Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först afgöras af deputeradekammaren. Inga lagar få
utfärdas utan samtycke af majoriteten i hvardera. Båda
kamrarnas medlemmar åtnjuta ett årligt arfvode af
15,000 frcs. Den verkställande maktens representant
är en af nationalförsamlingen för 7 år vald president
(président), hvars mandat kan förnyas och som åtnjuter
alla en konstitutionell monarks rättigheter. Han är
oansvarig för sina handlingar, utom för högförräderi,
kan gifva nåd och (med båda kamrarnas samtycke)
amnesti, kan upplösa deputeradekammaren (med senatens
samtycke) samt kan underhandla och sluta fördrag
med främmande makter och (efter kamrarnas samtycke)
förklara krig.
Presidenten biträdes vid statens förvaltning af 12
ministrar: justitie-, utrikes-, inrikes-, finans-,
krigs-, sjö-, koloni-, undervisnings-, handels-,
jordbruksministrarna samt ministrarna för de
offentliga arbetena och för arbete och socialhygien
(travail et prévoyance sociale), af hvilka en
är konseljpresident. Hvarje regeringshandling
skall vara kontrasignerad af vederbörande
minister. Ministrarna äro gemensamt ansvariga för
regeringens allmänna politik och individuellt för sina
egna handlingar. Deras (liksom presidentens) forum
är senaten, konstituerad till Haute cour de justice
(riksrätt). Anklagelse mot dem kan framställas
endast af deputeradekammaren. De ega tillträde
till kamrarnas förhandlingar och tagas vanligen ur
folkrepresentationen. - Vid sidan af presidenten
och ministären står Conseil d’état (se d. o.), där
hvarje minister, vid frågor rörande hans departement,
eger säte och stämma.
F., utom Algeriet, är deladt i 87 län l. departement
(départements), hvilkas underafdelningar äro
arrondissemang, kantoner och kommuner. I spetsen för
departementsförvaltningen står en med ganska stor
myndighet utrustad prefekt (préfet), som utnämnes
af presidenten på förslag af inrikesministern. Vid
hans sida stå två rådgifvande församlingar: conseil
de préfecture, som tillsättes af statschefen,
och conseil général, som utses genom val. Det
iörra består i Paris af 8, i departementen af 4
eller 3, minst 25 år gamla medlemmar och intager
till prefekten, som är dess ordförande, ungefär
samma ställning som Conseil d’état till presidenten
och ministrarna samt utöfvar liksom detta en viss
domsrätt. Prefekten är skyldig att inhämta dess
råd, men icke bunden af detsamma. Conseil général
består af lika många, för sex år valda medlemmar,
som det finnes kantoner i departementet. Detta
råd, i åtskilliga afseenden jämförligt med det
svenska landstinget, har att kontrollera prefektens
handlingar och att besluta i en mängd frågor, som
röra departementet. Det samlas två gånger årligen,
första gången (i aug.) till högst en månads, andra
gången (efter påsk) till högst fjorton dagars
session. Generalrådet väljer årligen inom sig en
"departementskommitté" (commission départementale) på
minst 4 och högst 7 medlemmar, som sammanträder minst
en gång i månaden och såsom generalrådets företrädare
utöfvar en permanent kontroll, särskildt öfver
departementets finansförvaltning. Arrondissemanget
(l’arrondissement) styres af en underprefekt
(sous-préfet), så framt dess hufvudstad icke
sammanfaller med departementets, då prefekten är dess
styresman. Den förre har ungefär samma åligganden
som prefekten, hvars befallningar han har att
utföra, och utnämnes, liksom denne, af regeringen. I
arrondissemanget finnes ett conseil d’arrondissement,
som består af ett ombud för hvar kanton och är en
endast rådgifvande församling, utom i taxeringsfrågor,
i hvilka det eger beslutanderätt. Det sammanträder
minst en gång årligen (i aug.). Kantonens (canton)
egentliga betydelse ligger däruti, att den bildar
enhet vid valen och utskrifningarna samt i judiciellt
hänseende; några bestämda kommunala inrättningar
finnas ej i densamma. Kommunens (commune) styresman
är mären (maire). Han väljes för en tid af fem
år af municipalråden bland deras medlemmar och
för samma tid som de själfva; märerna i Paris’
arrondissemang utnämnas af presidenten. Mären utför
de order, som ministern eller prefekten gifver honom,
och öfvervakar ordningen vid valen, utskrifningarna
o. d. Han biträdes härvid af en eller flera adjoints
(biträden). I hvarje kommun finnes ett conseil
municipal (municipalråd), hvars medlemmars antal
alltefter folkmängdens storlek växlar mellan 10
och 36 (i Paris 80) och som bildas genom val för
4 år. Det sammanträder fyra gånger om året, högst
14 dagar hvarje gång, men kan för en viss frågas
behandling kallas till urtima möte, dock endast med
prefektens eller underprefektens medgifvande. Dess
beslut skola i de flesta fall bekräftas af prefekten
för att få gällande kraft. - I Paris skötas märens
åligganden af Seineprefekten (le préfet de la Seine)
och polisprefekten (le préfet de police). I hvart
och ett af Paris’ 20 arrondissemang (rotar) finnes
en mär, men denne har endast namnet gemensamt med
kommunernas märer. Äfven i Lyon finnes en prefekt
i st. f. mär. F:s hufvudstad är Paris. I F. är den
civila jurisdiktionen i det närmaste skild från
den kriminella. Den lägsta rättegångsinstansen
bildar fredsdomaren (juge de paix), en för hvarje
kanton. Fredsdomarens uppgift är att söka förlika
parterna, och intet mål får hänskjutas till
högre rätt, utan att först ha behandlats af en
fredsdomare. De första egentliga domstolarna för
civilmål och vissa kriminalmål äro tribunaux
d’arrondissement (l. tribunaux de première instance),
en i hvart arrondissemang. Cours d’appel (till antalet
26) äro öfverrätter, hvilka för olika måls behandling
äro fördelade på flera, minst 3 afdelningar. Till
dem vädjas från tribunaux d’arrondissement. Den
kriminella domsrätten ligger i första hand hos
tribunaux de simple police. De få ej döma till högre
straff än 5 dagars fängelse eller 15 francs’ böter. De
egentliga kriminalmålen afgöras af cours d’assises,
som sammanträda minst en gång hvar tredje månad i
departementens hufvudstäder. Vid dessa förekommer en
jury på tolf personer. Slutligen gifves det särskilda
handels-, förvaltnings- och krigsdomstolar. För
att bland denna mängd af domstolar bevara enhet och
likformighet i lagskipningen finnes en högsta domstol
(Cour de cassation), som eger att, om den därtill
finner skäl, annullera de domar, som de lägre rätterna
afkunnat.
J. F. N. (E. A-t.)
Kolonier. Eedan på 1500-talet hade F. genom
Verrazanos, Cartiers och Robervals resor till
Nord-Amerika, Villegagnons till Syd-Amerika samt
genom Colignys bemödanden att grundlägga en koloni i
S. Carolina sökt förvärfva sig ett kolonialvälde. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
