Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gallaudet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalbank samt egnade sig under sina
sista lefnadsår med ifver åt etnologiska och
arkeologiska forskningar rörande indianerna och
deras äldre kultur. G. var en af frihandelns
tidigaste och konsekventaste förkämpar. Genom
ströskrifter i ekonomiska och politiska frågor -
t. ex. The Oregon question (1846) och Peace with
Mexico (1847) - öfvade han ofta på den allmänna
meningen ett starkt inflytande. Värdefulla
uppslag på indianforskningens område gåfvo
hans arbeten Synopsis of the Indian tribes
etc. (1836) och Semi-civilized nations of
Mexico, Yucalan and Central America (1845). Hans
samlade skrifter utgåfvos i 3 bd 1877 af Henry
Adams. Jfr H. Adams, "Life of Albert G." (1879),
och J. A. Stevens, "Albert G." (1886).
V. S-g.
Gallaudet [gälåde’t], Thomas Hopkins,
grundläggare af döfstumundervisningen i Amerika,
f. 1787 i Philadelphia, d. 1851, tillhörde
en från Frankrike till Amerika utvandrad
hugenottfamilj. Genom sammanträffande med en
liten döfstum flicka kom han att egna sitt lif
åt de döfstumme. Sedan han i Europa, bl. a. för
Sicard, studerat döfsturnundervisningen, grundade
G. 1817 Amerikas första döfstuminstitut i
Hartford i Connecticut, hvars ledning han
på grund af sjukdom lämnade 1830, och på
hans initiativ blefvo efter dess mönster
institut upprättade på flera andra ställen
i Amerika. Efter återvunnen hälsa arbetade
G. .städse för döfstum-undervisningens
framgång, liksom han ifrigt deltog i
arbetet för folkundervisningens ordnande,
upprättande af lärarseminarier, slöjdskolor,
gynlnastikföreningar m. m. - G:s son Thomas
G. (1822- 1902) egnade sig sedan 1858 såsom
döfstumpräst åt tillgodoseende af de döfstummes
religiösa behof och blef grundläggare af
"den kyrkliga missionen för döfstumma". -
G:s yngre son, Edward G. (f. 1837), president
för högskolan för döfstumma i Washington,
har försvarat den s k. kombinerade
metoden vid de döfstummes undervisning.
O. K.
Gallbildningar (Cecidier), bot., äro
sjukliga utväxter på eller förändringar af
växter och kunna vara förorsakade af både växter
(svampar och alger) och djur (insekter, spindlar
och maskar). De af svampar (oftast rost- och
brandsvampar) förorsakade gallbildningarna kallas
mykocecidier. De yisa sig som ansvällningar
eller utväxter af tämligen oregelbunden form,
hvilka blifva betäckta med eller innehålla
svampens sporer. Äfven bakterier (knöliga
utväxter på olivträd, tall etc.) och slemsvampar
("fingrar och tår" på kålrötter) kunna uppträda
gallbildande. Af alger förorsakade gallbildningar
(fykocecidier) äro sällsynta. Oftare
förekomma gallbildningar af flugor (dipterocecidier),
skinnbaggar (hemipterocecidier), steklar (hymenopterocecidier),
fjärilar (lepidopterocecidier), skalbaggar
(coleopterocecidier), spindlar (akarocecidier,
fytoptocecidier) och maskar
(helminthocecidier). De af djur förorsakade
gallbildningarna (zoocecidier) kunna ha ett
mycket växlande form. De visa sig än såsom ett
hvitaktigt eller rödt filtlikt öfverdrag
(erineum) på blad af en mängd träd och buskar,
t. ex. lind, bok, al, björk ("gökblod") etc.,
än som fick- eller påsliknande utväxter
(cephaloneon) på blad af träd och buskar,
t. ex. al, alm (fig. 4), lind o. s. v., än som
inrullning eller veckning af många växters blad
(fig. 5), än som deformering af knoppar (fig. 12)
och skottspetsar, än som uppblåsta fläckar på
blad (t. ex. bruna fläckar på päronblad), än
som partiell förtjockning af stammar och rötter
(fig. 13), än som frukt- eller nötliknande
utväxter (fig. 2, 3, 7, 8 samt galläpplen på
.sk, fig. 10 och 11), än som håriga bollar
(t. ex. på nyponbuskar, fig. 1). Utom genom sin
form utmärkas gallbildningarna ofta genom en från
värdväxten afvikande färg, genom olika anatomisk
byggnad och genom rikedom på garfsyra. Såväl
denna senare som den förändrade anatomiska
strukturen tjäna det i gallbildningen lefvande
djuret till skydd. De gallbildande djuren kunna
icke sällan förorsaka stor skada. Angiullulider
äro orsak till sjukdom på säd, klöfver etc.,
Phylloxera vastatrix förorsakar den bekanta
sjukdomen på vinrankans rötter, Myzoxylus
laniger kräfta på äppelträden. Som för människan
nyttiga gallbildningar kunna nämnas de af
Cynipider på ekar förorsakade galläpplena
(se d. o.). Af stor betydelse äro slutligen
de af bakterier förorsakade rotknölarna hos
leguminoserna, genom hvilka dessa senare blifva
i stånd att tillgodogöra sig kväfve, som på
annat sätt icke skulle kunna assimileras (se
Assimilation). Några af rost- och sotsvampar
förorsakade gallbildningar äro ätliga. Studiet
af gallbildningar har i senare tid bedrifvits
med stor ifver. De äro också af mycket intresse,
framför allt ur den synpunkten, att de lämna
tydliga exempel på, huru växtcellerna på
ett strängt lagbundet sätt reagera mot yttre
inverkningar genom att alstra regelbundna utväxter
af för arten under normala förhållanden alldeles
främmande beskaffenhet och till nytta endast
för de djurarter, som genom sin retning på
växtväfnaden frambragt dem. Beskaffenheten
af den retning på väfnaden, som förorsakar
gallbildningen, har blifvit omtvistad och är ännu
långt ifrån fullständigt utredd. Förr antog man
som nära till hands liggande orsak till densamma
dels den mekaniska retningen af den äggläggande
insektens styng, dels den kemiska retningen af
ett samtidigt ingjutet giftämne. De experiment,
som på senare åren företagits, tyda på, att
det är af det gallbildande djuret afsöndrade
giftämnen (enzymer?), som äro den egentliga
orsaken till gallbildningens uppkomst. Om dessa
ämnens natur veta vi dock intet, ty alla försök
att åstadkomma gallbildning genom inympning
af ämnen af bekant sammansättning eller af
innehållet af gallsteklars "giftblåsa" ha gifvit
negativt resultat.
Litt.: A. B. Frank, "Die krankheiten der
pflanzen" (2:a uppl., 1896), G. Darboux
och C. Houard, "Catalogue systématique
des zoocécidies de l’Europe et du bassin
méditerranéen" H901),. och E. Kuster,
"Pathologische pflanzenanatomie"" (1903).
G.L-m. G.A-z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
