Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängelsevetenskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Fängelsevetenskap-Fänkål
262
in England and Wales" (1777) och "An account
| of the principal lazarettos in Europé"
(1789), N. H. Julius, "Vorlesuugen übcr die
gefängnisskunde" (1828), Lucas, "Du systëme
pénitentiaire" (1830), G. de Beaumont och
Al. de Tocqueville, "Du systëme pénitentiaire
aux Ëtats-Unis" (1833), Fr. von Holtzendorff,
"Das irische gefängnissystem" (1859),
Fr. Bruun, "Om fuldbyrdelse af strafarbeide"
(1867), Beltrani-Scalia, "II sistema
penitenziario d’Inghilterra e d’Irlanda" (1874),
P. F. Aschrott, "Strafensystem und gefängniswesen
in England" (1887) och "Aus den strafen- und
gefängnisswesen Nord-Amerikas" (1889), Krohne,
"Gefängnisskunde" (1889), F. Stuckenberg,
"Fængselsvæsenet i Danmark 1550-1741" (1893)
och "1742-1839" (1896), "Meddelelser om det
norske fængselsvæscn i det 19:e aarhundrede"
(af expeditionschefen för fängelseväsendet,
1904); fångvårdskongressernas tryckta
förhandlingar. - Svensk: Tengvall, "Tankar om
fängelse å personer" m. m. (1799), Gerelius,
"Korrektionssystemet eller kriminallagens
högsta tendens" (1825), C. A. L(öwenhielm),
"Tankar om korrektionssystemet och fångvården"
(1826), G. F. Åkerhielm, "Några upplysningar
och betraktelser, rörande fångvården i Sverige"
(1836), Löwenhielrn, "Om communalstyrelsen
och penitentiärsystemet" (1839), Oskar I,
"Om straff och straffanstalter" (1840),
Kl. Livijn, "Promemoria angående Sveriges
försvarslöshetssystem" (1844), E. Sparre,
"Om penitentiärsystemet" (1848), C. 0. Brink,
"Historisk Öfversigt af fängelsesystem
erna samt svenska lagstiftningen rörande
fängelserna" (1848) och "Berättelse om
Englands straffanstalter och fångvård" (1853),
N. A. Fröman, "Det irländska eller Croftonska
straffsystemet" (bilaga till Just.-ombudsm:s
berätt, för 1866), S. E. D. K. Olivecrona,
"Om orsakerna till återfall till brott"
(1872), A. von Mentzer, "Anteckningar öfver
fängelser i Danmark, Preussen, Sachsen,
Belgien och Holland" (s. å.), G. F. Almquist,
"La réforme pénitentiaire" (s. å.), "Ang. olika
sätt för verkställighet af frihetsstraff"
(1877) och "La Suëde, ses progrës sociaux
et ses institutions pénitentiaires" (1879),
J. Hagströmer, "Om frihetsstraffen" (i Uppsala
universitets Årsskrift, 1875), M. F. Desportes,
"La réforme penitentiaire en Suëde" (1882),
S. Wieselgren, "Sveriges fängelser och
fångvård" (1895) och "Le développement et
les progrës du service pénitentiaire suédois"
(s. å.); strafflagkommitténs "betänkande och
förslag" (1902), "Samling af författningar
och föreskrifter rörande svenska fångvården"
(1892-1903), Fångvårdsstyrelsens årsberättelser
och Justitieombudsmannens berättelser.
V. A-t.
Fängelsevetenskap, jur., sammanfattningen af den
kriminalpolitiska strömning, som med utgångspunkt
irån John Howard (se Fängelsesystem och Howard)
under förra hälften af 1800-talet sträfvade till
en humanisering af äldre tiders frihetsstraff i
afsikt att förebygga deras nedbrytande verkan
på brottslingen. I nyare tid har densamma
helt uppgått i den allmänna kriminalpolitiken.
N. S-g.
Fänejhål, ett cylindriskt urborradt hål,
gående genom eldrörets gods eller genom
slutningsinrätt-ningen. Genom detta hål ledes
eld till laddningen, så att denna tändes. Emedan
krutgasen rusar ut genom f änghålet, anfrätes
lätt dettas väggar, och för att förekomma detta
fodrar man, i eldrör af
gjutjärn eller stål, f änghålet med
koppar, som bättre motstår krutgasens
verkningar. Denna fodring kallas tärning.
W. G. B.* Fänghålsdorn L Fänghålsnafvare,
sjöart., instrument, hvarmed ett igenrostadt
eller mycket orent fänghål rensades. O. E. G. N.*
Fänghälsplugg, sjöart., skifva af läder eller
kautschuk med vidfäst bentapp, hvarmed man å
inyn-ningsladdningskanoner täppte fänghålet
under viskning och laddning. O. E. G. N.*
Fängsel, ett yttre tvångsmedel, hvarmed man
belägger en person för att hindra honom att
fritt bruka sina lemmar. Fängsel kan läggas
på häktad person, därest han annars icke
kan säkert vårdas. Vid förpassning af fånge
bör särskild föreskrift gif-vas, om och huru
han bör vara med fängsel belagd. - Fängsla,
belägga med fängsel eller insätta i häkte.
L Afz. Fä’nika, Fännika (ty. fähnlein, liten
fana), krigsv., betecknade under slutet
af medeltiden och ända in på 1600-talet en
afdelning fotfolk, som följde en fana. Dess
styrka öfverskred sällan 500 man. Ett antal
fänikor förenades till ett regemente. I Sverige
utgjorde fänikan under hela 1500-talet den högsta
enheten vid fotfolket. Hvarje landskap uppsatte
ett, under oiika tider växlande, antal fänikor,
hvartill kom gårdsfänikan, ett slags garde,
fänikor af präste-, frälse-, fogde-, bergslags-
och andra knektar samt ett stundom betydande
antal fänikor af värfvadt manskap. Fänikans
normalstyrka utgjorde under midten af 1500-talet
25 rotar om 21 man, inberäknade öfver- och
underrotmästare. Den delades i 5 kvarter
under hvar sin kvartermästare, och dess
befäl ("ämbeten") utgjordes för öfrigt af l
höf-vitsman, l fänrik, l löjtnant (åt fänriken),
l profoss, l kaplan, l mönsterskrifvare, l
fältskär samt 5 trumslagare och pipare eller i
allt 542 personer. Styrkan växlade dock betydligt
och sjönk ofta till 300, ja till 200 man. Vid
1600-talets inträde sjönk styrkan ända till 150
man, stundom mindre; fänikan fick då benämningen
kompani. C. O. N.
Fä’nkål, bot. farm., det svenska namnet
(förvrängdt af ty. fen-chel) på Fæniculum vulgäre
(Ane-thum Fæniculum L.), en i södra Europa å
steniga ställen vild, flerårig umbellifer, af
hvilken flera varieteter odlas såväl där som i
mellersta Europa (sällan i Sverige). Stjälken
är glatt, strimmig, daggblå; bladen nedtill tre
gånger, högre upp en eller två gånger parbladigt
delade i trådsmala flikar. De dubbla svepelösa
flockarnas gula blommor utvecklas under juli och
aug., och frukten (se fig.), Fructus fæniculi,
som i Sverige är officinell, liksom i många
andra länder, utgör i torkadt tillstånd den
bekanta drogen fänkål, som vanligen har fruktens
båda hälfter (delfrukterna) åtskilda. Fänkålen
igenkännes genom de 6-8 mm. långa delfrukternas
kullriga rygg, deras höga, tunna åsar, hvilka
äro något blekare än den gulbruna, nå-got åt
grönt dragande grundfärgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
