Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frösö skans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Fuad Pascha-Fuchs
76
litetsläkare 1834 en expedition till Tripolis,
fick sedermera anställning Tid tolkarnas byrå
och inträdde på den diplomatiska banan. 1848
sändes han såsom Portens generalkommissarie
till Donau-furstendömena och 1849 såsom dess
utomordentliga sändebud till Petersburg. 1852
utnämndes han till utrikesminister. Genom sitt
arbete La vérité sur la question des lieux
saluts (1853), hvari han uppträdde mot de ryska
anspråken på de heliga orterna, ådrog han sig
kejsar Nikolaus’ onåd, och ryske ambassadören
furst Mensjikov bemötte honom i Konstantinopel
1853 så hänsynslöst, att F. fann sig föranlåten
att begära sitt afsked. Då kriget mellan Ryssland
och Turkiet utbröt, utnämndes F. 1854 till
kommissarie i Omer Paschas högkvarter. 1858
blef han åter utrikesminister. Jämte sin
meningsfrände Ali Pascha ledde han sedan
denna tld nästan utan afbrott ända till sin
död Turkiets styrelse och arbetade på dess
återupprättelse, än såsom utrikesminister, än
såsom medlem af tansimat-rådet (som hade att
uppgöra de nya reformförslagen). Sänd såsom
kommissarie till Damaskus 1860, straffade
han med hänsynslös stränghet anstiftarna
af de därstädes föröfvade massakrerna på de
kristne. Efter Abd-ul-Asis’ tronbestigning
(1861) blef han storvesir. 1866 förlorade han
genom sultanens nyck alla sina värdigheter, men
blef 1867 ånyo utrikesminister och lyckades som
sådan af-lägsna de faror, med hvilka upproret på
Kreta och stridigheterna med kediven af Egypten
hotade Turkiet. F :s verksamhet såsom statsman
var blott ytligt reformerande, och hans sociala
reformer höllo sig egentligen endast till den
europeiska odlingens yttersida. F. hade ett namn
som skald, och tillsammans med Gävdät-efendi
utgaf han en osmansk grammatik (bearbetad på
tyska, "Grammatik der osmanischen sprache",
af H. Kellgren, Helsingfors, 1855).
Fuäd Pascha, Muhammed, turkisk general,
i. omkr. 1840 i Kairo, erhöll 1877 ett
kavaUeri-detachemang i östbulgariska
armén, hvilket han på ett utmärkt sätt
utrustade, organiserade och in-öfvade. 4
dec. s. å. besegrade han ryssarna vid Elena,
utnämndes 1878 till muschir (fältmarskalk)
och befälhafvare öfver en vid Konstantinopel
sammandragen armékår, l mars 1879 blef han genom
sin fiende seriaskeren och öfverbefälhafvaren
Osman Pascha, som han sökt störta, af satt från
sitt befäl. Han återvann sedermera sultanens
nåd och blef generaladjutant, men ströks 1902 ur
armén och förvisades för lifstiden till Damaskus,
på grund af revolutionära stämplingar.
Fua-Fusinato [foä fosinätå], E r m i n i a,
italiensk skaldinna, f. 1834 af israelitiska
föräldrar, d. 1876, utgaf redan 1852 sin första
diktsamling Versi e fiori, hvari särskildt de
patriotiska dikterna vunno anklang. Efter att ha
öfvergått till kristendomen gifte hon sig 1856
med skalden A. Fusinato. Hennes . samlade Versi
utgåfvos 1879. Se biografi öfver F. af Molmenti
(1877).
Fueaceæ, Fukacéer, bot., familj bland
brunalgerna (jfr Phæophyceæ), bildande
ordn. Cy-dosporeæ. Bålen är väl utvecklad, ofta
bilateral och differentierad i rot, stam och blad
(se fig. af Lands-burgia och Turbinaria, 11 ABGD,
till art. Alger). Många arter äro försedda med
simblåsor. Äfven den anatomiska byggnaden är
ofta väl differentierad
1 assimilationssystem, magasineringssystem,
mekaniskt system och silhyfer. Könlös
förökning genom SYärmceller saknas.
Fortplantningsorganen, som äro oogonier och
antheridier, sitta spridda eller samlade på
särskildt utbildade delar af bålen (r e c e
p t a k-ler) i skafidier 1. k o n c e p t
a kl e r. Skafi-dierna, som ofta framträda
som vårtor, äro ihåliga, på insidan bärande
fortplantningsorgan och parafy-ser, med en kort
kanal stående i förbindelse med det omgifvande
vattnet. Fukacéerna förekomma alla i hafvet,
ofta i stora massor. Vid Sveriges kuster
finnas släktena Fucus, Ascophyllnm och Halidrys.
Det artrikaste släktet är Sargassum (se d. o.).
Durvillea utilis användes som näringsmedel af den
chilenska kustens fattiga befolkning. Fukacéer
utgöra flerstädes ett viktigt gödselmedel
och hade i synnerhet förr stor betydelse
som råämne till beredning af jod och soda.
G. L-m.
Fuchs [fo’ks], ty. (antagl. samma ord som juchs,
räf, lty. voss), vedernamn för nyblifven student
vid tyska universitet. Se Fr. Kluge, "Deutsche
stu-dentensprache" (1895).
Fuchs [fo’ks], Leon härd, tysk läkare och
botanist, f. 1501 i Bajern, d. 1566, verkade som
professor i medicin i Tübingen från 1535 till
sin död. F. intager en framstående plats bland
16:e årh :s reformatorer a%f den medicinska
vetenskapen,, särskildt genom sin lärobok i
anatomi, De cor-poris humani fabrica epitome
(1551). Icke j mindre betydelse hade F. för
botaniken; han var näst Brunfels den förste, som
på ett själf-ständigt sätt sysselsatte sig med
studiet af inhemska växter, beskref naturtroget
ett stort antal af dem och illustrerade
sin beskrifning genom goda träsnitt. Hans
förnämsta botaniska arbete är De historia
stirpium commentarii etc. (1542; öfv. på tyska
och de flesta andra europeiska språk). Efter
F. uppkallade Ch. Plumier växtsläktet Fuchsia.
(R- T-dt.)
Fuchs, Rutger, friherre, öfverståthållare,
f.
2 april 1682 i Malmö, d. 10 april 1753 i
Stockholm, var son till öfverstelöjtnant
Kristian F., som
1648 inflyttade till Sverige. F. ingick
1699 i krigstjänst och blef 1704 kapten. Han
tjänstgjorde till 1707 dels i östersjöprovinser-
j na, dels i Finland, därefter i Sverige,
blef ’ 1710 major vid Dalregementet och 1712
öfverstelöjtnant. S. å. medföljde han Stenbock
till Tyskland, kommenderade i slaget vid
Gade-busch (9 dec. 1712) hela Dalregementet,
och sårades så svårt i striden, att han ett helt
år måste nyttja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
