Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galloway ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Gallstenskolik-Galläpplegarfsyra
648
komma på de mest besynnerliga afvägar, såsom i
magsäcken, njurbäckenet och urinvägarna. Väl
inkommen i tarmarna, kan den stanna där och
först där äta sig ut i buken med den dödande
peritoniten i följe. Något medel att upplösa
en i kroppen befintlig gallsten finnes
icke. Däremot kan bildning af nya stenar
förekommas genom alkaliska mineralvatten,
framför allt karlsbader-, vichy-, marien-badcr-,
emsvatten och dylika, hvilka på en gång öka
sekretionen af galla och göra den alkalisk. Mot
anfall af galistenskolik användas med största
fördel varma bad, varma grötar på lefvertrakten,
opiater och andra narkotiska medel. Den moderna
kirurgien kan genom operation bringa lindring
eller hjälp i flertalet svåra tillfällen.
F. B. (J. Å.)
Galistenskolik. Se Gallsten och Kolik 1.
Gallsyror. Se Galla.
Galluppi [-o’ppi], Pasquale, italiensk filosof,
f, 1770 i Tropea i Kalabrien, d. 1846 som
professor i filosofi i Neapel, åtnjöt både som
lärare och författare stort anseende i sitt
hemland och anses af många såsom en reformator
af den italienska filosofien. Efter den långa
tystnad, hvartill jesuiterna genom förföljelserna
mot Campanella och Galilei bragt den fria tanken
i Italien, hade under slutet af 1700-talet och
början af 1800-talet ett nytt lif framkallats
inom den italienska filosofien genom inflytelser
från de franske upplysningsfilosoferna. Mot
den däraf framkallade sensualistiska riktningen
uppträdde G. såsom representant för en strängare
idealistisk åsikt, hvilken han utvecklat
under inflytelser af Cartesius, Locke, Eeid och
Kant. Af hans många skrifter må anföras Elementi
di filosofia (1820 -27; 4:e uppl. 1842). En
ganska omfattande italiensk litteratur finnes
om G. och hans filosofi, såsom arbeten af
F. Pietropaolo (1889), Lastrucci (1890) m. fl.
s-e.
Gallus, zool. Se Hönssläkte t.
Gallus. 1. C a j us A elius G., romersk jurist i
l :a årh. f. Kr., författade ett slags lexikon
i privaträtt. - 2. C a j u s C o r n e l i u
s G., f. 69 f. Kr. i Forum Julii i Gallien,
blef af Augustus upphöjd till riddare och
efter slaget vid Actium (31 f. Kr.) satt till
ståthållare öfver Egypten. Han synes dock ej ha
med jämnmått burit sin lycka, utan uppträdt på
ett egenmäktigt och förmätet sätt. Därigenom
och genom afundsmäns förtal råkade han i onåd
och gjorde slutligen själf ända på sitt lif,
26 f. Kr. G. författade fyra böcker elegier,
i hvilka han skildrar sin kärlek till Lycoris
(pseudonym), en skön och lidelsefull frigifven,
och han plägar räknas såsom den till tiden
förste bland Roms elegiska skalder, särskildt
såsom efterbildare af den alexandrinska skolan
(Euforion m. fl.). Hans stil synes ha varit något
hård, men saintidas och efterföljares loford
vittna, att han hade anseende såsom skald. Hans
dikter ha gått förlorade. - 3. GajusVibiusTrebo-n
i an u s G., romersk kejsare 251-253, Decius’
efterträdare, slutade på ett skymfligt sätt
kriget mot goterna genom att betala dem en
årlig tribut. Under striden mot ståthållaren
Æmilianus i Pannonien blefvo G. och hans
son Yolusianus dödade af sina egna soldater.
Ii. Tdh.
Gallus, den helige, missionär och eremit,
f. omkr. 560 på Irland, ledsagade Columbanus
omkr. 591 på dennes missionsresa till
Burgund. När Columbanus, som en tid verkat i
Schweiz, omkr.
612 fördrefs därifrån (han begaf sig till
Italien), stannade G., som var sjuk, kvar. Han
upptog åter missionsverket, slog sig ned i
trakten af Bodensjön och lefde från 614 i djup
enslighet i den yilda Steinachdalen. G. dog 16
okt. 646, 95 år gammal, efter en framgångsrik
verksamhet. Den form af kristendom, som han
förde till seger i dessa trakter, vax den
iro-skotska (se Iroskotska kyrkan). - Med
tiden uppstod i Steinachdalen ett kloster,
hvilket, liksom trakten däromkring, efter
G. erhöll namnet S:t Gallen. .
(Hj. H-t.)
Gallus, Jakob, tysk tonsättare. Se H än dl.
Gallusgarfsyra. Se Galläpplegarfsyra.
Gallussyra, Galläpplesyra, kem., en af Schéele
1785 upptäckt syra, som uppstår vid hydro-lys
af garfämnen, t. ex. tannin (gallusgarfsyra),
med syror och äfven finnes färdigbildad i
Yäxt-riket, bl. a. i galläpplen och te. Den
motsvaras af formeln Ga Ha (OH)8 . COOH [COOH
: (OH). = l: (3, 4, 5)] och är således en
trioxibensoesyra. Den kristalliserar med l H2 O
i färglösa, silkesglänsande nålar af kärf, svagt
sur smak, svårlösliga i kallt vatten. Gallussyran
reducerar guld- och silfver-salter och ger en
blåsvart fällning med järn-klorid. Vid hastig
upphettning sönderdelas den i kolsyra (G02)
och pyrogaliol, C6 H3 (OH)« (pyrogallus-syra).
P. T. C. (H. B.)
Gallwëgia, lat. Se G all o w a y.
Gallåsen, kronopark i Surteby och Horreds
socknar, Marks revir, Älfsborgs län, bildades
genom upprepade markinköp 1878, 1879 och
1900. Areal 1,147 har. De (för 30,006 kr. 73 öre)
inköpta områdena ha utgjorts af kala ljunghedar,
belägna på den höga Gallåsen. Dessa marker,
som fordom varit skogbeväxta, antagligen med
ek och bok, äro sedermera af staten skogsodlade
med hufvudsakligen tall, men äfven gran. Strax
v. om kronoparken stryker fram västgränsen
för granens nuv. utbredning i Sverige.
G- Sch.
Gallämnen. Se Galla.
Galläpple-eken. Se Ek, sp. 74.
Galläpplegarfsyra (Acidum gallotannicum),
äfven kallad Gallusgarfsyra, Digallussyra,
Tannin (tanninum, garfämne) eller rätt och
slätt Garfsyra, farm. med., en i galläpplen
(särskildt rikligt i de kinesiska, japanska
och aleppiska, hvilka sistnämnda förr voro
intagna i Sv. farmakopén) samt i te, sumak
m. m. förekommande, af Berzelius först i
rent tillstånd framställd organisk syra,
som enligt Schiffs undersökningar vanligen
anses vara en an-hydrid af g al lussyra (se
d. o.) med sammansättningen C14 H10 Og+2 H2
0. Genom upphettning med fosforoxiklorid eller
arseniksyra förlorar gallussyran vatten och
öfvergår till tannin. Å andra sidan upptager
tanninet vatten vid jäsning eller inverkan
af utspädda syror och spjälkas i 2 molekyler
gallussyra. Samma spjälkning eger rum äfven
i djurorganismen; en del af i något större
mängd intagen galläpplegarfsyra återfinnes som
gallussyra i urinen. Det mesta af syran synes
förbrännas i kroppen. - Galläpplegarfsyran
erhålles, om pulveriserade galläpplen utdragas
med vattenhaltig eter och lösningen af
dunstas. Den är ett amorft, kolloidalt ämne,
som bildar en blekgul, lucker massa eller
små, glänsande fjäll, hvilka gifva ett lätt,
hvitt pulver med svag egendomlig lukt och kärf,
sammandragande smak samt sur reaktion; den är
löslig i vatten, alkohol och.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
