Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans, franska konungar, F. I - Frans, franska konungar, F. II - Frans, franska furstar, F., hertig af Alençon - Frans, franska furstar, F. II - Frans, hertigar af Modena, F. IV - Frans, hertigar af Modena, F. V - Frans, romersk-tyska och österrikiska kejsare, F. I Stefan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världshistorisk betydelse. F. lyckades hålla stånd mot
habsburgarnas kolossala makt och gynnade därigenom
indirekt reformationens fortgång samt upprätthöll
den politiska jämvikten i Europa.
För Frankrikes inre utveckling var F:s regering
icke betydelselös: enväldet utbildades,
den nyare tidens krigföringssätt utträngde
h. o. h. riddartidens. Konungen främjade i hög grad
vetenskap och konst, hvilket förskaffade honom namnet
Père des lettres (Vetenskapens fader); han stiftade
Collège de France (se Collège), prydde Fontainebleau
med konstverk och lät genom Pierre Lescot ombygga
slottet Louvre i Paris. Humanismens idéer blefvo
förhärskande vid hofvet och i allmänhet hos de
bildade. Äfven reformationens läror vunno insteg i
Frankrike. Konungen själf tycktes i början ej vara
obenägen för dem, men förföljde sedan, till en del
af politiska skäl, deras bekännare i sitt eget land,
medan han stod på vänskaplig fot med de tyske furstar,
som till protestantismens skydd ingått Schmalkaldiska
förbundet. Genom konkordatet 19 dec. 1516 uppoffrade
han delvis gallikanska kyrkans rättigheter för att
själf få med påfven dela makten öfver den. - F. hade
en öppen och ridderlig, men svag karaktär samt var i
högsta grad opålitlig och lättsinnig. Hans utsväfvande
lefnadssätt har satt en fläck på hans namn och bidrog
till hans död (jfr Ferronière). Han var förmäld
1) med sin företrädares dotter, Claude (d. 1524),
och 2), sedan 1530. med kejsar Karl V:s syster,
Eleonora, änka efter konung Emanuel den store af
Portugal. Några af F. författade skaldestycken och
bref (Lettres) utgåfvos 1847 af Champollion. Litt.:
Bourilly, "Le règne de François I:er, état des travaux
et questions à traiter" (1902), och Jacqueton,
"La politique extérieure de Louise de Savoie" (1892).
2. F. II, den föregåendes sonson. Henrik II:s och
Katarinas af Medici äldste son, f. 19 jan. 1544,
d. 5 dec. 1560, förmäldes 1558 med drottning Maria
Stuart af Skottland och efterträdde sin fader
10 juli 1559 på tronen. Han leddes h. o. h. af
sin gemåls morbröder, Guiserna, mot hvilkas
inflytande den af de franske protestanternas chef,
prinsen af Condé, ledda
hugenottsammansvärjningen i Amboise (1560) var riktad.
(E. A-t.)
Frans (fr. François), franska furstar. 1. F.,
hertig af Alençon. femte son af konung Henrik II
och Katarina af Medici, f. 1554, deltog 1574-76
på hugenotternas sida i striden mot sin broder
konung Henrik III och fick genom en fred sistn. år
(paix de monsieur) såsom apanage hertigdömena
Anjou och Berry och bar därefter titeln hertig af
Anjou. Sedermera kämpade han mot hugenotterna och
1581-83, på nederländarnas sida, mot spanjorerna i
Belgien och lät kröna sig till hertig af Brabant
och Flandern. F., som var en af drottning Elisabets
af England många friare, var närmaste arfving till
franska kronan efter sin barnlöse broder, och hans
död, 10 juni 1584, gaf signalen till den våldsamma
striden mellan Henrik af Navarra (Henrik IV), den
närmaste tronarfvingen, och släkten Guise.
2. F. II. siste hertig af Bretagne, efterträdde 1458
sin kusin Arthur III. När konung Ludvig XI förbjöd
honom att kalla sig hertig med Guds nåde, att slå
mynt, utnämna biskopar m. m., ingick han tillsammans
med flera andra storvasaller ett förbund, Ligue du
bien publique, som tvang konungen, efter
hans nederlag vid Montlhéry (1465), att tillerkänna
F. alla de rättigheter och regalier, på hvilka
han gjorde anspråk. Striden mellan kronan och
den mäktige vasallen upplågade snart för en tid på
nytt. Efter Ludvig XI:s död (1483) blef F:s hof åter
en samlingsplats för de missnöjde franske stormännen,
och striden utbröt på nytt. Efter nederlaget vid
S:t-Aubin (1488) måste han, genom fördraget i Sablé
(20 aug. s. å.), afsäga sig all förbindelse med
konungens fiender. Död 9 sept. s. å. Han efterträddes
af sin dotter Anna (se Anna, franska furstinnor),
genom hvilkens förmälning med konung Karl VIII
Bretagne tillföll franska kronan. (E. A-t.)
Frans
(it. Francesco), hertigar af Modena.
1. F. IV, son till ärkehertig Ferdinand af
Österrike (Maria Teresias son) och Maria
Beatrix af Este, f. 6 okt. 1779, d. 21 jan. 1846,
tillträdde 1815 regeringen i Modena och ärfde
1829 efter sin moder äfven hertigdömena Massa och
Carrara. Hans despotiska styrelsesätt och förföljelser
mot carbonari (se d. o.) framkallade i febr. 1831
en revolution, genom hvilken han förjagades, men
han återuppsattes redan i mars s. å. på tronen med
österrikiska truppers hjälp. Därefter följde
politiska processer i massa. Deltagarna i resningen
dömdes till döden eller galärerna. - Han var sedan
1812 förmäld med Beatrix af Sardinien. Deras äldre
dotter, Maria Teresia, förmäldes 1846 med
grefven af Chambord och den yngre, Maria Beatrix,
1847 med spanske tronpretendenten, den äldre
Don Carlos.
2. F. V, den föregåendes son, f.
1 juni 1819, d. 20 nov. 1875 i Wien,
uppfostrades af jesuiterna, efterträdde sin fader
1846 och regerade h. o. h. i hans anda, men med ännu
större hårdhet och godtycklighet. I mars 1848
förjagades F., men återuppsattes på tronen
genom österrikiska trupper i aug. s. å.
Han började då med sitt gamla regeringssystem på
nytt, men förjagades 1859 för alltid. Genom en
folkomröstning i Modena förklarades han afsatt
och beslöts landets införlifvande med Sardinien.
F. tillbragte sin återstående lefnad i Österrike.
Med honom utslocknade huset Österrike-Este
på manslinjen. Jfr Bayard de Volo, "Vita di
Francesco V, duca di Modena" (4 bd, 1878-86).
(V.s-g.)
Frans (ty. Franz), romersk-tyska och österrikiska
kejsare:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
