Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fetthjärta - Fettinfiltration. Se Degeneration och Fetthjärta - Fettisdag. Se Fastlagen - Fettistel, bot. Se Sonchus - Fettkropp, zool. Se Insekter - Fettkörtlar, histol. Se Talgkörtlar - Fettlever - Fettmetamorfos, detsamma som fettdegeneration. Se Degeneration - Fettmottet - Fettnjure, med. Se Njursjukdomar - Fettorf, bot., geol. Se Torf - Fettretention. Se Degeneration och Fetthjärta - Fettsamlare - Fettseriens föreningar. Se Alifatiska föreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan normalt förekommer en ganska betydlig
mängd fett under hjärtats yttersta lager, hjärtats
ytterhinna (epicardium), mellan denna och muskellagret.
När fettet på ett abnormt sätt ökas i mängd
och växer på djupet in i muskulaturen, uppkommer
”fetthjärta”; fettet tränger isär de af ett stort
antal muskelceller uppbyggda muskelbalkarna, men
tränger icke in i cellerna. Sålunda med fullt skäl
benämnes förändringen äfven ”fett på hjärtat”. I
det öfvervägande flertalet fall uppträder fettbildningen
på hjärtat såsom ett led i en allmänt stegrad
fettbildning, d. v. s. förändringen förekommer framför
allt hos feta personer. Dess patologiska betydelse
är ännu tämligen outredd. Alldeles säkert arbeta
många mycket ”feta” hjärtan mycket bra ända in i
den sena ålderdomen, men å andra sidan kan det
ej förnekas, att det i hjärtat inväxande fettet i vissa
fall direkt minskar hjärtats styrka och uthållighet.
Helt visst förorsakas emellertid svagheten hos det
feta hjärtat ofta vida mer af den allmänna fettbildningen
än af den lokala på hjärtat. Den allmänna,
abnormt stegrade fetman har nämligen på många
sätt ett mycket skadligt inflytande på hjärtat; dels
arbetar detta i en fet organism under ogynnsamma
omständigheter (för liten motion, försvårad andhämtning
m. m.), dels blir dess arbete ökadt, direkte
genom den ökade kroppsmassan, indirekte af olika
orsaker, som ej här kunna närmare utredas. Feta
personer bli därför ofta förr eller senare hjärtsjuka,
d. v. s. komma att lida af hjärtsvaghet, och helt
naturligt talar man om att de lida af ”fetthjärta”,
men i själfva verket är fettbildningen kring deras
hjärta ingalunda den egentliga, åtminstone ej den
viktigaste orsaken till deras lidande. – Såsom
själfständig sjukdom är sålunda ”fetthjärta” ej
på långt när så vanligt, som lekmannen i allmänhet torde
föreställa sig. I många fall ger ett ”fetthjärta” ej
upphof till några som helst sjukliga symtom; där
sådana uppträda, äro de af samma art som vid
hjärtsvaghet af hvilken orsak som helst, andnöd,
hjärtklappning, oförmögenhet till starkare rörelser,
liten, svag, ofta oregelbunden puls, m. m.; genom
att blodets till- och afflöde blir rubbadt, kan vattusot
utbildas och allahanda organ skadas; genom
blodproppsbildning i hjärnan kan t. ex. slaganfall
påkomma.
G. F-r.
Fettinfiltration. Se Degeneration och
Fetthjärta.
Fettisdag. Se Fastlagen.
Fettistel, bot. Se Sonchus.
Fettkropp, zool. Se Insekter.
Fettkörtlar, histol. Se Talgkörtlar.
Fettlefver, med., kallas den lefver, som innehåller
fett i abnorm myckenhet. Lefvern innehåller
redan normalt en rätt betydlig mängd (ung. 2–3
proc.) fett, som tillföres densamma, dels som från
tarmen direkt resorberad näring, dels genom aflagring
af det i blodet för öfrigt cirkulerande fettet.
Hvar gränsen mellan det normala och abnorma går,
kan ofta vara svårt att afgöra, men i en stor mängd
fall uppträder en säkert abnorm fetthalt. Stundom
kan fettmängden t. o. m. bli så stor, att lefvern
väger mer än dubbelt så mycket som under normala
förhållanden. Orsaken till lefverfettets ökning är
vanligast att söka i en abnorm fettbildning i kroppen,
som väsentligen beror af två moment: för liten
motion (minskad förbränning) och för stor tillförsel
af näring (hvarvid näringens kvantitet spelar en
vida större roll än dess kvalitet; af kolhydrat
bildas fett i stor mängd). I lefvern liksom i en
mängd andra organ aflagras alltmer fett. Häraf
kommer det, att fettlefver är en ganska vanlig
företeelse hos allmänt feta personer, men dock
synas särskilda moment därvid spela in, i det man
ej sällan hos t. o. m. mycket feta individer träffar
lefrar med normal fetthalt. (I detta sammanhang kan
nämnas, att "gåslefver" utgöres af enormt fettrik
lefversubstans från gäss, som öfvergödas och få
stå orörliga, tätt hoppackade i mörka burar.) Å
andra sidan uppträder fettlefver äfven, då kroppens
förbränningsförmåga är nedsatt, såsom vid anemi, vid
långt framskriden lungsot o. s. v. Häraf följer det
egendomliga förhållandet, att fettlefver påträffas
både hos särskildt feta och särskildt afmagrade
personer. Synnerligen vanlig är den hos alkoholister,
särskildt hos öldrinkare, hos hvilka en öfvernäring
och en minskad förbränningsförmåga (på grund af
alkoholverkan) samverka. - Vid den nu nämnda formen af
fettlefver aflagras fettet i för öfrigt väsentligen
oförändrade lefverceller, en s. k. fettinfiltration
uppkommer. Liksom i andra organ kan emellertid äfven
i lefvern fettdegeneration uppträda. - "Fettlefver"
är ingen själfständig sjukdom, utan en del af flera
sinsemellan mycket olikartade sjukliga tillstånd. De
af densamma, förorsakade symtomen träda endast
sällan så i förgrunden, att sjukdomen gör intryck
af en lefversjukdom, och äro endast ofullständigt
kända.
G. F-r.
Fettmetamorfos, detsamma som fettdegeneration.
Se Degeneration.
Fettmottet, Aglossa pinguinalis, zool., en till
mottfjärilarnas grupp hörande nattfjäril, en af
de största i gruppen, med en vingbredd, som kan
öfverstiga 30 mm. Vingarna äro rödaktigt grå,
de främre med otydliga svarta teckningar. Såsom
släktnamnet antyder, saknas spiraltunga. Denna fjäril
träffas i skafferier, visthus och andra förrådsrum,
där dess bruna, glänsande larv förr troddes nära
sig af alla, slags feta ämnen. Enligt hvad det
numera påvisats, utgöres emellertid dess föda af
damm och hvarjehanda slags växtaffall. Särskild
uppmärksamhet ha dessa larver sedan lång tid
tillbaka väckt därigenom, att de stundom blifvit
uppkräkta af människor efter någon tids magplågor,
hvilket framkallat föreställningen, att de genomgått
sin utveckling i människans matsmältningskanal. Så
kan emellertid ej ha varit fallet, utan de torde
ha blifvit tillfälligt införda i magen tillsammans
med några på olämpligt sätt förvarade födoämnen.
G. A-z.
Fettnjure, med. Se Njursjukdomar.
Fettorf, bot., geol.</i> Se Torf.
Fettretention. Se Degeneration och Fetthjärta.
Fettsamlare, en apparat, afsedd att af skilja
det fett, som alltid medföljer kloakvatten,
och som eljest kan åstadkomma afsättningar i
afloppsrören. Den består af en täckt cylinder,
där vattnet in- och afledes genom vertikala
knärör. Vid strömhastighetens minskning afskiljas
fettämnen, hvilka flyta upp och bilda ett täcke,
som tidt och ofta måste bortskaffas. Fettsamlare äro
oundgängliga tillbehör på afledningar från hotell
och restaurationer, men förekomma: mera sällan på
vanliga husledningar. J. G. R.
Fettseriens föreningar. Se Alifatiska
föreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
