Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galizische Tátra-Verein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
609
Gallas-Gallatin
610
ficaciõn que de ellas hizo el Santo Oficio,
hvaraf endast ett exemplar räddades undan
konfiskation, .Carta blanca, polemisk broschyr,
Las lctras de cam-.bio o los Mirachifles
literarios, Estrenos y aguinaldos .del bachülc.r
Torne Lobar (1834), en våldsam och bitande
pamflett mot Javier Burgos, Alberto Lista m. fl.,
och Enzayp de una biblinteca espanola de dibros
raros ö curiosos, ett hufvudverk för studium
.af äldre spansk litteratur (4 bd, 1863-66;
ny uppl. 1888-89). G :s poetiska arbeten äro
intagna i Ri-vadeneiras "Autores espanoles".
Ad. H-n.
Gallas, Matthias, grefve, kejserlig
fältmarskalk, f. 1584 (antagligen i Trient),
d. 1647 i Wien, gjorde sina första krigiska
lärospån i Flandern och Italien. Vid trettioåriga
krigets utbrott (1618) tog han tjänst i ligans
armé, men fästes 1627 såsom generalmajor vid
kejsarens. Sedan han, under Collaltos befäl
vid sin svåger Aldringens sida, deltagit
i mantuanska arfföljdskriget (1629–31),
där han vid Mantuas stormning tog rikt byte,
återvände han till Tyskland. Det är ovisst, om
han deltog i slaget vid Breitenfeld (1631).
1631–33 stred han, företrädesvis mot sachsarna,
i Böhmen, Sachsen, Lausitz och Schlesien samt
gjorde sig känd för plundringar och grymhet. I
slaget vid Lützen tog han, i strid mot gängse
uppgifter, icke del. Under tiden utnämndes
han till kejserlig generalfälttygmästare
(1631), grefve (1632) och generallöjtnant
(1633), d. v. s. högstkommenderande näst
generalissimus. För sina befordringar hade han
att tacka det stora förtroende, som Wallenstein
skänkte honom. Vid brytningen mellan denne och
kejsaren gick G. dock öfver på den senares sida
och bedrog Wallenstein med låtsad vänskap. Redan
i jan. 1634 bar G. på fickan fullmakten såsom den
kejserliga härens öfverbefälhafvare, men stannade
kvar i Wallensteins läger till några dagar före
dennes mord (febr. 1634). Af Wallensteins och
dennes mördade vänners kvarlåtenskap föll sedan
en högst betydlig del (bl. a. Friedland) på
G:s lott. Genom segern vid Nördlingen (1634)
vann G. egentligen sitt rykte som krigare, men
det visade sig snart, att han mera passade att
spela en underbefälhafvares än en själfständigt
ledande fältherres roll. 1635–36 kämpade han
uti Rhentrakterna, i början lyckligt, sedan med
motgång. Hans försök att tillintetgöra Banér
(1637) under dennes ryktbara återtåg från Torgau
ändades med hans egen armés upplösning, och 1639
afsattes han från öfverbefälet. 1643 återfick han
detsamma, "till fiendernas glädje", och visade
genast sin oförmåga, då han icke kunde hindra
Torstenson att genomströfva kejsarens arfländer
ända fram till Wien. När den svenske generalen
drog upp emot Danmark, följde G. emellertid
sommaren 1644 efter och sökte i Holstein spärra
honom återvägen – men Torstenson gick honom
förbi. Med sin af deserteringar och sjukdomar
sammansmälta här förskansade G. sig i Bernburg,
där han inneslöts af Torstenson och hvarifrån
han med knapp nöd kunde
rädda sig undan först till Magdeburg – under
denna reträtt blef hans kavalleri fullständigt
slaget vid Jüterbogk (1644) – och sedan till
Böhmen. I början af 1645 måste han åter afstå
från öfverbefälet, återtog det i dec. 1646, men
öfvergaf det ånyo efter några månader. – Orsaken
till G:s senare motgångar låg bl. a. däruti,
att han genom manövrerande och intagande af
befästa ställningar sökte uttrötta fienden,
men därvid aldrig lyckades skaffa sina trupper
goda kvarter och riklig tillförsel, hvilket hade
till följd, att trupperna förstördes. G. kallades
med anledning däraf "härfördärfvaren".
Gallaspräket. Se H a m i t i s k a språk.
Gallatin [fr. utt. gallatä’,
eng. utfc. gä’lntin], Albert, nordamerikansk
statsman, af schweizisk härkomst, f. 29 jan. 1761
i Geneve, d. 12 aug. 1849 i Astoria (staten New
York), emigrerade efter i ’Geneve afslutade
omsorgsfulla studier 1780 till Nord-Amerika,
där han i Boston först idkade handel och gaf
språkundervisning. Efter krigets slut slog
han sig ned som handlande och jordegare i
Pennsylvanias västligaste gränsmarker. 1789
valdes han till medlem af det konvent, som skulle
omarbeta staten Pennsylvanias författning. I
samma stats lcgisla-tur intog G. sedan 1790 en
inflytelserik ställning, invaldes 1793 i unionens
senat, men förklarades kort därpå ej valbar och
tillhörde 1795 -1801 kongressens representanthus,
där han genast gjorde sig bemärkt som en af den
antifcderalistiska oppositionens skickligaste
talare. Han hade dessförinnan (1794) inlagt
stora förtjänster om stillandet af det hotande
s. k. "whiskey-upprorct" i Pennsylvania. Då
Jefferson 1801 blef president, utnämnde
han G. till Förenta staternas finansminister,
hvilken just då synnerligen kräfvande befattning
han med öfverlägsen skicklighet skötte ända till
1813. Försiktighet i lånepolitiken och ifver för
statsskuldens nedbringande, kraftigt häfdande
gentemot sitt partis fördomar af behofvet utaf
en nationell bankinstitution, energiska åtgärder
för de nationella resursernas utveckling utan
snäft reglementerande från statens sida voro
de utmärkande dragen i hans finanspolitik,
hvars goda resultat till stor del ödelades
genom det 1812 dåraktigt började kriget med
England. G. sändes 1813 som diplomat till
Petersburg för att åvägabringa rysk fredsmedling
(han aflade under resan ett kort besök i
Göteborg) och var sedan jämte J. Q. Adams
och Bayard ombud för Förenta staterna vid
fredsunderhandlingarna i Gent 1814 samt gaf
därunder prof på stor diplomatisk förmåga. Han
deltog därefter 1815 i London i underhandlingarna
om ett engelsk-ameri-kanskt handelsfördrag
och var 1816-23 Förenta staternas sändebud i
Paris. Som utomordentligt sändebud till London
1826-27 afslöt han med engelska regeringen ett
handelsfördrag och ett par öfverenskommelsor
rörande omtvistade gränsfrågor. G. var 1831-39
president för Förenta staternas
9 b. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
