Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferrolegeringar - Ferromangan. Se Ferrolegeringar - Ferromeridianen. Se Ferro - Ferromolybden. Se Ferrolegeringar - Ferron, Théophile Adrien - Ferronickel. Se Ferrolegeringar - Ferronnière. La belle F. - Ferrooxalat - Ferroprussiatprocessen, detsamma som Cyanotopi (se d. o.) - Ferropyrin, med. farm. Se Ferripyrin - Ferrosilicium. Se Ferrolegeringar - Ferroti, Schedo. Se Fircks, T. von - Ferrotitan. Se Ferrolegeringar - Ferrotypi - Ferrovanadin. Se Ferrolegeringar - Ferrovolfram. Se Ferrolegeringar - Ferrucci, Andrea - Ferruginös - Ferrum, lat., järn (se d. o.). - F. Pulveratum. Se Järnpulver. - F. reductum. Se Järnmedel - Ferry, Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ferroaluminium användes liksom de båda föregående
som desoxidationsmedel; det framställes liksom
rent aluminium i elektrisk ugn, men är dock
numera fullständigt ersatt af den rena metallen. -
Ferrokrom l. kromjärn framställes liksom
ferromangan såväl i masugn och elektrisk ugn
som enligt Goldschmidts metod. Koksåtgången vid
masugnsframställningen är mycket hög, 2,5 à 3,5 ggr
erhållen produkt. Kromhalten växlar från 30 till
75 proc. Kolhalten är enligt de första metoderna
mycket hög (6 à 10 proc. C). Legeringen är hvit,
kristallinisk och mycket spröd; den användes
uteslutande för framställning af specialstål. -
Ferronickel kan framställas enligt samtliga metoderna,
för specialstål, men har föga betydelse i jämförelse
med ren nickel. - Af öfriga märkas ferrovolfram
(vanl. 80-procentig), ferromolybden (50-90-procentig),
ferrovanadin (40-50-procentig) och
ferrotitan, hvilka numera framställas ur resp. oxider
uteslutande i elektrisk ugn eller enligt Goldschmidts
metod. De användas för specialstål, ferrotitan dock
som desoxidationsmedel och som tillsats till olika
sorters gjuttackjärn, hvilkas hållfasthetsegenskaper
därvid förbättras. Äfven framställas ferrolegeringar
innehållande flera än två komponenter, såsom
kiselmanganjärn etc.; slutligen ha legeringar af
ännu ett stort antal grundämnen, t. ex. ferrobor,
ferrofosfor, ferromagnesium, ferrouran, framställts
och pröfvats för skilda ändamål. Ferrolegeringarnas
teknik är stadd i snabb utveckling och sysselsätter
ett stort antal verk; prisen äro i de flesta fall
öfvervägande beroende på den främmande metallens
malmpris. J. O. R-s.
Ferromangan. Se Ferrolegeringar.
Ferromeridianen. Se Ferro.
Ferromolybden. Se Ferrolegeringar.
Ferron [färrå’J, Théophile Adrien, fransk militär,
f. 1830, d. 1894, utmärkte sig vid stormningen af
Malakovtornet (vid Sevastopol), tjänstgjorde en längre
tid såsom lärare vid ingenjörhögskolan i Metz, deltog
i bekämpandet af kommunupproret 1871 och arbetade
efter fredsslutet ifrigt på befästandet af Frankrikes
östra gräns. Han blef 1880 souschef vid generalstaben,
1886 divisionsgeneral och 1887, efter Boulanger,
krigsminister i Rouviers kabinett samt tog i denna
egenskap initiativ till flera lämpliga åtgärder. 1889
blef han chef för 18:e armékåren och 1892 medlem
af högsta krigsrådet samt ansågs vara afsedd till
befälhafvare för den armé, som i händelse af krig
skulle uppträda i Alperna. F. utgaf flera arbeten,
bl. a. det förträffliga Quelques indications pour le
combat (1892). C. O. N.
Ferronickel. Se Ferrolegeringar.
Ferronnière. La belle F. [bal färråniår], "den
vackra järnhandlarfrun", en af den franske konungen
Frans I:s älskarinnor, d. omkr. 1542, var hustru
till en järnhandlare eller en parlamentsadvokat Le
Ferron. Drifven af svartsjuka och hämndbegär, skall
denne ha smittat sin maka med en dödlig sjukdom
för att den skulle öfverflyttas på konungen. -
Ett i Louvre befintligt (kvinnoporträtt, måladt
af Lionardo da Vinci (d. 1519), har länge oriktigt
gällt som ett porträtt af La belle F. Den pannbindel,
som pryder detta hufvud, har åt ordet ferronnière
gifvit betydelsen af en fruntimmers-pannbindel,
framtill smyckad med en kamé eller dyrbar sten.
R-n.*
Ferrooxalat, kem., FeC2O4, oxalsyrad järnoxidul,
uppstår som en gul i vatten olöslig fällning, då en
lösning af ferrosalt (t. ex. järnvitriol) blandas
med ett alkalioxalat. Vid öfverskott af alkalioxalat
löses ferrooxalatet och bildar en gulröd lösning,
som på grund af sin reducerande egenskap användes i
fotografien som framkallare. Jfr Ferrioxalat. J. Htzg.
Ferroprussiatprocessen, detsamma som Cyanotypi
(se d. o.).
Ferropyrin, med. farm. Se Ferripyrin.
Ferrosilicium. Se Ferrolegeringar.
Ferroti, Schedo. Se Fircks, T. von.
Ferrotitan. Se Ferrolegeringar.
Ferrotypi (af lat. ferrum, järn, och grek. typos,
aftryck), ett fotografiskt förfarande för
framställning af direkta positiva bilder på ett
underlag af svartlackeradt järnbleck. Ett med
asfaltlack lackeradt järnbleck öfverdrages med
en hinna af joderadt kollodium och neddoppas i
ett silfverbad (silfvernitrat löst i vatten),
hvarigenom ljuskänsligt jodsilfver bildas
i kollodiumhinnan. Den sålunda preparerade
plåten belyses i kameran och framkallas med en
framkallare, som vanligen består af järnvitriol,
vatten, ättiksyra och alkohol och fixeras i cyankalium
eller undersvafvelsyrligt natron. På grund däraf, att
den i denna process (jodsilfver-kollodiumprocessen)
bildade silfverfällningen är af ljus färg, framstår
bilden mot den mörka bottnen såsom positiv. Ehuru
en ferrotypi i detaljrikedom och gradation icke
kan tafla med en efter de vanliga fotografiska
förfarandena framställd bild, har ferrotypien dock
fått användning, när det gäller att på ytterst
kort tid framställa en fotografisk bild. En
ferrotypi kan nämligen framställas fullt färdig
på några minuter. Ferrotypier kunna framställas
äfven genom bromsilfvergelatinförfarandet, men
då silfverfällningen vid denna process är mörk,
synes den icke tydligt mot den mörka bottnen,
utan bilden måste blekas, hvilket sker genom
behandling med kvicksilfverkloridlösning. I
fotografiautomater kommer denna senare
metod nästan uteslutande till användning.
J. Htzg.
Ferrovanadin. Se Ferrolegeringar.
Ferrovolfram. Se Ferrolegeringar.
Ferrucci [-ro’ttji], Andrea, italiensk bildhuggare
och arkitekt, f. 1465 i Fiesole, d. 1526 i Florens,
blef 1512 ledare af den plastiska utsmyckningen af
domkyrkan i Florens. Hans förnämsta arbeten äro
nischen öfver dopfunten (hög relief) i Pistojas
domkyrka och det vackra träkrucifixet i S:ta Felicità
i Florens. F. var en af sin tids mest framstående
bildhuggare och i uppfattningen, särskildt i
själsuttrycket, besläktad med den umbriska skolans
bästa målare (Perugino m. fl.).
Ferruginös (fr. ferrugineux, af lat. ferrugineus,
rostfärgad, af ferrum, järn), järnhaltig.
Ferrum, lat., järn (se d. o.). - F. pulveratum. Se
Järnpulver. - F. reductum. Se Järnmedel.
Ferry [färri7], Gabriel, pseudonym för Eugène Louis
Gabriel de Bellemare, fransk författare, f. 1809 i
Grenoble, d. 1852, tillbragte en stor del af sitt lif
på resor i Amerika, hvarifrån han hämtade ämnen för
åtskilliga af sina arbeten. Mest kända af dessa, som
först lästes i "Revue des deux mondes" och utkommo i
bokform efter F:s död, äro Le coureur des bois (1850;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
