Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frihetsstraff - Frihetstiden - Frihetsträd - Frihetsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska strafflagens. Enligt denna äro de
frihetsstraff, som ådömas omedelbart: straffarbete
och fängelse. Därjämte förekommer fängelse såsom
förvandlingsstraff för böter. (I krigslagarna
förekommer dessutom ännu en art af frihetsstraff,
nämligen arrest, se d. o.) Straffarbetsfånge skall
hållas till arbete, får ej njuta underhåll, beklädnad
eller andra förmåner utöfver hvad i straffinrättningen
bestås och eger icke utan särskildt tillstånd mottaga
eller afsända bref eller mottaga besök. Han skall,
såvidt ske kan, hållas i enrum hela strafftiden,
dock högst 3 år, där denna är längre. Fängelsestraff
verkställes alltid i enrum, och sådan fånge är
icke underkastad några andra inskränkningar i den
personliga bekvämligheten än dem, som kräfvas af
ordningen och säkerheten inom fängelset. Enligt
lagstiftning af 22 juni 1906 åligger honom emellertid
numera arbetsplikt, därvid han dock har rätt att själf
förskaffa sig arbete. Enligt nämnda lagstiftning kan
därjämte såväl straffarbete som fängelse förbindas
med skärpningar, nämligen hårdt nattläger under viss
tid vid båda dessa straffarter, dock med afbrott
för hvar 10:e dag, samt vid straffarbete äfven mörkt
enrum – detta dock endast vid vissa arter af brott,
i allmänhet våldsförbrytelser mot person eller
egendom, och endast för det fall, att synnerlig råhet
eller ondska genom brottet ådagalagts. Samtidigt
har såsom sista stadiet i straffverkställigheten
införts villkorlig frigifning (se d. o.). –
Den nya norska strafflagens system liknar i stort
sedt den svenskas; dock med den viktiga olikheten,
att de båda straffarterna, där kallade fængsel (=
straffarbete) och hefte, äro till tidslängden nästan
jämlöpande (båda kunna ådömas intill 20 år, fængsel
dock äfven på lifstid) samt att skärpningar kunna
förekomma endast vid den svårare straffarten. Lagen
ger därjämte domaren en generell fullmakt att oafsedt
lagens straffbestämmelser i öfrigt låta den mildare
straffarten komma till användning, om det kan antagas,
att brottet icke har sin rot i ett fördärfvadt
sinnelag. Lagstiftaren har alltså velat reservera
de olika straffarterna för olika psykologiska typer
af förbrytare. I en egendomlig motsats härtill står
emellertid, att lagen tillagt förbrytaren valrätt
mellan de olika straffarterna. I fråga om förbrytare,
som dömes till den svårare arten af frihetsstraff,
har lagen vidare för att bereda samhället skydd mot
vissa farligare arter af förbrytare tillagt domaren
befogenhet att under vissa förutsättningar besluta,
att den dömde skall kvarhållas i straffanstalten äfven
utöfver den bestämda strafftiden, så länge detta anses
nödvändigt, dock högst under ytterligare femton år (s.
k. obestämd straffdom). Mörkt enrum såsom skärpning
är för den norska lagen okändt, medan den däremot
upptagit fängelse å vatten och bröd såsom sådan
(dock icke för personer under 18 år). – Den danska
strafflagen eger däremot ännu ett flertal arter af
frihetsstraff. Den har två arter af straffarbete:
tukthusarbete och förbättringshusarbete. Dessa
straffarter betraktas af lagen såsom lika svåra. Det förra
skall ådömas mera förhärdade brottslingar, det senare
användas, om den afsöndring från andra fångar, som
utmärker detta straff, kan antagas ha ett gagneligt
inflytande. Fängelsestraffet förekommer i icke mindre
än 4 arter: statsfängelse (användes såsom straff
för politiska förbrytelser), fängelse å vatten och bröd
(dock icke för personer under 18 eller öfver 60
år; användes före lagen 1 april 1905 äfven såsom
förvandlingsstraff), fängelse å vanlig fångkost
(efter lagen 1 april 1905 förbundet med arbetsplikt),
enkelt fängelse (med rätt för fången att skaffa
sig bättre kost). Därjämte har nyligen, senast
genom lagen 1 april 1905, anordnats ytterligare
en straffart, tvångsarbete, afsedd att komma till
användning vid vissa grupper af brott, i allmänhet
våldsförbrytelser mot saklös person och vissa
sedlighetsförbrytelser. Samma lag har för dylika
fall af brottslighet infört kroppsstraff såsom
skärpning af frihetsstraffet. – I finsk strafflag
finnas däremot endast två arter af frihetsstraff:
tukthus och fängelse.
N. S-g.
Frihetstiden benämnes den period af Sveriges historia,
som begynner med Karl XII:s död 30 nov. 1718 och
slutar med statshvälfningen 19 aug. 1772. Anledningen
till namnet är, att det statsskick, som upprättades
efter det kungliga enväldets fall, af samtiden
prisades såsom frihetens yppersta värn och rätta
uttryck. Se Sverige.
L. S.
Frihetsträd (fr. arbre de la liberté), träd,
som under den stora franska revolutionen af 1789
planterades öfverallt i Frankrike som symboler på den
återuppståndna friheten. Den gamla, hos nästan alla
europeiska folk vanliga seden att "kläda med grönt"
till firande af vårens ankomst, af folkfester och
kyrkofester ledde under amerikanska frihetskriget
(1774-83) till plantering af träd, särskildt popplar,
som tecken på den vunna friheten. 1790 skall det
första frihetsträdet ha planterats i Paris, och snart
hade hvarje by i Frankrike ett sådant, vid hvars fot
medborgarna samlades för att aflägga medborgareden
och för andra viktiga handlingar. Där höllos
patriotiska tal, och där dansades carmagnolen under
afsjungande af "Ça ira" (se d. o.). Frihetsträden voro
vid strängt straff fridlysta, men kommo småningom
ur bruk. Vid julirevolutionen 1830 och i synnerhet
vid februarirevolutionen 1848 kommo de åter för
en kort tid på modet. Äfven utanför Frankrike
planterades under den stora revolutionen på många
platser frihetsträd, mest af de segrande franske
soldaterna. Frihetsträden voro vanligen ekar eller
popplar och i toppen krönta med en frihetsmössa
(se d. o.). E. A-t.
Frihetsår, den tid, under hvilken för en
jordpossession eller industriell anläggning
beviljats frihet från skatt och ränta eller andra
skyldigheter (vid afsöndring från den årliga
afgälden). Frihetsår åtnjutas numera endast för
nybyggen i de norra länen. Vid frihetsårs beviljande
afsåg man hufvudsakligen befrielsen från utgörandet
af grundskatt till kronan; men frihetsåren medföra,
äfven sedan grundskatterna afskrifvits, befrielse från
åtskilliga andra utskylder såväl till kronan som till
kommunen och prästerskapet. Antalet frihetsår är för
nybyggen i Jämtland bestämdt till 15-30, i de öfriga
norrländska länen till 25-50 (afvittringsstadgan
för Jämtland 8 dec. 1820, § 9, för de öfriga länen
afvittringsstadgan 10 febr. 1824, § 8, k. kung. 24
juli 1783 och 15 aug. 1789 m. fl.). Det säges äfven,
ehuru mindre egentligt, att de odlingar, hvilka en
boställsinnehafvare upptagit af alldeles oländig
mark, med rättighet för sig och sina rättsinnehafvare
att få besitta dem under en viss tid (från 40
till högst 50 år; k. förklar. 17 juli 1747 och 12
aug. 1752 samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
