Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fot - Fotabjälle - Fotangel - Fotartilleri - Fotbad - Fotbeklädnad. Se Skodon - Fotbjudning, med. Se Förlossning - Fotblock - Fotboll. Se Bollspel, sp. 1028-30 - Foteviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14 särskilda tå-ben l. falanger. Af dessa äro
stortåns ben de största, liksom deras sida (den
mediala sidan) af foten utmärker sig genom kraftigare
benbyggnad, högre hvälfning och större längd än
den andra (laterala) sidan. Fotens öfre yta
(fotryggen) har en tunn förskjutbar hud, genom hvilken
underliggande delar synas (ådror) eller kännas (ben,
senor). Undre ytan (fotsulan) täckes af en tjock och
hård hud, hvars yttersta del (öfverhud) på hälen är
tjockare än på någon annan kroppsdel. Under öfverhuden
finnes ett tjockt lager af fett och djupare in en
stark bindväfshinna (aponeuros), utspänd mellan vissa
undre fotytans fasta punkter. Allt detta gör fotsulan
fast och elastisk som en madrass, lämplig att stödja
på, samt afvärjer allt tryck på de än djupare
in mot benen liggande blodkärlen och nerverna. Vid
ståendet hvilar man dock icke med hela fotsulan på
marken (underlaget), utan blott med hälen och den
tjockare valk, som finnes vid tårnas bas. Hälbenet,
hvilket, såsom ofvan påpekats, når ett stycke bakom
underbenets pipor, utgör fäste för akillessenan
(se d. o.), som tillhör fotens starkaste böjmuskel
(den stora vadmuskeln), och funktionerar på grund
häraf såsom en kort, kraftig häfstång vid gåendet
eller springandet. Tårna verka såsom korta fjädrande
förlängningar af den platta, som hälen bildar.
G.v.D. (E.Hgn.)
Fot (da. fod, ty. fuss, eng. foot, fr. pied, lat. pes,
grek. pus), ett från längden af en mansfot lånadt
längdmått, som, ehuru af olika storlek, begagnats
sedan forntiden och varit gällande i de flesta
stater. Det svenska fotmåttet delades antingen i 12
tum à 12 linjer (verk-l. duodecimalmått) eller i 10
tum à 10 linjer (decimalmått), 1 fot verkmått
var = 1/6 famn = 1/2 aln = 2 kvarter. I Sverige blef
den decimala indelningen af fotmåttet påbjuden genom
k. stadgan 31 jan. 1855. Genom det 1879-89 införda
metersystemet undanträngdes fotmåttet. De vanligast
förekommande utländska fotmåtten äro parisfot, engelsk
fot och rhenländsk l. preussisk fot. En sv. fot är
= 0,29690 m., = 0,91393 parisfot, 0,9741 engelsk fot
och 0,9460 rhenländsk fot. En parisfot (pied de roi,
"kungsfot", så kallad efter måttet på Karl den stores
långa fötter) var 0,32484 m. och indelades i 12 tum
(pouces) à 12 linjer (lignes) à 12 punkter (points)
eller, vid geometriska mätningar, i 12 tum à 10
linjer à 10 punkter. Den engelska foten (jfr Foot),
tredjedelen af en yard, är = 0,30479 m. och indelas i
12 tum (inches) à 10 linjer (lines) eller 12 linjer
à 12 sekunder (seconds) à 12 tertser (thirds). Med
den engelska foten öfverensstämma den ryska och den
nordamerikanska. Den rhenländska l. preussiska foten,
med hvilken den ännu gällande danska öfverensstämmer,
var lika med 0,31385 m. och indelades i 12 tum
à 12 linjer. Den norska foten är något mindre än
den rhenländska eller lika med 0,31375 m. - Äfven
greker och romare använde fot såsom längdmått. Den
grekiska foten (= 0,3083 m.) delades i 4 handsbredder
(palaistai) l. 16 fingerbredder (daktyloi); 600
f. utgjorde ett stadion. Den romerska foten var lika
med 0,2957 m. och indelades i 4 handsbredder (palmi)
och 16 fingerbredder (digiti); 5 fot utgjorde en
passus, 120 f. en actus, 625 f. ett stadium och
5,000 f. en romersk mil (1.478,7 m.). Om kubikfot
och kvadratfot se Kubikmått och Kvadratmått.
Fotabjälle (af dunkel härledning), ett arkaistiskt
uttryck med betydelsen fotblad, fotsula. Det
förekommer endast i sammanställningen "från
hjässan till fotabjället" ("från topp till tå")
eller "från fotabjället intill hjässan". Ordet
möter först i Gustaf I:s bibelöfversättning
(1541), t. ex. i 5 Mos. kap. 28, v. 35
och 2 Sam. 14: 25, och har ej anträffats i
medeltidslitteraturen (i dess ställe användes i
medeltidssvenskan ordet fot- eller /fotailjar, pl.).
R. G.
Fotangel, befästningsk., fyra sammansmidda
järnspetsar, hvar och en af omkr. 6 cm. längd,
sammanställda så, att, huru instrumentet än kastas på
marken, det alltid hvilar på tre spetsar och vänder
den fjärde rätt uppåt. Fotanglar användes förr såsom
stormhinder framför skansar, i pass o. d., i det de i
stor mängd utströddes på marken, helst i högt gräs,
där de voro svåra att upptäcka och bortplocka. De
voro lätta att anbringa och utgjorde, synnerligast mot
kavalleri, ett kraftigt hinder, men tyngde mycket på
trossen, hvarför de numera i allmänhet kommit ur bruk.
O. A. B.*
Fotartilleri, krigsv., betecknade i Sverige förr
den del af fältartilleriet, hvars servismanskap var
gående. Då dylikt fältartilleri numera är afskaffadt,
användes ordet ej längre i denna betydelse. Däremot
nyttjas det som en direkt öfversättning af
ty. fussartillerie och fr. artillerie à pied,
hvilka ord beteckna det i dessa länder sammanslagna
fästnings- och belägringsartilleriet. I fråga om ryska
förhållanden använder man det stundom för att beteckna
åkande fältartilleri till skillnad från ridande,
emedan motsvarande ryska ord har denna betydelse.
G. af Wdt.
Fotbad, ett lokalbad (se Bad), användt på fötterna
(och smalbenen). Det kan tagas varmt (+ 35 till 38°
C.) eller kallt (+ 6, + 10, + 15° C.) med vanligt
vatten eller med tillsats af något hudretande medel,
t. ex. senap, pottaska, lut o. d. Fotbad användas
mest som derivantia, d. v. s. för att draga blodet
nedåt. Stundom nyttjas de heta för att påskynda och
befordra menstruation, men oftare användas de kalla
för att vid hufvudvärk, kongestion till hufvudet
med kalla fötter, draga blodet från detsamma. De
kalla fotbaden tagas helt hastigt under en half minut
till ett par minuter. De böra efterföljas af stark
frottering af fötterna, hvarefter varm fotbeklädnad
anlägges och, om möjligt, en stark promenad tages. En
utveckling af de kalla fotbaden voro de s. k. flytande
fotbaden, hvilka voro tekniskt så anordnade, att det
kalla vattnet inströmmade genom en del röröppningar på
den ena sidan af fotbaljan och utströmmade på motsatta
sidan. Dessa bad ha nu ersatts genom s. k. barfotagång
i flytande vatten (se Kneippkuranstalt).
Ln.
Fotbeklädnad. Se Skodon.
Fotbjudning, med. Se Förlossning.
Fotblock, sjöv., nära däck fästa block, genom hvilka
"löpande ändar" ledas ("skäras"), för att dessa skola
kunna halas längs däcket. O. E. G. N.*
Fotboll. Se Bollspel, sp. 1028-30.
Foteviken (da. Fodevig l. Fodvig), en vik af
Östersjön, i Malmöhus län, Stora Hammars socken,
under det skånska sillfiskets blomstringstid
under medeltiden ankarplats för stora handels- och
fiskeflottor samt särskildt historiskt märklig genom
den strid, som där utkämpades 4 juni 1134 mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
