Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelberg, Bengt Erland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de konstnärer, som samlades i dennes faders,
K. F. v. Bredas, hem, förde F. in i den krets
af konstnärer, som under namn af "Sällskapet för
konststudium" bildade ett slags opposition mot det
akademiska väsendet, en opposition, som, ehuru i
betydligt mildrad gestalt, motsvarade den, hvilken
inom litteraturen några år förut väckts mot Svenska
akad. och den gustavianska skaldekonsten. Till
följd däraf blef F., mot sin vilja och alldeles
mot sitt lynne, föremål för åtskilliga små tvister
inom akademien. Sålunda inlämnades hans och de
båda vännernas täflingsarbeten 1815 för sent
för att införas i förteckningen eller komma under
ompröfning. På hösten s. å. föreslog Limnell dem alla
tre till ledamöter af akademien, men denna beslöt
att ej invälja sådana konstnärer, som ämnade söka
resepension. Följande året var ingen af de föreslagne
representerad med något arbete vid akademiens
utställning. 1817 utfärdade Götiska förbundet
inbjudning till en pristäfling med ämnen hämtade ur
den nordiska gudaläran, dessa ämnen, hvilka akademiens
preses i sitt tal vid högtidsdagen 1815 offentligen
stämplat såsom "de råa och vidunderliga fostren af
de äldsta nordiska folkslagens inbillningskraft" och
hvilka Geijer i sin Idunauppsats (1817), med anledning
af pristäflingens utlysande, underkastade en allt
annat än uppmuntrande granskning. F., som vid denna
tid umgicks med Hammarsköld och Ling, utställde endast
på Götiska förbundets exposition våren 1818, och han
uppvisade därvid jämte en Filoktetes flera modellerade
eller tecknade skisser till nordiska gudomligheter,
bland dessa gipsstatyetter af Oden, sittande
på sin tron, Tor, stödjande sig på hammaren, och
Frej. Oaktadt sin brist på jämnhet och säkerhet väckte
dessa skisser, som F. själf sedermera kasserade,
likväl ett visst uppseende. Under dessa år i hemlandet
utförde F. porträttbyster och medaljonger, motiv ur
den klassiska mytologien, dekorativa allegorier för
Göteborg, lejonen vid Karl XIII:s staty, reliefer
m. m. 10 aug. 1819 fick F. ett resestipendium på tre
år. F. kunde dock ej af resa förrän i aug. 1820,
efter att ha fått sig en särskild utresepenning
tillagd af besparade medel. I sept. 1820 anlände han
till Paris. Han var då 34 år gammal. Resepensionen
bibehöll han till hösten 1826. I bref till hemmet
angaf han själf den ställning han kände sig intaga i
den franska skolan, som var mäktig och rikt utbildad,
med fasta traditioner och stränga fordringar af helt
annat och högre slag, än dem man i hemlandet ställde
på de akademiske lärjungarna, "maniererade, okunniga
och egenkära gossar om 30 år och däröfver", såsom
han kallar sig och sina samtida. Med den viljekraft,
som utgör ett af hans mest framstående karaktärsdrag,
grep han sig emellertid an med att fylla luckorna i
sin konstnärliga bildning. Han tecknade efter lefvande
modell för Guérin och modellerade på Bosios ateljé,
studerade äfven på École des beaux-arts. De intryck
F. under denna tid inhämtade blefvo bestämmande för
hans närmaste framtid. Han skall under detta år ha
modellerat en Faun (aldrig utförd). I sällskap med
arkitekten A. Nyström lämnade han hösten 1821 Paris
och anlände 6 nov. till Rom. Där utförde han först
en marmorbyst af M. G. Anckarsvärd. Under sommaren
1822 modellerade han en Sittande Psyche. Ungefär
samtidigt arbetade
han på Mercurius Argusdödaren, som 1823 beställdes af
grefve Trolle-Bonde och 1825 blef färdig. Detta hans
egentligen första arbete af högre prägel stadgade
hans konstnärsrykte i Rom. I maj 1824 omtalar F.,
att han modellerat Amor i snäckan och begynt dess
utförande i marmor. Omedelbart därpå grep han sig
an med Paris, i något mindre än naturlig storlek,
äfven den år 1825 öfverförd i marmor på beställning
af brukspatron Tamm på Österby. Före årets slut hade
han dessutom modellerat en Hebe. Det är påtagligt,
att F. i dessa arbeten närmade sig den riktning,
som Thorvaldsen danat, men tillika ej förmådde gifva
nytt lif åt dessa former, som af ålder utgöra alla
bildhuggares commune bonum.
 |
| Fogelbergs Oden, marmorstod. (Nationalmuseum, Stockholm.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
