Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försäkra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
Försäkring
504
ring, olycksfallsförsäkring,
moder-skapsförsäkring, ansvarsförsäkring
(ty. haftpflichtversicherung), transport- och s j
ö-försäkring, brandförsäkring, hagel-skad e forsa
kring, f rost försäkring, kreatursförsäkring,
glasförsäkring, vattenledningsskadeförsäkring,
stormskadeförsäkring, inbrottsförsäkring,
kursförlust- (1. värde-) försäkring,
kreditförsäkring, garantiförsäkring,
hyresförlustförsäkring, maskinförsäkring,
strejkförsäkring, arbetslöshetsförsäkring m. fl.
Ehuru försäkringsväsendet först i senare tid
vunnit verkligt stor utveckling, kunna dock redan
tidigt vissa ansatser till ett slags försäkring
spåras. De gamla svenska landskapslagarna
innehöllo stadgan-den om brandstod, och
i de medeltida gillenas förpliktelser
till ömsesidigt understöd vid dödsfall
skönjes en begynnelse till lifförsäkring. I
utlandet tog försäkringstanken mångenstädes
form af vadslag-ning, som dock efter hand
allmänneligen förbjöds. Körande brandförsäkring
och därmed jämförliga slag af försäkring
byggdes flerstädes de första sträfvan-dena på
den ömsesidiga hjälpens grund; så i Sverige
genom ett par lokala sammanslutningar redan
på 1600-talet och genom de första stora
brandförsäkringsinrättningarna på 1700-talet
(se Brandförsäkring, sp. 1462). I Tyskland och
annorstädes upptogs brandförsäkringen under
1700-talet understundom direkt af olika stater,
men den nyare utvecklingen är hufvudsakligen en
följd af enskildt initiativ. Hvad lifförsäkringen
beträffar, gaf i midten af 1700-talet italienaren
T ont i uppslaget till ett slags försäkring, där
de kvarlefvande inom en grupp arf de dem, som
aflidit, men säker grund kunde lifförsäkringen
vinna först med den matematiska vetenskapens,
särskildt sannolikhetskalkylens, utveckling,
och sedan statistiken under 1700-talet börjat
lämna nödigt material. England är föregångslandet
för lifförsäkringstankens genomförande. Under
1700-talet bildades där en mängd sammanslutningar
med lifförsäkringssyfte och 1762 det första
verkliga lifförsäkrinsjsbolaget. I Sverige gafs
i midten af samma århundrade form åt de första
medvetna sträfvandena på lifförsäkringens
område genom inrättandet af åtskilliga
pensionskassor, men först hundra år senare bröt
lifförsäkringstanken fullt igenom. Det första
svenska aktiebolaget med försäkringssyfte - såväl
brand- som lifförsäkring - grundades år 1855.
I allmänhet kunde man under 1800-talet skönja
en utveckling hän emot försäkring byggd på det
privata initiativet. Nyare tiders statssociala
sträf-vanden ha emellertid fört fram tanken
på, att staten skulle öfvertaga olika slag
af försäkringsrörelse, och sålunda kan man
skilja mellan offentlig 1. statsförsäkring
och privatförsäkring. Medan vissa slag
af försäkring tämligen obestridt ansetts
böra förbehållas det enskilda initiativet,
ha åter andra slag ansetts lämpliga för
statsdrift. Flerstädes i utlandet finnas
försäkringsanstalter, som drifva sin rörelse
under statsgaranti. Statsförsäkringen framträder
i synnerhet i form af socialförsäkring,
som för det mesta är att anse som ett under
försäkringsform mot vissa villkor af staten
garanteradt understöd till alla eller vissa
klasser af medborgare vid iråkad
skada eller uppnådd hög ålder. För detta
ändamål ha flerstädes, särskildt i de länder,
där försäkringstvång (obligatorisk försäkring)
stadgats, statsförsäkringsanstalter inrättats. I
Sverige, där lagen af 5 juli 1901 ålägger
vissa arbetsgifvare ersättningsskyldighet vid
olycksfall, som träffa arbetare i arbetet,
har upprättats en riksförsäkringsanstalt
(se d. o.), som äfven (1907) fått rättighet
att försäkra arbetare mot olycksfall
utom arbetet. Privatförsäkringen drifves
hufvudsakligen af försäkringsaktiebolag
eller ömsesidiga försäkringsbolag. Dessutom
finnas äfven tillfälliga sammanslutningar,
hufvudsakligen i de anglosaxiska länderna på
försäkringsbörserna, där flera personer mer
eller mindre tillfälligtvis förena sig att
öfvertaga en försäkringsrisk. De mest bekanta
af dylika sammanslutningar äro de s. k. Lloyds
(se d. o.) i England, de engelska kolonierna
och Förenta staterna. Den enklaste formen för
det ömsesidiga försäkringssystemet är den,
att samtliga under en viss tid, t. ex. ett år,
uppstående förluster betäckas genom uttaxering,
hvilken efter vissa grunder göres medlemmarna
emellan. Denna enkla form för försäkring
kan under vissa förhållanden tillämpas vid
t. ex. elementarför-säkring, och den tillämpas i
vårt land jämväl vid lifförsäkring af ett antal
s. k. uttaxeringsföreningar. Men i längden visar
den sig vid sistnämnda slag af försäkring vara
praktiskt omöjlig, hufvudsakligen af det skäl,
att risken där ökas med åren, medan den vid
elementarförsäkring i allmänhet är år från
år likvärdig. Om sålunda vid lifförsäkring
uttaxeringen skall vara proportionell mot
risken, stiger den vid högre åldrar till
outhärdliga belopp. Därför pläga på förhand
uträknas bestämda medelpremier, hvilka, i
begynnelsen större, men senare lägre än risken,
uppbäras i förskott. Af de tidigare årens
öfverskott af sättes en premiereserv, afsedd
att bereda möjlighet för försäkringsanstalten
att, utan höjning af försäkringsaf giften,
täcka kommande utbetalningar. Detta system
är utmärkande för alla solida svenska
lifförsäkringsbolag. Den egentliga skillnaden
mellan lifförsäkring drifvande ömsesidiga och
aktiebolag ligger i den juridiska formen för
bedrifvandet af verksamheten. Principiellt
kan sägas, att vid ömsesidigt bolag kunna
samtliga försäkringshafvare betraktas
såsom för-säkringsgifvare åt den enskilde -
försäkringsaftalets trygghet hvilar uteslutande
på den ömsesidiga ansvarigheten -, medan
vid aktiebolag detta själf t, d. v. s. dess
aktieegare, äro försäkringsgivare, hvarvid
af talets trygghet i all synnerhet i början,
innan andra fonder hunnit samlas, hvilar på
aktiekapitalet. Teoretiskt borde sålunda vinsten,
d. v. s. det, som eventuellt för mycket uppburits
i för-säkringsafgifter (premieåterbäringen), vid
ömsesidiga bolag tillfalla försäkringshafvarna,
men i aktiebolagen aktieegarna. I Sverige
grundas numera i allmänhet de ömsesidiga
lifförsäkringsbolagen dels utan uttaxeringstvång,
dels med särskildt tillskjuten garantifond
(ömsesidiga bolag med förlagsaktiebolag,
där det senare i form af lån, som oftast
efter hand amorteras, lämnar det förra nödigt
organisations- och garantikapital). Därjämte
medgifva numera samtliga lifförsäkringsaktiebolag
försäkringshafvarna delaktighet i vinsten. Man
kan därför säga, att skiljaktigheterna mellan
de olika systemen äro af hufvudsakligen formell
natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
