- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog /
1259-1260

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E är den femte bokstafven - e. a., förkortning för lat. ex actis - Ea ("vattenhus") - Ea-bani, "Ea är min fader", babylonisk hjältegestalt. Se Gilgamesepos. - Eadgar, Eadgyth, Eadmund, Eadwig, Eadwine. Se Edgar, Edith, Edmund, Edwy, Edvin. - Eadgils. Se Adils. - Eads, James Buchanan - Eagle, eng., örn; nordamerikanskt guldmynt - Eagle Hawk, stad i australiska staten Victoria - Ealdorman - Ealing, förstad till London - Eap (Yap), ö bland de västra Karolinerna. - Earl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksmynt t. o. m. 1886 Dresden och därefter
Freiberg. — Som senlatinskt taltecken är E = 250.

E nyttjas dessutom i åtskilliga förkortningar. I
fornromerska inskrifter och handskrifter är E
(e) = Ennius, egregius (utmärkt), ejus (hans),
emeritus, eques, erexit (uppreste, byggde), est
(är) m. m. På kompassen och sjökort samt i den
internationella meteorologien betecknar E eng. east,
fr. est, öster. Som kemiskt tecken är E = 1 atom
erbium, i fysiken stundom = elektricitet
(+ E positiv, — E negativ elektricitet). I England
är E dessutom förkortning för earl, Eastern, Östra
(näml. postdistriktet i London), Edinburgh, english
(engelsk), på franska räkningar beteckning för
entrepôt, d. v. s. ännu icke förtulladt; i titlar =
excellens eller eminens.

e. a., förkortning för lat. ex actis, enligt (de
skriftliga) handlingarna.

Ea ("vattenhus"), möjligen Ae (sumer. En-ki,
grek. Ἄος), en af babyloniernas förnämsta
gudomligheter, var sannolikt ursprungligen lokalgud
i Eridu, fordom sjöstad vid Persiska viken. Därför
antog stadens gud en hafsguds karaktär. Ea är sålunda
i det teologiska systemet hafsdjupets gud i motsats
till Anu, himlahvalfvets, och Bel, jordens gud. Men
han är ej blott hafsdjupets gud, utan vattnets gud
i allmänhet. Han härskar öfver strömmar och källor,
hela det underjordiska vattenriket. Då floderna voro
Babyloniens lifsådror, kom han naturligen att intaga
ett mycket framstående rum. Såsom det hemlighetsfulla
djupets härskare var han äfven visdomens gud och i
denna egenskap uppenbarelsens gud. Från honom hafva
människorna fått all kunskap, lärt all konstfärdighet
och alla handtverk. Han är sålunda vetenskapernas,
läkekonstens, de sköna konsternas och industriens
gud. I rent religiöst hänseende är han reningsguden.
D. M.

Ea-bani, "Ea är min fader", babylonisk
hjältegestalt. Se Gilgamešepos.

Eadgar [e-ād’gār], Eadgyth, Eadmund, Eadwig,
Eadwine.
Se Edgar, Edith, Edmund, Edwy, Edvin.

Eadgils [e-ā’dgilṡ]. Se Adils.

Eads [idṡ], James Buchanan, nordamerikansk ingenjör,
f. 1820 i Lawrenceburg, Indiana, d. 1887 i Nassau
på Bahamaöarna, gjorde sig 1842 bekant genom sina
dykarklockbåtar för bärgning af sjunkna fartyg
och blef 1861 berömd genom att för nordstaternas
räkning inom 100 dagar konstruera 8 pansrade
flodångare för Mississippifälttåget. Hans mest
bekanta brobyggnadsarbete är den väldiga bron öfver
Mississippi vid S:t Louis, utförd 1867—74. Ett namn
i ingenjörvetenskapens historia förvärfvade E. genom
sina jetéer vid Mississippis utlopp, hvarigenom floden
bragtes att själf fördjupa sin strömfåra och gjordes
lättare farbar i sitt nedersta lopp. E. verkade under
sina sista år för en plan att bygga en skeppsjärnväg
tvärs öfver Tehuantepec-näset i Mexico och därmed
göra transoceaniska kanaler i Central-Amerika onödiga.

Eagle [īgl], eng., örn; nordamerikanskt guldmynt om
tio dollars (se Dollar med afbildning).

Eagle Hawk [īgl-håk], stad i australiska
staten Victoria, 6 km. n. v. om Bendigo. 8,130
inv. (1901). Guldbergverk.

Ealdorman [e-ā’ldårmän] kallades bland de gamle
angelsaxarna en ämbetsman, som ursprungligen
motsvarade de hos Tacitus omtalade folkvalde
höfdingarna (principes). Han valdes på folktinget
(folk-moot) och presiderade öfver detta; faktiskt
blef hans makt- och ämbetsställning småningom
ärftlig. Under de angelsaxiska småkonungadömenas
tid plägade en ealdorman med sheriff och biskop
sitta dömande på grefskapets ting (shire-moot)
samt uppbära 1/3 av vissa sakören. Han anförde
äfven grefskapsuppbådet och kallades därför stundom
heretoga (dux). En ealdormans ämbetsområde omfattade
emellertid ofta mer än ett grefskap. I den mån smärre
områden införlifvades med tillväxande kungariken
(t. ex. Mercia och Wessex), plägade en från de gamla
furstesläkterna härstammande ealdorman i dessa
införlifvade områden intaga en mer eller mindre
oberoende ställning. Så var förhållandet i Mercia
under konung Penda, och när Mercia införlifvades
med Wessex, satte konung Alfred dit sin måg
Ethelred som ealdorman. I början af 1000-talet
begynte titeln ealdorman, troligtvis under danskt
inflytande, vika för earl (se d. o.). Jfr Stubbs,
"Constitutional history of England", I (1874).
V. S—g.

Ealing [ī’liȵ], förstad till London i
grefsk. Middlesex, 10 km. v. om Hyde park.
33,031 inv. (1901).

Eap (Yap), ö bland de västra Karolinerna.


illustration placeholder
Earlkrona.

Earl [əl], engelsk ämbets- och sedermera
adelstitel. Vid den angelsaxiska invandringen skilde
man mellan vanliga frimän (ceorls) och de ädelborne
(eorls). Den senare benämningen (under formen earl)
tillades i början af 1000-talet, troligen under
danskt inflytande (jfr Jarl), den mäktige ämbetsman,
som förut kallats ealdorman (se d. o.). Från Knut
den stores tid ökades dessa earlers ämbetsområden,
så att riket faktiskt blef indeladt i 4 jarldömen,
hvilka egde fortbestånd till den normandiska
eröfringen. Varnad af de store earlernas resning 1074,
inskränkte Vilhelm Eröfraren deras makt och styrde
grefskapen genom sheriffer, som berodde af honom. I
några grefskap, vanligen gränsmarker (counties
palatine
), hade emellertid earlen fortfarande
nästan en vice-konungs maktställning (se County).
Earlvärdigheten, sparsamt förlänad af Vilhelm,
började från konung Stefans tid (1135—54) ymnigare
utdelas och förvandlades småningom (utom i counties
palatine
) till en med vissa förmåner förenad ärftlig
adelstitel. Den var alltsedan eröfringen likvärdig
med den franska comte (lat. comes). Earlen fick sitt
namn efter ett grefskap och omgjordades högtidligen
af konungen med grefskapets svärd; till slutet
af 1200-talet erhöll han äfven den ealdormanen
fordom tillkommande "tredje penningen" af sakörena
vid grefskapsdomstolen. I den mån earlernas antal
ökades, började de erhålla titlar ej blott efter
grefskapen, utan äfven efter byar, gods eller egna
släktnamn. Earlvärdigheten var Englands högsta
adelstitel till 1337, då Edvard III upphöjde sin son
"Svarte prinsen" till hertig (af Cornwall). Sedan
äfven markisvärdigheten införts (1385), blef
earlvärdigheten den tredje i ordningen inom Englands
"peerage". Titeln anses nu motsvara fr. comte,
ty. graf och sv. grefve (ordet användes blott om
engelsmän; icke-engelska grefvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:43:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbf/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free