Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1281-1282 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik III - Fredrik IV - Fredrik V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behärskad i tal som handling, höll fast vid
sina föresatser och var icke noggrann i fråga om
medlen. Tyska gunstlingar hade stort inflytande vid
hofvet. F. dog 9 febr. 1670 samt lämnade riket i
ett tillstånd af betydlig makt och blomstring. Han
ligger begrafven i Roskilde. Med sin drottning Sofia
Amalia af Braunschweig-Lüneburg (f. 1628, d. 1685),
med hvilken han trädde i äktenskap 1643, hade han
sex barn, som hunno mogen ålder: sönerna Kristian
V och Jörgen l. Georg, den engelska drottningen
Annas gemål, samt döttrarna Fredrika Amalia, som blef
förmäld med hertig Kristian Albert af Gottorp, och
Ulrika Eleonora, Karl XI:s af Sverige gemål, samt två
andra, som äktade tyska furstar. Med Margrete Pappen,
som 1683 blef baronessa Lövendal, hade F. en oäkta
son, U. F. Gyldenlöve. Se F. W. Becker, "Samlinger
til Danmarks historie under F. III:s regering"
(2 bd, 1847-57), E. Holm, "Danmark-Norges indre
historie under enevælden 1660-1720" (2 bd, 1885-86),
K. Bruun, "Enevældens införelse i Danmark" (1887),
och Fridericia, "Adelsvældens sidste dage" (1894).
E. Ebg.


4. F. IV, son till Kristian V, f. 11 okt. 1671, besteg
tronen 25 aug. 1699. Hans uppfostran hade mycket
försummats, så att han saknade just de kunskaper,
som kräfdes för hans kall. I sept. 1699 slöt han
ett hemligt förbund med August af Sachsen-Polen
och tsar Peter af Ryssland mot Karl XII. I mars
1700 anföll F. Sveriges bundsförvant, F:s egen
kusin, hertig Fredrik IV af Gottorp. Men snart
tvungos danskarna af svenska och hannoveranska
trupper att upphäfva belägringen af Tönning,
och en svensk-engelsk-holländsk flotta lade sig
utanför Köpenhamn samt bombarderade staden. Denna
försvarades tappert af F:s moder, Charlotta Amalia,
men då Karl XII landsteg vid Humlebæk och hotade
hufvudstaden, måste F., 18 aug. 1700, sluta fred,
i Traventhal, och återinsätta hertigen af Gottorp
i hans rättigheter. Efter Karl XII:s nederlag
vid Poltava (1709) fick F. lust att åter upptaga
striden med Sverige och förnyade därför förbundet
med August II och tsar Peter samt landsteg i Skåne,
men blef slagen vid Hälsingborg (28 febr. 1710) och
måste vända åter till Själland. Därefter ställde han
sitt tåg till Nord-Tyskland, hvarest han bl. a. intog
Bremen och Verden, men led (1712) ett nytt nederlag,
vid Gadebusch i Mecklenburg. Då segraren, Magnus
Stenbock, inträngde i Holstein och Slesvig samt
fästningen Tönning öppnades för honom (ehuru den
hertigliga regeringen 1711 och 1712 ingått förlikning
med Danmark), tog F. den gottorpska delen af Slesvig
i besittning (1713) och behöll densamma, då Tönnings
kapitulation (1713) lämnade fullgiltiga bevis på
gottorparnas hemliga förstånd med fienden. 1715-16
deltog danska hären i intagandet af Rügen och
Pommern, men förnämligast utmärkte sig flottan
under Tordenskjold.
För en landstigning i Skåne öfverfördes en
stor rysk här till Själland 1716; men snart öfvergafs
planen till följd däraf, att tsar Peter visade sig som
en mindre ärlig bundsförvant. Fred slöts dock först
1720, i Frederiksborg, däri Sverige bl. a. förband
sig att icke understödja hertigens af Holstein-Gottorp
anspråk på de slesvigska länderna, hvarjämte Frankrike
och England garanterade Danmark besittningen af
dessa. 22 aug. 1721 förenades hela Slesvig med danska
kronans länder, och 4 sept. s. å. mottog F. hyllning
af dess ständer såsom arfsberättigad enligt
"kongelovens" bestämmelser. Verkligt införlifvadt med
riket blef Slesvig dock icke, och intet steg togs för
att hindra befolkningens fortsatta förtyskning. I
Holstein ökade F. (1726) sina besittningar med
grefskapet Rantzau. - För den inre styrelsen var
F. mycket verksam, ehuru icke alltid lycklig i
sina beslut. Redan som kronprins hade han frigjort
bönderna på Möen, och 1702 afskaffade han för alla,
som födts efter 1699, vornedskabet, som hårdt tryckte
bönderna på Själland och på småöarna, men den därmed
åsyftade förbättringen i deras ställning uteblef
genom stavnsbaandets införande (1724), närmast med
hänsyn till den 1701 upprättade landtmilisen. För
vetenskaperna visade F. ej i allmänhet stort
intresse, men han tog Holberg i sitt hägn och
tillät (1722) inrättandet af den första danska
teatern. Hednamissionen främjade han genom att utsända
missionärer till de danska besittningarna uti Indien,
till Grönland och Finnmarken och genom att stifta ett
missionskollegium (1714). 240 folkskolor inrättades på
kungsgårdarna. F. var en sträng hushållare och mycket
misstänksam mot sina ämbetsmän, i synnerhet sedan
han upptäckt underslef och besticklighet t. o. m. hos
många af de högre. Med stor kunglig värdighet förband
han mycken älskvärdhet och enkelhet i uppträdandet
och vann därför i hög grad folkynnest. Likaledes
visade han den största misstro till den gamla danska
adeln, och för att trygga enväldet ålade han i sitt
testamente (liksom hans dagböcker skrifvet på tyska)
sin son att icke åt någon af den gamla adeln anförtro
något af de viktigaste ämbetena. Ehuru riket under
hans regering hemsöktes af flera stora olyckor (pest i
Köpenhamn och Helsingör 1711, stora öfversvämningar
på Slesvigs västkust 1717, eldsvåda i Köpenhamn
1728), och ehuru krig slukade stora penningsummor,
hade F. ändock medel till att uppföra Fredensborgs
och Frederiksbergs slott m. fl. byggnader. Han dog
12 okt. 1730 på Odense slott och ligger begrafven i
Roskilde. - 1695 förmäldes F. med prinsessan Lovisa
af Mecklenburg (moder till F:s efterträdare, Kristian
VI). 1703 gifte han sig i hemlighet med Helene von
Viereck (d. 1704), som blef grefvinna. 1709-11 hade
han en dylik förbindelse med Charlotte von Schindel
(d. 1752), som också upphöjdes till grefvinna, men
bortstöttes för otrohet, och 1712 bortförde han den då
nittonåriga Anna Sofie Reventlov (d. 1743), gifte sig
med henne till vänster samt två dagar efter drottning
Lovisas begrafning (1721) till höger och förklarade
henne för drottning. - Se A. Höjer, "Friedrich
des vierten glorwürdiges leben" (2 bd, 1829), och
E. Holm, "Danmark-Norges historie 1720-1814" (I,
1891). E. Ebg.

5. F. V, Kristian VI:s son, f. 31 mars 1723,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>