Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1287-1288 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik VI - Fredrik VII

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för folkets väl bragte småningom de många olyckorna
och missgreppen i glömska, och han återvann folkets
kärlek. Under intrycket af julirevolutionen (1830)
tillkännagaf F. 1831, att han ämnade införa
rådgifvande provinsialständer. Samtidigt med
förordningen om dessas införande (1834) upprättades
för Slesvig och Holstein en gemensam regering
och högsta domstol, hvarvid monarkiens tudelning
och slesvig-holsteinismen framträda. Huru litet
F. i verkligheten kunde förlika sig med politisk
frihet, visade sig 1835 i hans svar på en adress,
hvari man anhöll, att han ej måtte ytterligare
inskränka tryckfriheten: "Vi ensamma kunna bedöma
hvad som är statens och folkets sanna gagn och
bästa". Landets sorg var dock allmän, när F. dog,
3 dec. 1839, efter att ha styrt landet mer än 55 år,
längre än någon annan dansk konung. 1845 restes
en minnesstod åt honom vid Skanderborg och 1858
en bronsstaty i Frederiksbergs slottspark, hans
älsklingsställe. F. förmälde sig 1790 med sitt
syskonbarn Maria Sofia Fredrika af Hessen-Kassel
(d. 1852) och hade med henne åtta barn, af hvilka
endast två döttrar, Karolina (se Ferdinand, dansk
arfprins) och Vilhelmina (se Fredrik VII), nådde
vuxen ålder. 1808 knöt han dessutom en förbindelse
med en kvinna af lågt stånd, som fick namnet fru
Dannemand (se d. o.).

Litt.: A. Thorsöe, "Den danske stats politiske
historie fra 1800-14" (1873) och "Den danske stats
historie fra 1814-48" (1877), "Meddelelser fra
krigsarkiverne 1794-1813" (9 bd, 1883-1903), E. Holm,
"Danmark-Norges udenrigske historie under den franske
revolution og Napoleons krige fra 1791 til 1807"
(2 bd, 1875) och "Danmark-Norges historie under
Kristian VII", del III: 1784-91 (1907) samt "Fra
hoffet og byen, stemninger og tilstande 1793-1822 i
breve til Joh. Bülow" (1906). E. Ebg.


7. F. VII,
son till Kristian VIII och Charlotta Fredrika af
Mecklenburg-Schwerin, f. 6 okt. 1808 på Amalienborg,
var knappt årsgammal, då hans moder aflägsnades
på grund af äktenskaplig otrohet, samt rönte
sedermera föga nytta af sin styfmoders, drottning
Karolina Amalias, omvårdnad. Han hade godt naturligt
förstånd, men fick ingen god utbildning, i det att
undervisningen ej afpassades efter hans begåfning
och anlag, och han visade sig tidigt nyckfull med en
böjelse för öfverdrifter, som sedermera kunde taga sig
högst fantastiska uttryck. 1826 företog F. en utrikes
resa, studerade ett år i Genève och förmäldes 1828 med
Fredrik VI:s yngsta dotter Vilhelmina. Hans husliga
lif blef icke lyckligt, och F. sökte förströelse
i dåliga nöjen; redan 1834 ingick han förbindelse
med en ung dansös. Louise Rasmussen, hvilken många
år senare (1850) blef hans morganatiska gemål som
grefvinna Danner (se d. o.). 1834 blef han skild
från sin gemål och sändes i onåd till Island (han
var den förste danske prins, som besökte denna ö)
samt blef efter hemkomsten
regementschef i Fredericia. Vid faderns
tronbestigning 1839 blef F. general i Nörrejylland
och guvernör på Fyn, där han bodde i 8 år. 1841
förmälde han sig ånyo, med prinsessan Mariana af
Mecklenburg-Strelitz, men icke heller detta äktenskap
blef lyckligt, närmast till följd af hans oslipade
maner; prinsessan återvände 1844 till Strelitz, och
äktenskapet upplöstes 1846. Tidigt sysselsatte han
sig med antikvariska undersökningar och utgräfningar,
hvilka han fortsatte äfven som konung och hvilka
lämnade ett verkligt vetenskapligt resultat
(F. skref 1857 en afhandling om Jættestuernes
bygning). Till sin fader kom F. flera gånger i
spändt förhållande, emedan hans starka nationalkänsla
väckte hans ovilja mot slesvig-holsteinarna och
hans missnöje med regeringens svaghet gentemot dem,
liksom han afgjordt gillade sträfvandena för det
danska modersmålets bevarande i SönderjyIland och
tillstyrkte utfärdandet af en fri författning. Han
vann därigenom tidigt popularitet hos allmogen, i
synnerhet i Nordslesvig. När efter Kristian VIII:s
död, 20 jan. 1848, F. besteg tronen, behöll han
visserligen faderns ministrar, men upptog dessutom
i regeringen sin ungdomsvän och rådgifvare, den
frisinnade Bardenfleth. 28 jan. s. å. kungjordes
faderns plan till en konstitutionell, om än
mycket konservativ författning för hela staten,
dock med en tudelning i ett Danmark och ett
Slesvig-Holstein. Ehuru hertigdömena härigenom
starkt gynnades på konungarikets bekostnad, mötte
den dock mest motstånd hos det tyska partiet, som
önskade fullständig skilsmässa från Danmark. Under
den allmänna oreda februarirevolutionen vållade
i Europa fordrade en församling af Slesvigs och
Holsteins ständerdeputerade 18 mars 1848 båda
ländernas förening under en författning och Slesvigs
inträde i Tyska förbundet. Vid underrättelsen härom
gaf den upphetsade folkstämningen i Köpenhamn sig
så starkt uttryck - först vid ett möte i Kasino,
sedan genom ett väldigt folktåg till slottet -, att
F. fann sig böra afskeda sin gamla ministär. Innan en
ny ministär af frisinnade nationella män hann bildas,
hade man i Kiel gjort uppror, tillsatt en provisorisk
regering och genom öfverrumpling intagit fästningen
Rendsborg under den förevändningen, att konungen
"icke var fri, utan i den Köpenhamnska pöbelns
våld". Den till F. afsända slesvig-holsteinska
deputationen fick nu det svar, att Slesvig skulle få
en med Danmark gemensam författning, medan däremot
Holstein fritt finge följa enhetssträfvandena i
Tyskland. F. slöt sig sålunda innerligt till det
danska folket, som ville värja kronans rätt på samma
gång som sin egen, och under alla växlingar i det
följande treåriga kriget höllo konung och folk troget
tillsammans. Efter 5 månaders strid slöts under svensk
förmedling en vapenhvila i Malmö, och under de därpå
följande fredsunderhandlingarna föreslog England
en delning af Slesvig, men därpå ville ej F. ingå,
och vid en trupprevy vid Vejle lät han hänföra sig
till att uttala de ödesdigra orden: "det skall ej
ske". Detta ledde i nov. till marsministärens afgång,
enär den till en del föredrog delningen framför ett
lossande af bandet mellan Slesvig och konungariket,
och sedan gled F:s regering alltmer ut mot denna
s. k. "Slesvigs själfständighet". Kriget 1849 fördes
länge med föga lycka för Danmark, men slutade med
slaget vid Fredericia (6 juli), där upprorshären blef
drifven på flykten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>