Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franklin, Benjamin - Franklin, Sir John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjutton års ålder fädernestaden och begaf sig
till Philadelphia (i okt. 1723), där han fick
anställning hos boktryckaren Samuel Keimer. På
uppmaning af Pennsylvanias guvernör, W. Keith,
som lofvade att skaffa honom kredit i England för
uppköp af tryckerimateriel, reste han i slutet
af 1724 till London, men fann snart, att Keiths
löften varit betydelselösa. Efter att ett par år
ha arbetat å större engelska tryckerier återvände
han hösten 1726 till Amerika. 1728 började han i
Philadelphia en egen boktryckeriaffär, som snart
uppnådde stor blomstring. 1729 inköpte han den af
Keimer grundlagda "Pennsylvania gazette", som då hade
blott 90 abonnenter, men under F:s ledning snart
blef Amerikas förnämsta tidning. 1732 började han
utgifva sin världsbekanta folkkalender Poor Richard’s
almanac, som utgafs i tjugufem år, gick ut i en
upplaga af 10,000 exemplar och utöfvade ett ofantligt
inflytande. Sedan F. vunnit en oberoende ställning,
utvecklade han storartad verksamhet för allmännyttiga
företag. Inrättandet af det första lånbiblioteket
(1731), den första poliskåren och den första
brandkåren i kolonierna, gatornas stenläggning i
Philadelphia, bildandet af en litterär klubb (Junto),
en pennsylvansk akademi och American philosophical
society (1743) - allt detta var hans verk. Han
öfverhopades med offentliga uppdrag och ämbeten (var
fredsdomare, kommunalrådsledamot, öfverpostmästare
m. m.), men sökte aldrig sådana. Samtidigt med sin
omfattande publicistiska och kommunala verksamhet
egnade han sig ifrigt åt naturvetenskapliga studier
och anställde de försök (jfr Elektrisk drake),
genom hvilka han ådagalade blixtens elektriska
natur och som ledde honom till uppfinningen af
åskledaren. Från denna tid började akademier och
lärda samfund kalla honom till ledamot och tilldela
honom sina utmärkelser. - Under den senare perioden
af sitt lif utöfvade F. en högst betydelsefull och
följdrik politisk verksamhet. Redan på en kongress
i Albany, 1754, föreslog han en förbundsförfattning
för de anglo-amerikanska kolonierna under brittiska
kronans öfverhöghet. Från 1757 vistades F. i London
såsom Pennsylvanias agent, till dess han 1762 af
regeringen utnämndes till generalpostmästare för
de amerikanska kolonierna. Vid den begynnande
striden mellan kronan och kolonierna sändes han
ånyo till London 1764 och förfäktade där inför
regering och parlament så eftertryckligt koloniernas
själfbeskattningsrätt, att han slutligen afsattes
från sin generalpostmästarbefattning och var nära
att blifva häktad. I maj 1775 återvände han till
Amerika. Vald till medlem af förbundskongressen i
Philadelphia, tog han verksam del i genomdrifvandet
af oafhängighetsförklaringen (4 juli 1776) och
reste därefter (s. å.) såsom underhandlare till
Paris. F:s diplomatiska skicklighet bidrog till den
franska regeringens beslut (1778) att officiellt
erkänna Förenta staterna och aktivt understödja
dem i deras frihetskamp. Han kvarstannade såsom
amerikanskt sändebud i Paris, undertecknade 1783 den
i Versailles afslutade fredstraktaten med England
och en rad af handelstraktater med flera europeiska
länder, däribland Sverige,- i hvilka traktater de
neutrala makternas handelsfrihet under krigstid med
styrka häfdades. 1785 återkom F. till Philadelphia,
hälsad af sina medborgares jubel. 1787 var han
medlem af det konvent, som uppsatte Förenta
staternas konstitution. Med resultatet af dess
arbete var han ej i allo nöjd: han var t. ex. emot
tvåkammarsystemet. S. å. stiftade han i Philadelphia
ett af de första samfunden af abolitionister. Såsom
detta samfunds ordf. undertecknade han några
veckor före sin död en petition till kongressen
om slafveriets afskaffande. Detta var hans sista
offentliga handling. Hans bildstod restes 1856
i Boston. En kopia af densamma aftäcktes 1906
i Paris i närheten af Trocadéroplatsen, vid rue
Franklin. - Utmärkande för F. voro skarpt förstånd,
outsläckligt kunskapsbegär, lefvande rättskänsla
och varm kärlek till mänskligheten. Framför allt
var han en handlingens man, outtröttligt verksam
och sällsynt duglig på hvilken post han än ställdes,
seg och, om så behöfdes, hänsynslös i fullföljandet
af sina syften, som dock alltid främst gällde hans
amerikanska fosterlands välfärd - ett ypperligt
exempel på den angelsaxiska rasens sunda, praktiska
begåfning och höga moraliska och patriotiska
kraft. Studier och egen lifserfarenhet gjorde honom
tidigt till en anhängare af 1700-talets deistiska och
rationalistiska lifsåskådning, till hvars ädlaste och
bästa representanter han hör. Genom sin publicistiska
verksamhet och sina utmärkta folkskrifter bidrog
han mer än någon annan att hos de anglo-amerikanska
koloniernas folk bereda insteg åt den nya tidens idéer
och förmedla öfvergången från den puritanska tiden
till upplysningstiden. Bland F:s många skrifter ha
åtskilliga (om lagfrågor, om sjöhandeln, om kaperiet,
vishetsregler m. m.) ett beståndande värde. Hans
Autobiography har ofta blifvit utgifven och är
öfversatt på nästan alla europeiska språk. F:s Complete works ha flera
gånger utkommit (den bästa och fullständigaste
uppl. är utg. af Bigelow 1887–89). På svenska
ha utkommit ”Benjamin Franklins utvalda skrifter
jämte dess själfbiografi” (1853; ny uppl. 1871),
”Benjamin Franklins själfbiografi och brefväxling,
utg. af E. Laboulaye” (1868; ny uppl. 1883) och
”Smärre skrifter af Benjamin Franklin, utg. af E.
Laboulaye” (1871). F:s namnteckning finnes
återgifven i de art. Autograf bilagda ”Autografer
af åtskilliga ryktbara personer”, I. Bland den rika
biografiska litteraturen om F. märkas: J. Parton,
”Life and times of F.” (2 vol., 1864), J. T.
Morse, ”Life of F.” (i ”American statesmen
series”, 1889), och E. Hale, ”F. in France” (2 vol.,
1887–88).
(L. S.)
Franklin [frä’ŋklin], sir John, engelsk
konteramiral, polarfarare, f. 16 april 1786 i
Lincolnshire, inträdde i marinen 1800 och bevistade
slagen på Köpenhamns redd (1801) och vid
Trafalgar (1805) samt befordrades 1808 till löjtnant.
Uti Buchans polarexpedition 1818 deltog F. såsom chef
på briggen ”Trent”, och 1819 företog han
samtidigt med Parry, som reste sjövägen till
Lancaster sund, en arktisk upptäcktsresa till lands från
Fort York till mynningen af Coppermine river samt
undersökte kusten ö. om denna flod. Efter
återkomsten från denna mödosamma färd (1822), som
han skildrade i Narrative of a journey to the shores
of the Polar sea in the years 1819–22 (1823),
befordrades F. till ”captain”. Åren 1825–27
tillbragte han äfvenledes i de arktiska regionerna och
följde Mackenziefloden till dess mynning samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
