "Journal des économistes"
samt 1853-60 för "Le nouveau journal des
connaissances utiles". Hänförd af Cobdens
och frihandelsifrårnas seger i England,
upprättade han tillsammans med Bastiat,
Chevalier m. fl. L’association pour la liberté
des échanges. Han var äfven en af stiftarna
af Société d’économie politique (1842), hvars
ständige sekreterare han blef, och verkade
dessutom ifrigt för fredsrörelsen. 1876 valdes
han till senator. Bland G:s skrifter märkas
Elements de l’économie politique (1846, utvidgad
under titeln Traité d’économie politique. 9 :e
uppl. 1889), Richard Cobden, les ligueurs et
la ligue (1846), Premiëres nollons d’économie
politique ou sociale (1858; 4:e uppl. 1872) och
Traité des finances (1862; 4:e uppl. 1882). Jfr
biografi öfver G af hans broder J. J. Garnier
(1882).
Garnier [-nië], JeanLouisCharles, fransk
arkitekt, f. 6 nov. 1825 i Paris, d. 3 aug. 1898,
studerade vid Ëcole des beaux-arts 1842-48 och
därefter i Italien, Grekland m. m. samt återvände
till Paris 1854. År 1861 fick han första priset
för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
