Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Frumerie-Fruntimmer
10
Chapman (1808), Frigel (1841), Schwan och
Skogman. F. modellerade under sina kraftigare
dagar bildsidorna smakfullt och säkert, men
en viss mjukhet, som visar sig i hans tidigare
arbeten, öfvergår sedan alltmer till slapphet och
en tunn formgifning. Helfigurerna å reverserna
äro däremot något osäkert tecknade, röjande spår
af en något för ytlig skola. F. försökte sig
äfven i litografi; åtskilliga porträtt i verket
"Minnen från Upsala" (1837) äro af hans hand.
-m.*
Frumerie [-men], AgnesAugustaEmilia Eleonora,
skulptris, född Kjellberg, f. 20 nov. 1869
i Sköfde, studerade vid konstakademien
i Stockholm 1886-90, därefter i Tyskland,
Italien och Paris. Hon är .gift med kaptenen i
svensk tjänst Gustaf Frumerie, sedermera fransk
med. doktor, bosatt i Paris. Hon utställde
hemma en byst, Prinsessan, och en liggande
staty, Njutning (1891), sedan gruppen A mor
och Hymen, Sjöjungfrun, Kristusbyst, Madonna,
byst af Aug. Strindberg, dessutom arbeten i
porslin, silfver, tenn (vaserna Älf dans,
Vågen, Eva m. m.). På de sista åren har
hon i Paris gjort sig uppmärksammad genom
olikartade arbeten, utmärkta för pikanteri
och fantasi, smak och dristighet - däribland
statyn Kleopatra, bystgruppen En fråga (1900),
gruppen De spö’krädda (1904), gruppen Poesien
och musiken (1904, köptes af franska staten),
den humoristiska gruppen Tre skvallerkäringar
(1905), en motsvarande grupp Ett godt skratt
(1906), den känsliga gruppen Svunnen hägring
(1907), dessutom genom porträtt och en hel del
alster inom den tillämpade konsten, däribland
en 1900 utställd stor spisel med figurer i
relief, Tomten, gårdvaren, eldandar m. fl.
G-gN.
Frunck, Gudmund Leonard Daniel,
litteraturhistoriker, f. 17 jan. 1854 nära
Enköping, d. 26 mars 1892, aflade mogenhetsexamen
1872 i Uppsala, där han 1884 vardt filos.
licentiat och 1889 filos. doktor, och utnämndes
s. å. till lektor i Örebro. F :s arbete Bidrag
till kännedomen om nya skolans förberedelser
och utveckling (1889) är synnerligen
grundligt och innehållsrikt. Åtskilliga
smärre afhandlingar trycktes i "Samlaren",
"Nordisk tidskrift", "Pedagog, tidskrift"
m. fl. publikationer. F. verkade äfven
som utgifvare (Tessins fabler, Gyllenborgs
själfbiografi och "Bref rörande nya skolans
historia", 1886-91, med rikhaltiga anmärkningar).
R-n B.
Frundsberg, Georg von, kejserlig
fältöfverste, den mest bekante af de tyske
landsknektbefälhafvarna, f. 24 sept. 1473 i
Mindelheim i Schwaben, d. därstädes 20 aug. 1528,
tjänade med utmärkelse i Maximilian I :s och Karl
V:s krig i Schweiz och Italien, hvarunder han
bl. a. (1511) med 1,800 knektar eröfrade det som
ointagligt ansedda passet Peutelstein och gjorde
9,000 venezianer till fångar samt (1513) vid
Vicenza åter besegrade venezianerna. I spetsen
för Schwabiska förbundets trupper fördref han
1519 hertig Ulrich af Württemberg och tog dennes
land i besittning för kejsarens räkning. 1521
var F. närvarande i Worms vid riksdagen och
skall därvid enligt en gammal berättelse ha
tillropat Luther några uppmuntrande ord; senare
s. å. förde han högsta befälet mot fransmännen
i Picardie. Han kämpade ånyo i Italien 1522-25
och bidrog till segern vid Pavia (1525), der
Frans I tillfångatogs.
1526 värfvade han en här af 12,000 landsknektar,
med hvilka han stred för kejsaren i Tyrolen
och Italien, samt drog därefter i förening med
konnetabeln Karl af Bourbon mot Eom. Under vägen,
vid Bologna, utbröt 16 mars 1527 bland landsknek-
G. v. Frundsberg. Efter en oljemålning (af
Amberger?) i Berlin.
tärna, som, påverkade af påfliga intriger,
kräfde soldens omedelbara utbetalande och vägrade
att eljest stanna under fanorna, ett myteri,
som vållade F. ett slaganfall. F. nedlade nu
öfverbefälet och vårdades i Ferrara, till dess
han sommaren 1528 kunde föras till sin hemort. På
anskaffande af trupper för kejsarens tjänst hade
F. offrat nästan hela sin förmögenhet. En vecka
efter hemkomsten afled han, efterlämnande minnet
af en utaf oegennyttig trohet präglad hedrande
krigarbana, för hvilken han af sin kejserlige
herre illa lönats. Luther räknade honom i en af
sina predikningar till "de hjältar, för hvilkas
skull Gud välsignar ett helt land". Han bar
hedersnamnet "landsknektarnas fader" och gaf åt
detta truppslag en så stor taktisk utbildning,
att de kunde träda i stället för de dittills
såsom oöfvervinneliga ansedde schweizarna. -
F:s son Kaspar von F. (f. 1500, d. 1536)
var en framstående krigsöfverste för tyska
fotsoldater i Italien och dennes son, Georg von
F. (d. 1586), stred som landsknektbefälhafvare
i spansk tjänst i Nederländerna. - Jfr
F. W. Barthold, "Georg von F. und das deutsche
kriegshandwerk zur zeit der reformation" (1833).
(V.s-g.) Fruntimmer (lty. fnientimmer,
hty. frauenzim-mer; senare leden är samma ord
som timmer, byggnadsvirke, i öfverförd betydelse
"byggnad", "rum") hade ursprungligen betydelsen
"frustuga", senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
