Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritsla 2. Järnvägsstation - Fritsö - Fritt fall. Se Fallrörelse - Fritt farvatten. Se Farvatten - Fritt för enskild skada utom i strandningsfall - Fritt gods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsbank) samt ett flertal handlande, handtverkare
och några fabriker, bl. a. F. mekaniska väfveri och
appreturverk för bomulls- och ylleväfnader, färgeri
m. m., som 1874 anlades af L. J. Wingqvist och som nu
eges af B. Wingqvist och I. Andén. Det hade 1906 114
väfstolar för ull, 443 för bomull och 10 för lin och
hampa samt tillverkade omkr. 156,000 kg. ylleväfnader
(värde 775,350 kr.), 433,345 kg. bomullsväfnader
(värde 1.350,650 kr.) och 13,000 kg. linne- och
hampväfnadcr (värde 28,000 kr.). Antalet arbetare var
556. Fabriksområdet F., med en befolkning af 1,205
pers. (1900), bildar ett köpingsliknande samhälle.
Fritsö, gammal adlig sätesgård nära Larvik, i
Jarlsberg og Larviks amt i Norge, var till 1616
i familjen Jernskægs ego, tillhörde sedermera
ståthållaren U. F. Gyldenlöve och blef en del i
det af honom upprättade Larviks grefskap. Sedan
1835 innehafves F., liksom hela det öfriga forna
grefskapet, af släkten Treschow. Förr fanns där Norges
betydligaste järnverk, men detta är numera nedlagdt.
Y. N.
Fritt fall. Se Fallrörelse.
Fritt farvatten. Se Farvatten.
Fritt för enskild skada utom i strandningsfall,
sjöförs., ett i försäkringsbref ofta gjordt
förbehåll, hvarigenom assuradörerna icke ikläda sig
ersättningsskyldighet för annan enskild skada, än som
uppkommit därigenom, att fartyget strandat, stött mot
fast eller flytande föremål eller sjunkit till botten,
eller som orsakats af eld eller explosion. Andra
förbehåll af liknande art äro: Fritt för n procent
enskild skada (se Franchise) och Fritt för partiellt
haveri. Jfr Allmän svensk sjöförsäkringsplan § 56.
Å. W:son M.
Fritt gods, jur. Detta uttryck, likasom uttrycket
ofritt gods, förekommer tillsammans med ett af
uttrycken fritt skepp eller ofritt skepp samt
betecknar, alltefter de olika kombinationer,
hvari dessa termer äro förenade med hvarandra, den
vidsträcktare eller inskränktare makt, som tillkommer
en krigförande stat att på öppna hafvet eller i de
krigförandes territorialvatten uppbringa och såsom
krigsbyte tillegna sig fiendens och i vissa fall äfven
neutral makts handelsfartyg eller därå befintlig
last eller båda dessa. Såsom allmän folkrättslig
regel gäller vid krigföring till lands, att endast
fiendens offentliga egendom, och icke ens all sådan,
utgör föremål för krigsbyte. Annat är förhållandet
till sjöss. Krigförande makts krigsfartyg ha ansetts
berättigade att på öppna hafvet uppbringa och göra
till föremål för krigsbyte äfven enskild fientlig
egendom, såväl fartyg som gods, äfven om detta
fraktats under neutral flagg. Då vid krigföring
eljest gäller som grundsats, att neutral makt och
dess undersåtar ej rubbas i de förbindelser de ha
med hvar och en af de krigförande, och då, särskildt
hvad handeln rör, neutral makt anses behörig att idka
handel med hvilkendera af de krigförande makterna som
den finner för godt, utan att neutraliteten därigenom
brytes, så uppstå kollisioner mellan krigförande makts
rätt att till sjöss bemäktiga sig fienden tillhörigt
skepp och gods samt den rätt, som tillkommer neutral
makts undersåtar att drifva handel med hvar och en
af de krigförande makterna och deras undersåtar. En
sådan handel kan lätt brukas till förstärkande af
krigförande makts hjälpkällor till
krigets fortsättande. Därför har folkrätten ansett
nödvändigt att ej allenast stanna vid den regeln, att
krigförande makt skall genom afspärrning, blockad,
faktiskt förhindra fiendens samfärdsel med neutral
makt, utan har därjämte fastställt vissa positiva
inskränkningar uti de neutrales rätt till sjöfart och
handel med krigförande makt och dess undersåtar. Först
och främst anses såsom ovillkorligen förbjudet för
neutral makt att, vid äfventyr af uppbringning af
det fraktande fartyget med all därå betintlig last,
tillföra fienden krigskontraband, d. v. s. allt, som
är egnadt att öka krigförande makts hjälpkällor samt
anfalls- och försvarsmedel. Till följd däraf anses
ock krigförande makts krigsfartyg berättigadt att
visitera ej allenast fienden tillhöriga handelsfartyg,
utan äfven neutral makts fartyg, så snart dessa ej
segla under konvoj af dess krigsfartyg. Till följd
af den rätt, som krigförande makt har att bemäktiga
sig fienden tillhörig, på öppna hafvet befintlig
egendom, vare sig att denna utgöres af fartyg eller
af last, borde den naturliga regeln vara att, om icke
bådadera, såväl skeppet som därå befintlig last,
tillhöra fienden, det däraf, som tillhör denne,
men ej det, som tillhör neutral makt, skall tagas
såsom krigsbyte. Denna regel har fått sitt uttryck
i regeln: fritt skepp, ofritt gods - ofritt skepp,
fritt gods. Enligt denna regel, som äfven kallas
suum cuique (åt hvar och en sitt), är det neutrala
fartyget ej att anse såsom föremål för krigsbyte,
därför att det för fienden tillhörig last, och
det neutrala godset, som finnes på ett fientligt
fartyg, anses ej heller förbrutet. Denna grundsats
tillämpades under medeltiden i den för Medelhafvet
gällande sjölagen, Consolato del mare, och har i
allmänhet af England åberopats ända till 1856. Då
emellertid tillämpningen af denna grundsats,
hvilken, om ock den neutrale slutligen vann rätt,
dock till följd af visitationer, uppbringningar af
fartyg och dessas förande till hamnar i uppbringarens
hemland samt därmed sammanbundna rättegångar, medförde
stora olägenheter och stor skada för den neutrala
handeln, så sökte man att fastställa grundsatser, som,
om de ock i visst afseende lände till förmån för den
krigförande makten, dock sökte undanröja de svåraste
olägenheterna. Man sökte först göra gällande såsom
grundsats: fritt skepp, fritt gods - ofritt skepp,
ofritt gods, hvilket inbegriper, att skeppets flagga
bestämmer, huruvida pristagning får ega rum, hvadan,
enligt denna regel, neutral flagga skyddar fienden
tillhörig last, som ej är kontraband, medan däremot
neutralt gods på fienden tillhörigt fartyg anses
förbrutet i och med fartygets uppbringande. Denna
grundsats uppställdes af Sverige, Ryssland och
Danmark 1780 emot England. Jämte denna grundsats,
som i sin tillämpning blir fördelaktigare för den
neutrala handeln än den förut nämnda, finnes en annan
regel, som blifvit vid vissa tillfällen proklamerad
af Frankrike och hvilken är till sin grund alldeles
rättsstridig, hvarför ej ens Frankrike själf följt
densamma. Denna regel lyder: ofritt skepp, ofritt gods
- ofritt gods, ofritt skepp, hvilket betyder, att
så snart vare sig skepp eller last tillhör fienden,
är den neutrales egendom förbruten, vare sig att den
består af som för fienden tillhörigt gods, eller af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
