Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1449-1450 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frimärke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frimärkens införande var ännu ej tal. Förslaget
afstyrktes af bevillningsutskottet, hufvudsakligen
på grund af yppade farhågor i afseende å
portonedsättningens ekonomiska verkningar för
statskassan. I synnerhet genom en af sedermera
kommerserådet T. Willerding 1848 utgifven broschyr
"Uppgifter om postväsendet i England" vändes den
i början å många håll tveksamma stämningen mera
allmänt till förmån för reformen. Och vid riksdagen
1850–51 väcktes fyra olika motioner i ämnet,
två i borgarståndet och två i bondeståndet. Bland
förslagsställarna var ånyo förenämnde Mårtenson, som
denna gång, i likhet med två af de andre
motionärerna, ställde förslaget om likformigt porto
i uttryckligt samband med yrkande på införande
af "stämpladt papper" såsom betalningsmedel för
postafgiften. Det hela resulterade emellertid endast
i en riksdagsskrifvelse till K. M:t med begäran om
föreläggande för poststyrelsen att "låta upprätta
på tillförlitliga beräkningar grundadt förslag
till införande af ett, i den syftning motionärerna
antydt, förändradt system i afseende på postväsendet"
äfvensom med hemställan, att proposition i ämnet
därefter skulle framläggas för rikets ständer vid
nästa riksmöte. Frågans utredning öfvertogs af
generalpostdirektören frih. O. W. Staël von
Holstein och föreståndaren för poststyrelsens
kammarkontor, postkamreraren P. F. T. Winroth.
Den senares utmärkta memorial i ämnet har med
allt skäl framhållits såsom den grundsten, hvarpå
reformen sedan kom att byggas. En k. proposition
till riksdagen i mars 1854 antogs i hufvudsak, och
i enlighet med riksdagens beslut utfärdades 9 mars
1855, för tillämpning från och med 1 juli s. å.,
en k. kung., hvarigenom bl. a. bestämdes, dels att
vid inrikes brefväxlingen skulle för bref, som med
posten befordrades mellan de orter, där postanstalter
funnes, ett visst och lika medelporto – tills vidare
4 skillingar banko – erläggas för hvarje bref af
enkel vikt (hvarmed tills vidare skulle förstås vikt
intill 1 1/4 lod), dels ock att vid inlämnandet af
bref å postanstalt finge och vid brefs nedläggande i
breflåda ovillkorligen skulle till portoafgiftens
erläggande begagnas "så kallade frimärken", hvilka
borde vara brefven åsatta. Här genomfördes en reform,
som för svenska postverkets utveckling tvifvelsutan
varit den viktigaste. – Nödiga detaljföreskrifter
utfärdades i poststyrelsens kung. 24 maj 1855, som
jämte bestämmelserna om medelporto och frimärken
meddelade föreskrifter jämväl rörande
breflåda (se d. o.) och dess användning. Hvad särskildt
frimärkena beträffar, innehöll kung. beskrifning af
deras utseende och valör: de skulle vara "försedda
med konstsvarfning, innefattande svenska vapnet
Tre Kronor, med kungl. krona öfver, i öfre kanten:
’Sverige’, på sidorna: ’Frimärke’, på nedre kanten
och i öfre hörnen valören, samt rundtomkring taggade,
och tillverkade af 5 olika valörer, näml.:

af	4	skill.	blå	färg
»	8	skill.	gul	d:o
»	24	skill.	mörkröd	d:o
»	3	skill.	grön	d:o
»	6	skill.	violett	d:o.

Därjämte förordnades
bl. a., att frimärken skulle påsättas brefs
adress-sida i öfre vänstra hörnet (enligt
nyare bestämmelser böra de, så vidt möjligt,
anbringas i öfre högra hörnet af framsidan; se
Frankera). Af de fem första gången utgifna
frimärksvalörerna afsågos de å 4, 8 och 24 sk.
b:ko att hufvudsakligen användas som betalning för
inrikes brefportot, delvis ock för redovisande
af rekommendationsafgiften samt för utgörande af
portot å bref till Norge; hvaremot valörerna å 3
och 6 sk. voro ämnade att underlätta betalningen för
bref till utlandet i öfrigt, i den mån frimärken ännu
kunde härtill användas. De första svenska frimärkenas
utseende framgår af fig. 4. –

Fig. 4. De första svenska frimärkenas typ.

Fig. 5. 1856 års lokalbreffrimärke.

Redan 1856 utsläpptes i
rörelsen ett frimärke för lokalbref (fig. 5),
i svart tryck utan valörbeteckning. Detta märke
var icke ett frankotecken i egentlig mening,
enär lokalbrefafgiften, utgörande vid denna tid 2
sk. banko, ännu var en sportel, som delades lika
mellan postförvaltaren – i Stockholm "föreståndaren
för lådbrefsexpeditionen" – och brefbäraren. Den
förre erhöll rätt att, för kontrollerande af
den honom tillkommande sportelandelen, på egen
bekostnad utgifva dessa lokalfrimärken. De gällde 1
sk. b:ko (postförvaltararfvodet; den andra skillingen
erlades af mottagaren till brefbäraren direkt) samt
voro afsedda att begagnas endast i Stockholm och
kunde icke användas som betalningsmedel för vanligt
brefporto. De upphörde att gälla vid 1861 års slut,
då lokalportot indrogs till postkassan. Utgifvandet af
särskilda tjänstefrimärken började med ingången
af 1874 i samband med tillämpning af bestämmelsen om
upphörande af fribrefsrätten (se d. o.). För att lätt
skiljas från vanliga märken gjordes tjänstefrimärkena
dubbelt större än dessa. 1874–91 utgåfvos s. k.
portomärken l. lösenmärken (fig. 6), som voro
afsedda för kontroll af redovisningen af det porto,
som skulle å ankomstorten uppbäras för ofrankerade
eller ofullständigt frankerade försändelser, men icke
fingo begagnas till betalning af franko eller andra
afgifter, som borde erläggas
å afgångsorten.

Fig. 6. Lösenmärke.

De skulle i tjänsteväg anbringas
å baksidan af ifrågavarande slags försändelser och
utlämnades icke till allmänheten. (Beträffande de
svenska frimärkenas historia i öfrigt se det af
Sveriges filatelistförening utg. arbetet "Sveriges
frankotecken 1855–1905. En minnesskrift vid de
svenska frimärkenas 50-års jubileum".) De första
svenska frimärkena förfärdigades för postverkets
räkning af en grefve P. A. Sparre, som sedan med
något afbrott, delvis med auditören G. Scheutz
och dennes son E. Scheutz såsom ställföreträdare,
innehade leveransen t. o. m. 1871. Senare leverantörer
ha varit P. O. Bagge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>