Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forgách l. Forgács - Forgács. Se Forgách - Forgeot, Nicolas Julien - Forges-les-Eaux - Foring. Se Fodring - Forio - Forkel, Johann Nikolaus - Forkys - Forkärla, socken. Se Förkärla - Forlana, Furlana - Forli. 1. Provins uti Italien - Forli. 2. Hufvudstad i nämnda provins - Forli, Melozzo da. Se Melozzo - Forligelsecomissioner. Se Förlikningsdomstolar - Forlimpopoli - Form - Form 1. Fys.-kem., kroppars tillstånd med afseende på deras smådelars starkare eller svagare sammanhang (fast, flytande form, gasform). Se Aggregationstillstånd - Form 2. Estet. - Form 3. Språkv. Se Böjning 3, Genus (verbs) och Kasus - Form 4. Mat. Se Binär form och Kvadratisk form - Form 5. Krigsv. Se Formering - Form 6. Tekn., gjutform, urholkning, hvarigips eller smält metall gjutes för att vid stelnandet forma sig därefter. Se Gjutning - Form 7. Boktr. Se Tryckform - Form 8. Vid papperstillverkning - Form 9. Vid tygtryck - Form 10. Sportv. - Forma, bot. Se F. (förkortningar), sp. 1210 - Forma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höga österrikiska ämbeten samt återvände 1861 till
hemlandet som ungersk hofkansler, på hvilken post
han utsattes för mycket hat från det nationella
partiet. 1866 blef F. guvernör (obergespan)
i komitatet Nógrád och invaldes 1869 i ungerska
deputeradekammaren.
Forgács. Se Forgách.
Forgeot [fårʃå], Nicolas Julien, fransk författare,
f. 1758, d. 1798, skref bl. a. komedierna
Les rivaux amis (1782; "De vänfaste rivalerne", 1793),
Les dettes (1787; "Björnarna", 1793),
L’amour conjugal ou l’heureuse crédulité (1781; "Borgmästaren och borgmästarinnan eller den äkta kärleken", 1791) samt
Le rival confident (1788; "Det farliga förtroendet", 1794).
Forges-les-Eaux [fårʃ läṡ å], kurort i
franska dep. Seine-inférieure, nära Andelle,
160 m. ö. h. Omkr. 2,000 inv. Järnhaltiga
mineralkällor af 7° C., hufvudsakligen hållande
kolsyr. järnoxidul. Mycket besökt kurplats.
Ln.
Foring. Se Fodring.
Forio [fåriå], hufvudort på italienska ön Ischia.
3,211 inv. (1901; som kommun 6,656 inv.). Den
förstördes delvis vid jordskalvet 1883.
Forkel, Johann Nikolaus, tysk musikhistoriker,
f. 1749 nära Koburg, d. 1818 i Göttingen, blef 1778
universitetsmusikdirektor i Göttingen och 1780 filos.
hedersdoktor där. Hans kompositioner äro af obetydligt
värde. Däremot har han genom sin musikteoretiska
verksamhet och särskildt som musikhistorieskrifningens
fader i Tyskland inlagt stora förtjänster. Hans ofta
klandrade brist på omdöme och kritisk sofring motväges
af stor sorgfällighet och flit i samlandet. Hans
förnämsta verk äro
Musikalisch-kritische bibliothek (3 bd, 1778–79),
där han bryter en lans med Gluck,
Allgemeine geschichte der musik (2 bd, 1788–1801;
ofullb., når blott fram till 1550), och det epokgörande
Allgemeine literatur der musik (1792).
A. L.*
Forkys (grek. Φορκυς, lat. Phorcys), grek. myt.,
en hafsgud, enligt Hesiodos son af Pontos (hafvet)
och Gaia (jorden), var förmäld med sin syster Keto
och fader till graierna och gorgonerna samt, enligt
Homeros, till nymfen Thoosa, cyklopen Polyfemos’ moder
och enligt yngre sagor äfven till Hesperiderna och
Skylla. I motsats till sin broder Nereus representerar
F. företrädesvis det hemska och förfärliga i hafvet
och gäller såsom härskare öfver de i dess djup boende
vidundren.
A. M. A.
Forkärla, socken. Se Förkärla.
Forlana, Furlana, veneziansk dans
af munter karaktär, i 6/8 takt, uppkallad
efter forlanerna, invånarna i Friuli.
A. L.*
Forli. 1. Provins uti Italien, landskapet Emilien,
omfattar södra delen af det forna Romagna. 1,879
(officiellt 1,884) kvkm. 280,823 inv. (1901; 1906
beräkn. 289,327), 154 inv. på 1 kvkm. Provinsen
genomskäres af den gamla Via Æmilia och är
i allmänhet bergig. – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, vid floden Montone och järnvägen mellan
Bologna och Ancona. 15,082 inv. (1901; som kommun
43,708 inv.). Biskopssäte, lyceum, tekniskt
institut, pinakotek och museum, meteorologiskt
observatorium, bibliotek (80,000 bd, stor
autografsamling). Praktfull katedral (Santa Croce),
med kupolmålningar af Cignani. Silkesspinnerier,
tillverkning af maskiner, lervaror, hattar och möbler. F.,
fordom Forum Livii, säges vara anlagdt af konsul
Livius Salinator (207 f. Kr.). F. hörde till
Exarkatet, men bildade under den senare medeltiden
en republik, som 1504 af Julius II åter förenades
med Kyrkostaten.
Forli, Melozzo da. Se Melozzo.
Forligelsescommissioner. Se Förlikningsdomstolar.
Forlimpopoli [-påpåli], stad i italienska prov. Forli,
vid järnvägen mellan Bologna och Ancona. 2,214
inv. (1901; som kommun 5,774 inv.). Vinodling. Orten
kallades af romarna Forum Popilii.
Form (lat. forma), det sätt, hvarpå ett helts
beståndsdelar äro förenade eller ordnade; gestalt,
skapnad, figur, sammanfattningen af ett tings
gränsytor eller gränslinjer; det sätt, hvarpå något
företer l. uppenbarar sig; det sätt, hvarpå en sak
är gjord, framställd l. behandlad; ordnande regel;
konstitution, grundlag (t. ex. regeringsform);
lagbundet verksamhetssätt (t. ex. åskådnings-
och tankeformer i filosofien); olika sätt att
uttrycka sina tankar; vedertaget sätt för vissa
skriftliga akters l. rättshandlingars uppsättande. –
1. Fys.-kem., kroppars tillstånd i afseende på deras
smådelars starkare eller svagare sammanhang (fast,
flytande form, gasform). Se Aggregationstillstånd. –
2. Estet., det sätt, hvarpå föremål, förlopp och
idéer gestaltas i skön konst. Vid konstverk kan
allting sägas bero på formen. Konstnären tänker sig
innehållet från början och ovillkorligen i den form
han kan gifva åt det; innehåll och form äro i det
äkta konstverket innerligt sammansmälta och bilda en
enhet, som bär individualitetens prägel. De starka
skönhetsintryck, som formen framkallar, härröra af
delarnas anordning och gestaltning, i bildverk af
grupperingen, symmetriskt linjespel, färgharmonier,
i poesi och musik bl. a. af rytmen, välljudet,
samklanger och tonintervaller. – 3. Språkv. Se
Böjning 3, Genus (verbs) och Kasus. – 4. Mat. Se
Binär form och Kvadratisk form.
– 5. Krigsv. Se Formering. – 6. Tekn.,
gjutform, urholkning, hvari gips eller smält metall
gjutes för att vid stelnandet forma sig därefter.
Se Gjutning. – 7. Boktr. Se Tryckform.
– 8. Vid papperstillverkning det underlag (af
metallduk o. s. v.), på hvilket pappersmassans
filtbildning i arkform försiggår. – 9. Vid
tygtryck träskifvor, hvarpå upphöjda mönster äro
utskurna. – 10. Sportv., den kapacitet hästen under offentliga
löpningar ådagalagt i förhållande till andra
hästar. En häst kan vara i sin bästa individuella
kondition och ändock visa en dålig "form" i jämförelse
med andra hästar.
Forma (lat.), bot. Se F. (förkortningar), sp. 1210.
Forma, bergsv., kallas den öppning, hvarigenom
blästern indrifves i smältugnar eller härdar. Vid
äldre masugnar och så länge kall bläster begagnades,
murades forman i halfrund form af eldfast sten
eller uthöggs i en sandsten samt försågs på bottnen
med en lös plåt, den s. k. formplåten,
genom hvars höjning eller sänkning blästerns
riktning reglerades. Den murade forman ersattes,
då blåsningarna började blifva längre, af en smidd
plåt och slutligen af en kopparplåt. Då varm bläster
infördes, kunde denna enkla tillställning för forman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
