Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkhögskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationella utveckling samt fosterlandets natur- och
samhällsförhållanden. Undervisningen skull ske
genom fria föredrag (”det lefvande ordet”), och
sångöfningar voro ett viktigt led i planen, men om
främmande språk var icke tal; läxläsning och examina
skulle ej heller förekomma.
Först då nationalitetsstriden i Slesvig, där den
dansktalande allmogen stod tämligen ensam mot den
tyska aristokratien och byråkratien, 1842 vardt
häftigare, fick man ögonen öppna för, att man i
Grundtvigs högskoletanke hade ett godt vapen till
värn för danskheten. En af stridens ledare, professor
K. Flor, fick 1844 den första folkhögskolan öppnad i
Rödding i nordvästra Slesvig, och den samlade snart
många lärjungar från hela Danmark. Om bildningen af
Sorö akademi till en realhögskola, hvartill konung
Kristian VIII gifvit sitt bifall, förhindrades
emellertid därigenom, att de nye ministrarna 1848
ej godkände planen. Skolan i Rödding måste stängas
1848-49, men öppnades ånyo 1850, sedan Slesvig kommit
under danskt välde. Kr. Kold upprättade på Fyn 1851
en folkhögskola, där han nästan till ytterlighet
genomförde Grundtvigs tankar, i det att all vikten
lades på andlig väckelse och skolan fick en utpräglad
demokratisk karaktär genom lärarnas dagliga samlif
med lärjungarna. Dessutom öppnades skolan om somrarna
för vuxna unga flickor, något som Grundtvig icke
alls tänkt på. 1851 öppnades en folkhögskola i Vejle
amt och 1852 en vid Hindholm, 1854 en vid Gjedved och
1856 den s. k. "Grundtvigs högskola" på Marielyst nära
Köpenhamn. Efter kriget 1864 vann högskolerörelsen
stor utbredning i Danmark. 1865-70 upprättades inalles
43, af hvilka de viktigaste voro Askov (L. Schröder),
Rödkilde på Möen (F. Bojsen), Vallekilde
(E. Trier) och Testrup (J. Nörregaard). Till
1894 hade det upprättats 120, men 50 hade
ånyo blifvit nedlagda. 1906 egde 71 ännu bestånd,
men därtill böra läggas en del landtbruksskolor,
som i anläggning och arbetsordning ha mycket stor
likhet med folkhögskolorna. Vid många folkhögskolor
finnas särskilda afdelningar för handtverkare och vid
några för sjömän. 1902 upprättades en för "husmän"
(torpare), och det påtänkes en för fiskare. Däremot
har det trots gjorda försök ej lyckats att skaffa
folkhögskolorna inträde i Köpenhamn eller öfriga
städer.
De flesta äro anlagda af Grundtvigs anhängare. Endast
ett par hyllade en mot honom fientlig riktning. I
synnerhet var detta fallet med Viby vid Aarhus,
och på senare år ha några skolor bildats af inre
missionen med hufvudvikten lagd på kyrklig väckelse,
såsom Haslev 1891. Först lade man mesta vikten vid
allmän andlig väckelse, men sedermera ha framför allt
de större skolorna sträfvat att ge sina lärjungar
bestämda kunskaper. Läroämnena äro ännu företrädesvis
historia och danskt språk samt litteratur, men
man medtager äfven naturvetenskaperna och söker
afhjälpa de brister i skrifning och räkning, som
folkskoleundervisningen lämnat. Sången är vid alla
af största betydelse och likaledes gymnastiken,
särskildt efter det svenska systemet. I Askov
utsträcktes 1878 undervisningen, för hvilken
förutsattes genomgången folkhögskola, och i flera
folkhögskolor har man haft korta höstkurser, där
lärare från flera skolor arbetat gemensamt för en
större krets åhörare. Medan lärjungeantalet vid de
danska folkhögskolorna 1853-54 icke steg till 200
och 1863-64 ännu
knappt var 500, växte det sedermera raskt;
1905-06 funnos i de egentliga folkhögskolorna
3,500 manliga och 3,200 kvinnliga lärjungar
samt i landtbruksskolorna resp. 1,100 och 100,
alltså inalles 7,900. Omkr. 180,000 personer,
mest barn till hemmansegare, men äfven till andra
jordbrukare och landthandtverkare, torde ha besökt
folkhögskolorna. Att folkhögskolorna haft den
största betydelse för spridandet af upplysning och
kultur på landsbygden, kan icke betviflas. Genom att
vidga synkretsen och framkalla själfverksamhet hos
sina lärjungar ha de också medelbart haft väsentligt
inflytande på själfva landtbrukets kraftiga utveckling
under den senaste mansåldern. De ha gifvit bönderna
deras naturliga ledare i socken- och amtsråden och den
stora andelsverksamheten, hvarjämte flertalet af de
bönder, som blifvit riksdagsmän, fått sin egentliga
utbildning i folkhögskolor, något som Grundtvig
tidigt satte som en hufvuduppgift för dessa. Äfven
flera af slesvigarnas ledare ha varit lärjungar på
Rödding eller Askov. Då den andliga väckelsen bland
bönderna i politiskt hänseende närmast korn vänstern
till godo, riktades under de stora brytningarna på
1880-talet från högern klagomål mot folkhögskolorna:
de skulle utbreda halfbildning och uppblåsthet och
göra sina lärjungar odugliga för praktiskt landtbruk,
men det ogrundade i dessa klagomål uppvisades till
fullo.
Ursprungligen förhöll sig staten mycket kall
mot folkhögskolorna; de erhöllo först 1852-53 ett
årligt anslag af 4,000 kr. Detta har småningom ökats
och är för finansåret 1907-08 bestämdt till 151,500
kr., hvartill komma 252,200 kr., som utdelas till
lärjungarna, särskilda anslag för anskaffande af ny
materiel o. s. v., så att statens samtliga tillskott
till folkhögskolorna uppgå till nära 430,000 kr. Sedan
1876 har staten haft en tillsyningsman, som afger
redogörelser till ecklesiastikdepartementet, men ej
ingriper i undervisningen. Årligen (sedan 1895) hållas
af universitetsprofessorer och andra vetenskapsmän
särskilda kurser för högskollärare. Som ett organ
för den från folkhögskolorna utgående riktningen
kan anses den sedan 1876 i Kolding utkommande
veckotidningen "Höiskolebladet", hvarjämte bildats
en mängd "Höiskoleforeninger" för män och kvinnor,
som genomgått folkhögskolorna. Bland danskarna i
Förenta staterna ha flera försök gjorts att upprätta
folkhögskolor efter 1877; af dessa finnas ännu
tre. Litt.: N. F. S. Grundtvig, "Smaaskrifter om den
historiske höiskole" (1872), O. Möller, "Den danske
höiskole i Sorö betragtet som en dansk velfærdssag"
(1878), M. Steenstrup, "Anklagerne mod höjskolerne
belyst ved kjendsgjerninger" (1886), H. Rosendal,
"Danmarks folkehöjskoler og landtbrugsskoler. 1844-94"
(1894), och L. Schröder, "Den nordiske folkehöjskole"
(1905). E. Ebg.
I Sverige inrättades 1868 de första
folkhögskolorna: en i Malmöhus län, en i Kristianstads
och en i Östergötlands. Den första idén till dem
hämtades icke från Danmark, hvars folkhögskolor 1868
voro föga kända i Sverige. I fråga om organisation,
metod och uppfattning af ändamålet förefinnas icke
få skiljaktigheter mellan de danska och svenska
folkhögskolorna, ehuru de förra, med sin större
erfarenhet, alltjämt i mycket stå som förebilder för
de senare. De svenska folkhögskolorna ha uppstått till
följd däraf, att inom de kroppsarbetande klasserna
vaknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
