Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältmarskalklöjtnant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
235
Fältrop-Fältskär
236
olika delar, särskildt vid de beridna
vapenslagens garnisonsorter, samt hetsjakter
i trakten af Malmö och Skanör. Klubben eger
en "meute" af 25 hundar, dels "foxhounds"
(räfhundar, se Hunden) för släpjakt,
dels vindthundar för hetsjakt, hundgårdar
i Malmö, Hälsingborg och Ystad, stallar
för de årliga hästutställningarna i Malmö,
kapplöpnings-materiel för täflingars anordnande
på banorna i Malmö, Hälsingborg, Ystad,
Kristianstad och å Ljungbyhed. Klubbens
kassaredogörelse balanserade 1906 på en
totalsumma af öfver 100,000 kr. och utvisar
en kontant behållning af öfver 16,000
kr. Medlemsantalet uppgick s. å. till öfver
700. Års-afgiften, som från början var 10 kr.,
är sedan 1907 15 kr. för herre och 10 kr. för
dam. Medlemmarna ha fritt tillträde att bevista
såväl kapplöpningarna vid Köpenhamn sora alla
täflingar m. m., hvilka anordnas af Skånska
fältridtklubben. B. C-m.
Fältrop, krigsv., ett ord, som nyttjas såsom
igenkänningstecken vid en trupp eller en hel
armé. Förr, då man icke egde bestämda uniformer,
var fältropet af största vikt för att igenkänna
egna stridsmän. Grekernas fältrop "alala, alala",
romarnas "feri, feri", korsfararnas "deus
vult", svenskarnas under trettioåriga kriget
begagnade "Gud med oss" och de kejserliges
under samma krig använda "Jesus Maria" ha
gått till eftervärlden. Numera nyttjas fältrop
nästan uteslutande i mörker vid vakter (äfven
i fredstid), fältvakter och patruller för att
skilja vän från fiende. Nytt fältrop utgifves
för hvarje dag. - I Sverige brukades sedan
lång tid tillbaka fältrop och lösen, hvartdera
ett ord, hvilka, där konungen var närvarande,
utgåfvos af honom, eljest af högste befälhafvaren
på stället och meddelades allt befäl, äfven
post- och patrullbefälhafvare. Hvarje nattetid
eller i mörker till en vakt e. d. i garnison
eller i fält ankommen person anropades med
"halt" och affor-drades fältrop, hvarefter
den anropande gaf lösen. Lösen bortlades i
1881 års fälttjänstreglemente, fältrop i 1889
års tjänstgöringsreglemente för fredsbruk och
1902 års fälttjänstreglemente. Jämte fältrop
har äfven förekommit p a rol e (se d. o.).
C. O. N.
Fältsallat, ’bot., namn på Valerianella olitoria.
Fältsignalkompaniet. Se Ingenjörtrupper.
Fältsjukhus, en af arméfördelningens
sjukvårdsformationer, har till uppgift att
öfvertaga och eventuellt vårda sådana sårade,
som ej omedelbart kunna öfverflyttas från
förbandsplatserna till någon af etappväsendet
(se d. o.) framförd sjukvårdsformation. Då
ett fältsjukhus träder i verksamhet för
fortsatt vård af sårade, kallas det etableradt
fältsjukhus. Härtill utses företrädesvis
rymliga byggnader med fritt och öppet läge
i bebyggd ort, invid körväg och om möjligt
nära järnväg eller vattenfarled. Lämplig
plats bör äfven finnas för uppförande af
sjuktält eller sjukbaracker (se B a-rack).
J. K.
Fältskans, fortif., med fältbefästningskonstens
medel anordnade fasta punkter, särskildt
stödpunkter i befästa fältställningar, i hvilka
senare fältskansen förr var hufvudsaken. Man
skilde mellan slutna fältskansar (redutter,
stjärnskansar, bastionsskansar, korsskansar)
och öppna, d. v. s. i ryggsidan ej stängda
(halfredutter, flescher, lynetter); halfslutna
fältskansar hade ett svagare bröstvärn eller
blott en palissad såsom rygglinje. Ännu på
1860-talet hade fältskansar 2,30 m. hög eldlinje
och därbakom skytt- eller kanonbankar; framför
bröstvärnet låg en 2–3 m. djup graf. Sedermera
öfvergick man till lägre profil med inre
skyddsgraf och yttre flackgraf samt
uteslöt artilleriet från fältskansarna,
enär man funnit, att infanteriet väl kunde
försvara sig själft. Formen bibehölls i
allmänhet reglementerad, men skilde sig
dock småningom från tidigare typer. Numera är
fältskansen alltid sluten med skyttegrafs- eller
fältverksprofil, skydds- och förbindelsegrafvar,
en mängd täckta rum m. m. (jfr fig. å
nästa sida). Eldlinjen hålles så låg och
utsträckningen på djupet göres så liten som
möjligt. Slutligen omgifves fältskansen vanligen
med en flackgraf, i hvilken stormhinder
anbringas (jfr Fältbefästning, pl. 3).
L. W:son M.
Fältskjutning 1. Fältmässig skjutning,
krigsv., kallas den del af skjutöfningar, som
afser skjutningen i fält, under fältmässiga
förhållanden. Enskild fältskjutning utföres af
hvarje skytt för sig mot mål, som plötsligt visa
sig. Det gäller då för honom att bedöma afstånd,
välja sikte och skjutställning samt afgifva eld
på lämpligaste sätt. önskligt är att härvid kunna
använda äfven rörliga eller försvinnande mål. -
Fältskjutning i trupp afser att med afdelningar
från de minsta till bataljon eller regemente lära
eldens användning mot mål, föreställande mindre
eller större truppafdelningar. Denna skjutning
är en stridsöfning med skarp ammunition och
utföres jämväl af alla slag af artilleri. Med
nutidens fulländade vapen har stor vikt
blifvit lagd på öfningarna i fältskjutning. -
C. O. N.
Fältskyttet, fältartilleriets benämning under
Gustaf Vasas tid. Dit hörde notslangan,
helslang a n (slängan), halfslangan
(falkenen) och falkonetten, hvilka
eldrör sköto kulor af omkr. resp. 7,
3,5, 2 och l kg. vikt. Se Artilleri.
W. G. B.*
Fältskär (ty. feldscher), eg. en vid armén
i fält (eller flottan) anställd person med
hufvudsakligen kirurgisk uppgift; sedermera
en person, som bland allmänheten utöfvar den
s. k. lilla kirurgien, d. v. s. behandling af
lättare yttre skador, tand-utdragning o. s. v.
Bardskärare (af ty. bart, skägg) eller bar ber ar
e (af lat. barba, skägg) började under medeltiden
vid sidan af sitt egentliga yrke, rakning och
hårklippning, att utöfva läkarverksamhet,
kirurgi, med tiden i skarp konkurrens med
läkarna, samt sammanslöto sig i södra Europa
under 1100- 1200-talen i skrån. Omkr. 1500 funnos
sådana skrån äfven i Norden (åtminstone i Danmark
fanns ett redan 1501) med lärlingar, gesäller
och mästare. Undervisningen var mest praktisk,
på rakstugan eller i mästarens praktik. Ett
eller tre bäcken var deras skylt. Det var dessa
barberarskrån, som i Norden, emedan brist rådde
på läkare eller sådana rent af saknades, försågo
hären och flottan med kirurger, fältskärer
(se vidare Fältläkarkår). Sedan vid början af
1800-talet militärläkarvården öfverlämnats
åt vetenskapligt utbildade personer, voro
barberarna, med bibehållande af sin militära
fältskärstitel, hänvisade till att med sin
"lilla kirurgi" praktisera bland allmänheten,
som gärna sökte dem för det billiga arfvodets
skull. Fältskärerna måste aflägga vissa prof
för vinnande af rätt till yrkets utöfning och
stodo under Medi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
