Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galbeum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
585
Galeja-Galenos
586
fattar 3 arter, som äro mångåriga örter,
med par-bladiga blad och hvita eller blåa,
i klasar sittande blommor. G. officinalis L.,
från södra Europa, odlas utomlands såsom
en god foderväxt, i Sverige endast såsom
prydnadsväxt i trädgårdar. Den nyttjades fordom
i medicinen såsom ett urin- och svettdrifvande
medel, under elakartade febrar, samt mot
giftiga ormars bett. Som prydnadsväxter
i trädgårdar förekomma äfven G. orientalis
Lam. och G. bicolor Hausskn., båda från västra
Asien. Ldt. (G. L-m.) Gale’ja (eng. galley,
galär), skpsb., äldre benämning på galär.
O. E. G. N.* Galela, ort på östra kusten af
ön Djilolo. Galen, Christoph Bernhard von,
friherre, furstbiskop af Münster, f. 1606 i
Bispink i Westfalen, blef 1650 furstbiskop af
Münster, men utmärkte sig mera som krigare än
som präst. 1655 -61 förde han ett segerrikt krig
mot staden Münster, som hade rest sig mot honom,
samt var 1664 en af "direktorerna" för den mot
turkarna uppställda tyska riksarmén och uppträdde
själf på krigsskådeplatsen. Han förde 1665-66
och 1672 74, i förening med England, krig mot
Holland och ingick 1675 förbund med Danmark och
Brandenburg mot Sve-sin lott att angripa de
svenska besittningarna Bremen och Verden. Sedan
hertigdömenas hufvudstad, Stade, eröfrats
(aug. 1676), slöt G. med hertigen af Celle
ett formligt delningsfördrag, enligt hvilket
han skulle erhålla hertigdömet Verden och
delar af hertigdömet Bremen. G. deltog
i fredsförhandlingarna i Nijmegen, men
insjuknade under deras gång och afled i
Ahaus 19 sept. 1678. Genom fördraget af 29
mars 1679 i Nijmegen återfick Sverige de
förlorade områdena. Jfr Corsticus, "Bernard
van G., vorst-bisschop van Münster" (1872), och
A. Hüsing, "Fürstbischoff Christoph Bernhard von
G." (1887). (V. S-g.) Galen, Philipp, pseudonym
för tyske romanförfattaren Philipp Lange.
Galena [galë’no], stad i nordamerikanska
staten Illinois, vid Galenafloden, 8 km. från
Mississippi. 5,005 inv. (1900). I närheten rika
bly- och zink-grufvor.
Galena city [gelë’ne si’ti], stad i
sydöstra delen af nordamerikanska staten
Kansas. 10,155 inv. (1900). G. har raskt
utvecklats på 1890-talet genom sina bly- och
zinkgrufvor. Galeniska figuren, log. Se Figur
5. Galeniska läkemedel, Simplicia, farm., är
en gammal benämning på droger och på enklare
beredningar af droger eller kemiska preparat
eller blandningar af sådana, hvilka i allmänhet
beredas på apoteken enligt af farmakopén gifna
föreskrifter - s. k. farmaceutiska preparat -,
t. ex. extrakter, piller, plåster, salfvor,
tinkturer o. s. v. I motsats mot dessa ha de
genom mera ingripande kemiska processer (ofta på
fabriker) framställda kemisktekniska preparaten,
t. ex. syror, baser, oorganiska
rige, hvarvid han fick
s p a g i r i-C. G. S.
\
och organiska salter o. d., förr kallats ska
läkemedel.
Galeni’ster, kyrkohist., kallades, efter
sin ledare Galenus vanHaeu, de anabaptister
i Nederländerna, hvilkas läror närmade sig
remonstranternas (arminianernas).
Galenit, miner. Se Blyglans.
Galenos (lat. Galenus), Klaudios, en af
forntidens största och inflytelserikaste
läkare och medicinska skriftställare, föddes
omkr. 130 e. Kr. i Pergamon. Hans fader,
arkitekten Nikon, var en mångsidigt bildad man
och sörjde på bästa sätt för den talangfulle
gossens utbildning. Redan tidigt hänfördes
G. af Aristoteles’ och Theo-frastos’ arbeten,
hvilka han kommenterade. Sedermera studerade
han medicin i Smyrna, Korint och Alexandria,
där man flitigt vinnlade sig om anatomien, dock
endast på djurkadaver. Blott för osteo-logien
brukade användas människoskelett, Efter nio
års resor återvände han år 158 till Pergamon,
där han anställdes som läkare vid det med
Asklepiostemplet förenade gymnasiet, och där
fick han tillfälle att samla en rik kirurgisk
erfarenhet. Genom ett uppror för-drifven från
Pergamon, begaf han sig 162 till Rom. Dels
genom sin stora bildning, dels genom sin
skicklighet att förutsäga sjukdomarnas utgång
förvärfvade han sig förtroende hos de romerske
patricierna. Emellertid kom han i strid med sina
underlägsna kolleger och lämnade därför Rom
(166). Sedan han under tre år berest Grekland
och Palestina, begaf han sig 169 till kejsarna
Lucius Verus och Marcus Aurelius i lägret vid
Aquileja. S. å. blef han lifmedikus hos Aurelius’
son, sedermera kejsar Commodus, och fanns i Rom
ännu 197. Han lär ha dött 201, okändt hvar.-
Som skriftställare utvecklade G. en exempellöst
stor och mångsidig produktivitet. Hans
författarverksamhet började redan under hans
stora studieresa, och han fortsatte med den
till sin död. Enligt egen uppgift författade
han 125 icke medicinska skrifter, däribland
115 filosofiska; de öfriga voro af matematiskt,
grammatiskt och juridiskt innehåll. De flesta af
de icke medicinska skrifterna gingo emellertid
förlorade genom en stor eldsvåda, som förstörde
fredstemplet, palatinska biblioteket och ett
mindre bibliotek ("apo-theke") vid Via sacra, där
G :s verk voro uppställda. Af hans medicinska
skrifter ha många gått förlorade. I behåll
finnas dock ännu nära hundra, sannolikt äkta
skrifter. Dessutom förvaras i enskilda bibliotek
åtskilliga otryckta skrifter, i synnerhet i
arabisk och hebreisk öfversättning. Den mest
lästa och kommenterade af alla G :s skrifter är
hans Techne iatrike
Galenos. Efter en forngrekisk
handskrift af Dioskurides öfver
läkarkonsten (nu i Wien).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
