Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edebo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn samt upphöjdes 1815 i friherrligt stånd. Han
kallades till ledamot af alla Stockholms vetenskapliga
och vittra samfund, såsom Sv. akad. 1786 och
Vet. akad. 1797, Vitt. hist. o. ant. akad. 1808
(hedersled.) m. fl., hvarjämte han var medlem
af en mängd utländska lärda samfund. — E. hade
ett ypperligt hufvud och en stor arbetsförmåga
samt var outtröttlig i sin verksamhet. Dessa hans
egenskaper togos på mångahanda sätt i anspråk för
det allmänna. Så företog E. 1790—91, på Gustaf
III:s befallning, en resa till England, Frankrike
och Tyskland för att studera teaterförhållanden och
engagera skådespelare samt inköpa konstverk; 1802—04
företog han för statsverkets räkning en ny utrikes
resa, denna gång för att undersöka penningmarknaden
i anledning af ett eventuellt statslån samt för att
studera brännvinstillverkning, järnmanufakturer
och fabriker i allmänhet. Den skuggrädda
franska regeringen utfärdade härunder mot E. en
utvisningsorder, hvilken dock genom svenske envoyén
Ehrensvärds mellankomst blef upphäfd. I "Ekonomiska
annaler" (utg. af Vet. akad. 1807) införde han sina
iakttagelser från denna resa. — E. deltog äfven i
riksdagarna 1800, 1809—10, 1812, 1815 och 1817—18
samt var därvid verksam i konstitutions-, ekonomi-
och bevillningsutskotten. Han var också ordförande
i en mängd kommittéer, afgaf 1811, enligt uppdrag,
förslag till Landtbruksakad:s organisation och var,
sedan akademien installerats (1813), dess ständige
ordförande till sin död samt arbetade ännu under
sin sista sjukdom på en uppsats därom. Äfven om
man måste erkänna, att E. i sina olikartade värf
ådagalade en ovanlig skicklighet, kan dock ej
nekas, att splittring af kraft är ett utmärkande
drag i hans verksamhet. Såsom öfverintendent har
han ingen nytta gjort, endast låtit en del gamla
stenkyrkor i landsorten förstöras genom stillösa
tillbyggnader, och såsom konstakademiens ledare
var han fullkomligt betydelselös. Sedan han 1810
afgått från ledningen af teatern, dömdes han 1818,
efter en mångårig å alla sidor med stor bitterhet förd
rättegång, som ådrog honom efterträdaren Skjöldebrands
oblidkeliga hat, att delvis ersätta den brist, som
förefanns i kassan. Friherrevärdigheten har han själf
eftersträfvat som motvikt mot allmänhetens misstankar
på grund af denna rättegång. — Det mest bekanta af
E:s vittra arbeten är den från eng. öfversatta sången
Bevare Gud vår kung, som omkr. 60 år var Sveriges
folksång (se Engelska folksången). Andra vittra
skrifter af E. äro Sorgetal öfver H. M. enkedrottning
Lovisa Ulrika (1782), hvari han bl. a. skildrar
den glädje och idoghet, som uppenbarat sig hos det
finska folket, sedan freden i Åbo gjort slut på
krigets härjningar, Ode till svenska folket (1786,
egentligen en sång till Gustaf III:s ära), hvilken
dikt på sin tid vann mycket bifall och för öfrigt
är känd genom den däri förekommande, då för tiden
ovanliga användningen af nordiska myter, samt operan
Alcides inträde i verlden (1793), utmärkt genom "en
rikedom af versformer, som mycket lyckligt återgifva
karaktär och stämning". Från hans äldre dagar ega
vi en känslig och ännu njutbar dikt, Fosterjorden,
men ett proverb i 2 akter, För att vinna tiden
(uppf. 1787), är förkommet. E:s prosastil är klar och
harmonisk. Han delade helt sin samtids estetiska smak
och senterade hvarken Shakspere eller Mozart.
Såsom naturvetenskapsman och tekniker har han
emellertid vunnit sin egentliga
berömmelse. Bl. a. utgaf han 1796 en afhandling
med titeln Afhandling om telegrapher och försök
till en ny inrättning deraf, hvilken öfversattes på
flera främmande språk. Den af honom uppfunna optiska
telegrafen hade ett afgjordt företräde framför andra
sådana, och de i hans afhandling angifna grunderna
vunno snart efterföljd vid telegrafinrättningarna i
England. Såsom chef för de svenska telegraferna lät
E. vid Ålands haf och i Bohus läns skärgård bilda
flera linjer, af hvilka en, som under kriget 1808
gick längs kusten från Landsort till Gäfle, omfattade
mer än 40 stationer. Att Sverige så ovanligt hastigt
tillgodogjorde sig uppfinningen af ångmaskinen bör
tillskrifvas E., som under en utländsk resa från
England hemförde 4 Watt-maskiner (1804) samt för
dessas uppsättande öfvertalade Samuel Owen att flytta
till Sverige och här anlägga en mekanisk verkstad. Han
gjorde själf flera uppfinningar på ångmaskinsområdet,
och han uppfann dessutom en luftpump och en lampa af
ny sammansättning, en kompressionsmaskin för kroppars
behandling under en starkare tryckning af luft
eller ångor, en maskin för linspånad (efter engelsk
idé) och en torkningsmaskin för spannmål, först
använd vid den af honom omkr. 1807 på Kungsholmen i
Stockholm anlagda Eldkvarnen. — E. hade stor förmåga
att anpassa sig efter omständigheterna: han åtnjöt
välgärningar af Gustaf III och — hyllade Reuterholm
i två kantater. Mot sina litterära vänner ådagalade
E. mycken välvilja: han intresserade sig för den unge
Franzén, hjälpte Leopold ur penningförlägenhet och
gjorde Lindegren till teatersekreterare. Kellgren,
som stod honom närmast af alla (se Kellgrens bref till
E. i "Skrifter utg. af Sv. Ht. sällsk. i Finland",
XXVII, 1894) och som genom hans bemedling fick sin
första plats i Stockholm, kallar E. "förståndet i
den själ, som för dem båda var gemensam". — Litt.:
Jenny af Forselles, "A. N. Clewberg-Edelcrantz och
hans omgifning" (akad. afh., Hälsingfors 1903), och
"A. F. Skjöldebrands memoarer" (utg. af H. Schück,
V, 1904).
L. W—m.
Edelcreutz (ursprungligen Ahlberg), Daniel,
friherre, ämbetsman, f. 1761 i Åby socken af
Kalmar län, d. 1828, blef 1788 öfverauditör och
justitiarie vid arméns generalkrigsrätt i Finland,
utsågs 1789 till medlem af en kommitté för revidering
af krigsartiklarna och öfriga författningar rörande
armén, utnämndes s. å. till häradshöfding i Norra
och Södra Åsbo samt Bjäre härads domsaga och 1799
till advokatfiskal i Svea hofrätt, förordnades 1800
att sköta polismästarbefattningen i Stockholm och
utnämndes 1802 till underståthållare, med uppdrag
att förvalta äfven öfverståthållarämbetet, adlades
1808, blef 1810 landshöfding i Stockholms län,
upphöjdes 1816 i friherrligt stånd och förestod
från 1818 till sin död öfverståthållarämbetet jämte
landshöfdingsysslan.
Edelfelt, Albert Gustaf Aristides, finsk målare,
f. 21 juli 1854 på Kiala gård i Borgå-trakten,
d. 19 aug. 1905 på Haiko nära Borgå. Hans fader,
Karl Albert E., hade öfverflyttat från Sverige till
Finland och dog 1869 som chef för öfverstyrelsen för
allmänna byggnaderna. E. blef student i Hälsingfors
1871 och började studera filologi, men bestämde sig
snart för konstnärsbanan, utställde första gången 1872
på Finska konstföreningen en studie, En gammal gumma,
jämte ett flickporträtt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
