Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1467-1468 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritillaria - Fritiofs saga - Fritot - Fritsch, Ahasverus - Fritsch, Anton. Se Friè - Fritsch, Gustav Theodor - Fritsch, Karl von - Fritsch, Heinrich - Fritsla 1. Socken - Fritsla 2. Järnvägsstation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanslutna kalkblad, hvart och ett med en honungsgrop
nära basen; ståndarknapparna äro balanserande. I norra

Fritillaria Meleagris. 1 lök och stjälkbas, 2 stjälkens öfre del med blomman, 3 ståndare och pistill, 4 pistill, 5 moget fröhus, 6 frö.

halfklotets tempererade trakter finnas omkr. 40 arter af
detta vackra liljesläkte. En art, F. Meleagris,
damspelsliljan (se fig.; kalkbladen äro svagt
rosenröda med bruna små rutor, stundom helt hvita),
tillhör svenska floran och förekommer i flera provinser
på fuktiga ängar, men är i synnerhet ymnig å Kungsängen
vid Uppsala, hvarför växten är i Sverige mest känd under
namnet kungsängsliljan. – I våra trädgårdar
odlas ofta den ståtliga F. imperialis, kejsarkronan,
inhemsk i Persien, hvars gula eller röda, men illaluktande,
blommor hänga likt klockor i en krans nedom en bladsamling
i toppen af den ofta meterhöga stjälken. Den blommar
under våren.

^{O. T. S.} (^{G. L–m.})

Fritiofs saga (isl. FriðÞjófs saga ens froekna), en
fornisländsk saga, som i sin nu kända form ej är äldre
än från omkr. 1300. Dess innehåll är följande. Kung
Bele i Sogn hade två söner, Helge och Halfdan, samt en
dotter, Ingeborg. På andra sidan fjorden bodde kungens
vän Torsten Vikingsson, hvars son Fritiof (Friðþjófr,
"fridtjuf", med tillnamnet hin froekni, "den djärfve")
var den tappraste af alla unga män. Fritiof hade
tillika med kungadottern blifvit uppfostrad hos
bonden Hilding. Både Bele och Torsten dogo, hvarpå
kungasönerna togo riket i samarf, men Fritiof tog sitt
fädernearf oskiftadt. Hans utmärkta egenskaper väckte
emellertid konungarnas afund, och dessa nekade honom
hånfullt systerns hand. Därefter förde de henne till
den heliga Baldershagen, där ingen vågade tillfoga
människor eller djur något ondt och där det ej
tilläts män hafva samkväm med kvinnor. Fritiof besökte
likväl där sin älskade, ty hennes kärlek var honom
dyrbarare än gudens ynnest. Till straff därför ålades
honom af konungarna att kräfva skatt af Orkenöarna,
och då han af denna orsak var borta, brände de hans
gård och gifte bort systern med den gamle kung Ring i
Ringerike. Fritiof vände nu åter med skatten, brände
upp gudatemplet i Baldershagen, drog ut på vikingatåg
och kom slutligen efter tre år förklädd till kung
Ring, hos hvilken han tillbragte vintern. Kort före
den gamle kungens död vardt det dock uppenbart, hvem
främlingen var, och då insattes han af kungen såsom
förmyndare för dennes och Ingeborgs minderåriga barn
samt erhöll jarlnamnet. Efter Rings död äktade han
Ingeborg och blef konung i Sogn. Han fällde därpå den
ene af hennes bröder i kriget och gjorde den andre sig

underdånig. – Sagan är, i original och svensk öfv.,
utgifven i Björners "Nordiska kämpadater" (1737).
Den fornisländska texten har i nyare tid utgifvits af
L. Larsson (1893 och 1901); den öfversattes på svenska
af Arfwidsson (1839) och af F. G. Nyström (1867).
Se afhandl. af H. Falk i "Arkiv f. nord. filol.", VI. –
Denna saga har poetiskt behandlats af dansken
O. J. Samsöe samt af Esaias Tegnér, hvars romanscykel
"Frithiofs saga" (utkommen 1825) är den svenska
litteraturens världskändaste dikt. Om Tegnérs dikt
se jubelfestupplagan af skaldens skrifter med där
befintlig bibliografi; särskildt kunna nämnas
Th. Hagberg, "Om Frithiofs saga såsom svensk nationaldikt" (1866),
G. H. J. Ljunggren, "Om Tegnérs Frithiofs saga" (i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1796", d. 52 o. 53),
en artikel af Robinson i "Nord. tidskrift" 1887 och
P. G. Lyth, "Tegnér och Fritiofs saga" (1894).

^{A. F.}*

Fritot [-tå], fr. (af frire, steka), kokk.,
skifvor af kalfbräss o. d., doppade i mjöl och stekta i flottyr.

Fritsch, Ahasverus, tysk rättslärd, f. 1629, d. 1701
såsom kansler i Schwarzburg-Rudolstadt, författade
utom många skrifter af juridiskt, publicistiskt
och politiskt innehåll, samlade af M. H. Grieber
(1731–32), flera teologiska och asketiska verk, bl. a.
Christenthumsfragen och
Himmelsüsse Jesuslieder.
Af F. är originalet till n:o 215 i 1819 års Svenska
psalmbok. Åtskilliga af F:s uppbyggelseskrifter, t. ex.
"Christendomsfrågor" och
"Dagelige morgon-, middags- och aftonsignelser",
ha utkommit på svenska i flera bearbetningar och
upplagor ända inemot midten af 1800-talet.

(^{B. R–g.})

Fritsch, Anton. Se Frič 2.

Fritsch, Gustav Theodor, tysk anatom, f. 1838 i
Kottbus, blef 1862 med. doktor, gjorde vidsträckta
resor, utnämndes 1869 till docent i Berlin och 1874
till e. o. professor därsammastädes. Han har med
förkärlek egnat sig åt studiet af de elektriska
fiskarnas anatomi, men därjämte offentliggjort
värdefulla etnologiska arbeten
(Die eingeborenen Süd-Afrikas, 1872)
samt genom sina med Hitzig utförda undersökningar
öfver verkan af elektrisk retning af hjärnbarken (1870)
inlagt en mycket betydande förtjänst om utvecklingen
af våra kunskaper om det centrala nervsystemet.

^{R. T–dt.}

Fritsch, Karl von, tysk geolog och geografisk
forskningsresande, f. 1838 i Weimar, d. 1906, vardt
professor i geologi i Halle 1873, utgaf bl. a.
Reisebilder von den Canarischen inseln (1867),
Geologische beschreibung der insel Tenerife (i förening med Reiss; 1868),
Vulkanausbrüche bei Santorin (s. å.),
Das Gotthardsgebiet (1874) och
Allgemeine geologie (1888),
en särskildt för geografer afsedd bok.

^{E. E.}

Fritsch, Heinrich, tysk läkare, f. 1844 i
Tübingen, blef 1868 med. doktor, 1882 professor
i obstetrik i Breslau och 1893 professor i samma
vetenskap i Bonn. Han har bl. a. utgifvit flera
mycket använda läroböcker i sin vetenskap, såsom
Klinik der geburtshilflichen operationen (1875; 5:e uppl. 1894),
Die krankheiten der frauen (1881; 11:e uppl. 1905),
Gerichtsärzliche geburtshilfe (1900) och
Geburtshilfe, einführung in die praxis (1904).
F. utger "Zentralblatt für gynäkologie" (sedan 1877).

^{R. T–dt.}

Fritsla. 1. Socken. Se Frisla. –
2. Järnvägsstation inom nämnda socken vid Varberg–Borås
järnväg. Platsen har bankkontor (Göteborgs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>