Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fräspulver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, ehuru tillsvidare utan fast tro på sin
poetiska kallelse, de redan under skoltiden
begynta versifierade försöken. 1884 och sedermera
från sommaren 1880 vistades F. i Värmland,
tidvis nedtryckt af tungsinne, hvartill han ärft
stark disposition. 1885 började han offentliggöra
dikter i "Karlstadstidningen", i hvars redaktion
han påföljande nyår inträdde. Med undantag af de
perioder, då han på grund af sin tilltagande
nervsjuklighet måste söka sanatorievård,
var F. anställd i "Karlstadstidningen" som
litteraturanmälare, kåsör och referent till
1896. Vintern 1889–90 vistades han af hälsoskäl i
Tyskland, där Heine och annan tysk poesi lifligt
sysselsatte honom, hvilket närmast hade till
följd ett antal uppsluppna Heineparodier på
tyska. Närmast före den utländska resan och på
tysk botten skref F. sina första Värmlandsbilder,
med hvilka hans personliga egendomlighet
först obetingadt bröt igenom. Dessa utgjorde
det mest fängslande i F:s börjarbete,
diktsamlingen Guitarr och dragharmonika
(1891; 3:e uppl. 1896), som vann en mycket
snabb och vidsträckt popularitet. 1892 erhöll
F. i författarunderstöd på Svenska akademiens
förslag 500 kr., hvilka han demonstrativt skänkte
bort till "folkriksdags"-agitationen. Nya
dikter (2 uppl. 1894) ökade ytterligare F:s
popularitet. "Nya dikter" visade honom också
stadd i liflig utveckling; formen var redan
tveklöst adekvat och själfständig, återgifvandet
af det egna gemytet fylligt och starkt,
motivkretsen utvidgad (afdelningarna "Bibliska
fantasier" och "Från när och fjärran" med
historiska dikter, sägner och visor). Den tredje
diktsamlingen, Stänk och flikar (2 uppl. 1896),
i hvilken hans konstnärskap når höjden, gaf
anledning till tryckfrihetsåtal enligt 3 § 13
mom. tryckfrihetsförordningen. F. frikändes,
men uteslöt själfmant tre dikter ur bokens nya
upplaga, uti hvars företal han redogjorde
för sin uppfattning. Två små häften på
blandad vers och prosa, till största delen
värmländskt folkmål, Räggler å paschaser på
vårat mål tå en bonne (1:a saml. 1895, 3:e
uppl. 1903; 2:a saml., 2 uppl. 1897) innehålla
till stor del nytryck af hans tidigare bidrag
till "Karlstadstidningen". Nytt och gammalt
(1897) är till större delen ett supplement
till de föregående samlingarna. Gralstänk
(1898) är en samling filosofiska grubblerier
i versform, ursprungligen affattade på prosa;
den följdes af ett spekulativt försök, Om
lifsmonader. Ett lifsförklaringsförsök
(2 uppl. 1898). F:s öfriga prosaalstring
utgöres, utom af några litterära uppsatser
i "Ur dagens krönika", "Nordisk revy" och
"Ord och bild", af Folkskalden Robert Burns (i
studentfören. Verdandis småskrifter, 1892), som
äfven innehåller ett antal öfversättningar, och
Grillfängerier (2 häften, 1898) bestående af en
uppsats om Heidenstam och några psykologiserande
kåserier. 1894 utgaf F. "En bok om Strindberg",
hvartill han själf bidrog med en studie öfver
Strindberg som lyriker. Alltsedan 1899 har
F. på grund af svår ohälsa ej utgifvit några
nya arbeten.
F:s diktning har sin utgångspunkt i äldre
svensk poesi, särskildt de subjektiva lyrikerna
och enkannerligen Fredrek på Rannsätt. Den
sistnämnde, hvars folkliga Värmlandsskildringar
F. varit förtrogen med sedan sin barndom, lämnade
den omedelbara förebilden för F:s humoristiska
låtar med hembygdsmotiv, i hvilkas rytmiska gestaltning
han experimentellt påbörjade sitt metriska
nydaningsarbete. Det visartade och känsliga
erinrar också om den store skotske folkskalden,
som han så flitigt studerat. Nyromantiska och
äldre svenska skalder gåfvo tillskott till
F:s formella utdaning, och Heidenstams första
diktsamling (1888) torde ha varit en eggelse för
F:s eget författarskap. Hans tidigare dikter äro
genreartade små bilder, aktuella tidssånger
och något ojämna ansatser till personlig
själsskildring. En rad pasticher på olika äldre
maner (Horatius, folkvisor m. m.) vittnar om hans
stora formella smidighet. Hvad som emellertid
gick öfver den föregående poetiska utvecklingen
var den första samlingens "Värmländska låtar",
som uppenbarade en originell humor och med
sin rikedom af folkligt stämningslif och
föreställningssätt förenade en förbluffande
teknisk skicklighet. Till största delen är F:s
hembygdspoesi objektiv och frisk, skälmsk och
komisk, ehuru vemodiga och tragiska moment ej
saknas. Den omfattar ett mycket rikt galleri af
åskådligt framställda, träffsäkert uppfattade
och till karakteristiska figurer utarbetade
gestalter från nutidslif i Värmland. Den
sträcker sig öfver hela den sociala skalan
och kulminerar i sådana vidt skilda dikter som
burlesken "Melangtäras intåg i Kallsta", den
gripande tragiska "Jägar Malms hustrur" och några
förtjusande graciösa barnbilder. I äkta realism
äro de jämförliga med Bellmans Stockholmsdikter,
i användande af alla verskonstens finesser
stå de på höjden af hvad vår poesi erbjuder
som akustisk effekt. Typiska för den bygd
och det folklynne, som de återge, visa de
på samma gång en skarpblick för individuella
egendomligheter, som vittnar om en sällsynt
iakttagelseförmåga och gestaltningskraft. Den
ram af landskapsskildring, som omger figurerna,
är af lika lyckligt karakteriserande art, som
den är stämningsväckande.
F:s sjuklighet förde honom småningom bort ifrån
den objektiva verklighetsskildringen, och hans
senare skede kännetecknas af en allt afgjordare
fördjupning af känslan, en allt direktare och
hänsynslösare "jag"-diktning, som slutligen
mynnar ut i etisk-metafysiskt grubbel och
spränger den poetiska formen. Humor och komik
trängas tillbaka af klagan och förtviflan. Från
och med "Stänk och flikar" dominerar
subjektiviteten. Dels i omedelbara själfbikter
("Flickan i ögat"), dels i fantasifullt förklädda
bekännelser ("Fredlös") har F. gifvit uttryck
åt en upprifven och härjad själs erfarenheter
och stämningar. Hans dikt omfattar de mest
skiftande sinnestillstånd, har uttryck för
hån och dristig satir, alla olika grader af
tungsinne och svårmod, yrande sinnesrus, lätt och
sorglös ungdomsglädje, stolt patos, grubblande
allvar. Egna lidelser och lidanden blottar
han med gränslös själfuppgifvenhet. Jämsides
med jag-skildringen går en panteistiskt
färgad, djup och innerlig medkänsla med allt
lefvande och lidande. Mänsklig samkänsla och
en dröm om slutlig försoning är den etiskt
metafysiska kärnan i hans grubbel. Intuitivt,
lifsomedelbart, är F:s skaldskap ett af dem, som
mest bidragit till vår diktkonsts psykologiska
fördjupning.
Särskild betydelse har F. haft i metriskt
afseende. En fenomenal virtuositet i det
språkliga uttrycket, vunnen icke minst genom ett
hängifvet och outtröttligt arbete på formen,
har låtit honom uppnå de största verkningar
genom suggestivt ordval och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
