Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1101-1102 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franklin, Sir John - Franklin, Otto von - Franklinit - Franklins rör. Se Pulshammare - Franklins skifva, Franklins tafla - Franklins tafla. Se Franklins skifva - Franko. 1. Postv. - Franko. 2. Hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersökte kusten från Coppermine river västerut till
149° 37′. Denna forskningsfärd, för hvilken han
1829 blef adlad, skildrade han i Narrative of a
second expedition to the shores of the Polar sea
in the years 1820–27 (1828).

Sedan tjänstgjorde F. såsom skeppschef i Medelhafvet, där hans fartyg,
”Rainbow”, vann erkännande för hållning och trefnad. 1837–43 var F. guvernör
öfver Tasmanien, där han utöfvade en gagnande verksamhet. Hemkallad för att om
möjligt finna Nordvästpassagen, afseglade F. 18 maj 1845 till de arktiska farvattnen
med två fartyg, ”Erebus” och ”Terror”,
kaptenerna Fitzjames och Crozier; deltagarna i
expeditionen utgjorde 134 personer. De båda
fartygen sågos sista gången 26 juli af en hvalfångare,
kapt. Danner, utanför mynningen af Lancaster sund.
För att skaffa underrättelser om F:s öden utrustades
sedan en mängd expeditioner från England och
Amerika, åren 1847–57 ej mindre än 39. 1850
fanns af Ommanney och Penny vid Beechey-ön
stället för expeditionens första öfvervintring, och
i april 1854 erhöll d:r Rae, faktor hos Hudson bay
comp., af eskimåer högst sannolika bevis för, att
F. och hans följeslagare dukat under. Rae erhöll
därför en af engelska amiralitetet utfäst belöning
å 10,000 pd st. (180,000 kr.). F:s hängifna maka,
lady Jane Griffin (f. 1792, d. 1875), som
med outtröttligt nit egnade sin verksamhet och sin
förmögenhet åt spaningar efter den saknade
expeditionen, utsände 1857 ångjakten ”Fox”, under
befäl af M’Clintock, hvilken efter två års mödor
och ansträngningar återvände med följande resultat:
att ”Erebus” och ”Terror” 1845–46 öfvervintrat
vid Beechey-ön, 74° 43′ n. br., 91° 39′ v. lgd,
efter att ha seglat uppför Wellington-kanalen till 77°
n. br, och därifrån återvändt v. om Cornwallisön;
att de sedan 12 sept. 1846 suttit fast i isen n. v.
om King Williams land, 71° 5′ n. br., 98° 23′ v.
lgd; att de öfverlefvande af besättningen, 105 till
antalet, 22 april 1848 lämnat skeppen och d. 25
landat vid Cap Victory, 69° 37′ 42″ n. br., 98°
41′ v. lgd, hvarifrån de följande dag skulle bryta
upp till Stora Fiskfloden, samt slutligen att F. dött
11 juni 1847. Enligt eskimåers berättelser,
meddelade af en polarresande Hall 1866, skulle
återstoden af besättningen dukat under på vandringen
söderut. Till vinnande af bekräftelse på dessa
uppgifter utsändes 1878 från Amerika en expedition,
under löjtnant Schwatka. Från Chesterfield inlet
på västra sidan af Hudson bay, där Schwatka
tillbragte första vintern bland infödingarna, företogs
1 april 1879 en märklig slädresa till King Williams
land, ett afstånd af 350 eng. mil. Under 5 månaders
uppehåll där påträffades nästan dagligen
kvarlåtenskap efter deltagarna i den olyckliga
expeditionen, hvilkas lik synbarligen blifvit uppgräfda och
plundrade af infödingarna. Det vid Cap Victory
öfvergifna fartyget hade drifvit 150 mil därifrån
och sjunkit nära halfön Adelaide. Genom Schwatkas
märkliga polarfärd har man erhållit alla upplysningar
man kan hoppas vinna om Franklinsexpeditionens
öden. 1866 restes på Waterlooplatsen i
London ett monument åt ”Franklin, den store
navigatorn, och hans tappra följeslagare, som offrat sina
lif under fullbordandet af Nordvästpassagens
upptäckande 1847–48”, och i Westminster Abbey
aftäcktes 1875 ett af F:s änka bekostadt
monument.
O. E. G. N.*

Franklin, Otto von, tysk rättshistoriker, f.
1831 i Berlin, d. 1905 som professor i Tübingen,
skref bl. a. Das reichshofgericht im mittelalter (2 bd,
1867-69) och Geschichte und system des deutschen
privatrechts (1878; 2:a uppl. 1892) samt var sedan
1897 medutgifvare af ”Archiv für die zivilistische
praxis”.

Franklinit, miner., ett vid Franklin och Sterling
i New Jersey (Nord-Amerika) förekommande, i
svarta oktaedrar kristalliserande mineral, som tillhör
spinellgruppen (isomorft med magnetit) och utgöres
af en blandning af magnetit med Zn O. Fe₂ O₃.
Mn O. Fe₂ O₃ och magnesioferrit. Frankliniten dels
bildar själfständiga lager, dels ligger insprängd
i kalkspat.
P. T. C. (A. Hng.)

Franklins rör. Se Pulshammare.

Franklins skifva, Franklins tafla, fys.,
en elektrisk kondensator, som utgöres af en vertikal
glasskifva, stående på en isolerande fotställning och
beklädd med stanniol på båda sidor. Skifvans kant
är på några cm:s bredd fri från metallbeläggning
och för bättre isolering öfverdragen med schellackfernissa.
G. N.

Franklins tafla. Se Franklins skifva.

Franko (it. franco, fri). 1. (Ty. franko, frei,
frankiert, fr. franco de port, franco à domicile, eng.
post-paid, om brefpost, carriage-paid, om paketpost)
Postv., urspr. anteckning å postförsändelse,
angifvande, att belöpande postafgift blifvit vid afsändandet
gulden. Sedermera har ordet, liksom porto (se
d. o.), kommit att, särskildt i sammansättningar,
beteckna själfva postbefordringsafgiften. –
Frankofrihet, rättighet att få postförsändelse till
postbehandling och postbefordran mottagen, utan att
belöpande postafgift vid aflämnandet erlagts. –
Frankotvång, frånvaro af frankofrihet. För
inrikes postförsändelser skola i regel postafgifterna
erläggas vid försändelsernas aflämnande till
postbefordran, för värdeförsändelser till utlandet likaså,
hvaremot vanliga bref och brefkort till utlandet i
allmänhet befordras utan hinder däraf, att afgift
antingen alldeles icke eller endast till någon del
blifvit utgjord. Dylika ofrankerade eller ofullständigt
frankerade bref tillhandahållas sedan adressaterna
mot lösen med dubbla beloppet af felande franko. –
Frankokuvert, af postverket tillhandahållna
kuvert, som å den för frimärket eljest afsedda platsen
försetts med en i frankeringsändamål i papperet
intryckt färgstämpel, s. k. frankostämpel.
Dylika kuvert finnas i den svenska posttjänsten
numera endast till valör af 2, 4 eller 5 öre. –
Frankotecken, gemensam benämning för de
postala värdetecknen frimärke, frankokuvert, brefkort
och kortbref. – 2. Hand., betyder i fråga om
varor, att säljaren skall leverera desamma ”fritt”,
d. v. s. utan alla transportkostnader för köparen å
uppgifven plats.
1. R. L–n. 2. A. W:son M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>