Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eganderätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 7 år efter skaparens död och i alla händelser
42 år efter första utgifvandet, för kopparstick och
gravyrer 28 år efter detta utgifvande, för målningar,
ritningar och litografier skaparens lifstid och 7 år
därutöfver, för skulpturer 14 år med, för så vidt
skaparen ännu lefver, ytterligare 14 år. Turkiet
medger 40 års privilegier från första utgifvandet.
Allt detta gäller alster, utgifna af en enda skapare,
under hans verkliga namn och i hans lifstid. Reglerna
bli afvikande, då någon af dessa förutsättningar
icke föreligger. Där två eller flera personer äro
de gemensamma skaparna, räknas skyddstiden sålunda
i allmänhet från den senast aflidnes död. För
skrifter, utgifna af juridiska personer (stat,
provins, kommun, vetenskapligt samfund eller annan
förening, som utesluter personlig författarrätt),
är skyddet i Frankrike, Guatemala och Spanien
beständigt. I de flesta andra länder är skyddstiden
däremot begränsad, växlande mellan 50 och 20 år
från utgifningsdagen eller från vidtagandet af någon
laglig formalitet (deponering, inregistrering eller
tillkännagifvande). Mexico är här strängast, det
ger offentlig myndighet endast 10 och vetenskapligt
samfund endast 25 års skyddstid.
Beträffande anonyma arbeten räkna somliga länder
(Danmark, Finland, Norge, Sverige, Tyskland, Ungern,
Österrike) skyddstiden från utgifvandet; andra
(Belgien, Colombia, Ecuador, Frankrike, Guatemala,
Mexico, Monaco, Nederländerna, Spanien, Transvaal,
Venezuela) behandla utgifvaren såsom författare och
skydda arbetet således under hans lifstid och den
vanliga skyddstiden efter hans frånfälle. Så snart
författaren gifvit sig till känna, tillämpas
emellertid de vanliga reglerna. För postuma
(d. v. s. efter skaparens död utgifna) arbeten äro
olikheterna ännu större. I några länder (Frankrike,
Spanien m. fl.) betraktas utgifvaren som skapare och
åtnjuter sålunda för sig och sina rättsinnehafvare
vanlig skyddstid. Andra (Belgien, Finland, Ryssland,
Schweiz, Sverige m. fl.) ge utgifvaren en viss
skyddstid, räknad från utgifvandet. Danmark
bestämmer skyddstiden till 50 år från skaparens
död. En kombination af olika principer följes i
Tyskland och Österrike, där skyddstiden är 30 år från
författarens död, men i alla händelser resp. 10 och
5 år från utgifvandet, samt i Ungern, där tiden är
50 år efter sådant frånfälle, ehuru arbete, utgifvet
mellan det 45:e och 50:e året efter denna tidpunkt,
skyddas 50 år efter utgifvandet.
I afseende på omfånget af de skyddade alstren hylla
lagarna i allmänhet samma uppfattning; det är endast
i fråga om arkitektoniska och fotografiska alster, som
meningarna gå något i sär. Ett fåtal länder, däribland
Frankrike och Ryssland, skyddar såväl konstnärliga
byggnadsritningar som byggnaderna själfva, flertalet
(Danmark, Norge, Sverige, Tyskland, Ungern, Österrike)
däremot endast de förra. Angående fotografier iakttaga
de franska och italienska lagarna tystnad. England,
Förenta staterna, Hawaii, Mexico, Monaco och Spanien
behandla dem såsom konstverk; Danmark, Finland,
Norge, Schweiz, Sverige, Ungern och Tyskland ge dem
däremot endast 5 års skyddstid, Japan och Österrike
10; i Finland och Norge gäller detta skydd för öfrigt
icke arfvingarna.
Principiellt innebär skaparrätten den uteslutande
rätten att mångfaldiga, uppföra eller utföra arbetet
och att således hindra andra därifrån, att helt
eller delvis öfverlåta den åt andra och att rättsligt
beifra hvarje intrång i densamma. I tillämpningen af
denna princip gör lagstiftningen emellertid vissa
inskränkningar och förbehåll, olika beträffande
olika slags alster, beroende på dessas olika
natur. Så fordrar t. ex. Schweiz, att författare
eller kompositör, för att hans alster skall åtnjuta
skydd, å detsamma anger de villkor, på hvilka
han medger uppförandet eller föredragandet, dock
får han icke fordra högre ersättning än 2 proc. af
bruttoinkomsten af uppförandet eller föredragandet,
och om säkerhet är ställd för denna ersättning,
kan tillstånd att uppföra eller föredraga ett
redan utgifvet arbete icke vägras. I Danmark,
England, Finland, Nederländerna, Norge, Sverige,
Transvaal etc. måste kompositören, om han vill
förbehålla sig föredraganderätten, tillkännagifva
detta på titelbladet. Potpurrier, variationer,
fantasier o. d. bearbetningar af musikaliska arbeten
anses i några länder (Belgien, Frankrike, Spanien,
Tyskland m. fl.) för otillåtna, kompositören har här
"rätt till melodien", i flertalet (Danmark, Italien,
Norge, Sverige, Österrike o. a.) däremot för tillåtna,
om den nya kompositionen utgör ett nytt arbete.
I flera länder (Belgien, Frankrike, Mexico, Norge,
Spanien o. a.) kan, utan konstnärens samtycke,
hans arbete icke efterbildas ens i annan konstart
än originalets, en basrelief sålunda icke som
målning. I andra länder (Finland, Ryssland, Sverige,
Tyskland, Österrike o. a.) är däremot hans samtycke
obehöfligt. Italien betraktar efterbildandet i
annan konstart som öfversättning, och konstnärens
samtycke är sålunda endast i 10 år efter originalets
offentliggörande behöfligt.
Konstverks begagnande såsom förebild vid industriell
tillverkning är, utom i Finland, Mexico och Ryssland,
otillåtet. Några länder (bl. a. Finland, Mexico,
Sverige och Ungern) medgifva efterbildning af
konstverk, som är utställdt på öppen plats eller
anbragt å byggnads utsida, Tyskland däremot endast
för så vidt efterbildningen sker i annan konstart
än originalets. Några länder (t. ex. Danmark,
Norge, Tyskland och Ungern) tillåta intagande af
efterbildning af konstverk i skrift, förutsatt att
denna är det hufvudsakliga och efterbildningen endast
afser att upplysa texten. Andra (Finland, Schweiz,
Sverige) gå längre, ity att de, oafsedt detta villkor,
tillåta sådant intagande i vetenskaplig framställning
eller i skrift, som är afsedd att tjäna till bruk vid
undervisning. I hvarje fall skall dock konstnärens
eller källans namn vid bilden utsättas.
Åtskilliga länder (Belgien, Danmark, Finland, Norge,
Ryssland, Schweiz, Sverige, Tyskland, Ungern och
Österrike) medgifva i undervisningens intresse, att
utan författarens eller hans rättsinnehafvares
samtycke delar af hans skrift kunna intagas i
samlingar af valda prosaiska stycken ("krestomatier")
och i allmänhet i för undervisning afsedda arbeten. På
några håll medgifvas likaledes dylika utdrag för
arbeten, afsedda för gudstjänst eller annat religiöst
syfte. För att förebygga missbruk begränsas emellertid
här och hvar (i Ryssland, Sverige, Österrike) omfånget
af dessa utdrag, eller skall på andra håll (Danmark,
Norge) en viss tid ha förflutit efter originalets
första utgifvande. Öfverallt fordras för öfrigt vid
sådant begagnande, att författarens namn utsättes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
