Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E är den femte bokstafven - e. a., förkortning för lat. ex actis - Ea ("vattenhus") - Ea-bani, "Ea är min fader", babylonisk hjältegestalt. Se Gilgamesepos. - Eadgar, Eadgyth, Eadmund, Eadwig, Eadwine. Se Edgar, Edith, Edmund, Edwy, Edvin. - Eadgils. Se Adils. - Eads, James Buchanan - Eagle, eng., örn; nordamerikanskt guldmynt - Eagle Hawk, stad i australiska staten Victoria - Ealdorman - Ealing, förstad till London - Eap (Yap), ö bland de västra Karolinerna. - Earl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksmynt t. o. m. 1886 Dresden och därefter
Freiberg. — Som senlatinskt taltecken är E = 250.
E nyttjas dessutom i åtskilliga förkortningar. I
fornromerska inskrifter och handskrifter är E
(e) = Ennius, egregius (utmärkt), ejus (hans),
emeritus, eques, erexit (uppreste, byggde), est
(är) m. m. På kompassen och sjökort samt i den
internationella meteorologien betecknar E eng. east,
fr. est, öster. Som kemiskt tecken är E = 1 atom
erbium, i fysiken stundom = elektricitet
(+ E positiv, — E negativ elektricitet). I England
är E dessutom förkortning för earl, Eastern, Östra
(näml. postdistriktet i London), Edinburgh, english
(engelsk), på franska räkningar beteckning för
entrepôt, d. v. s. ännu icke förtulladt; i titlar =
excellens eller eminens.
e. a., förkortning för lat. ex actis, enligt (de
skriftliga) handlingarna.
Ea ("vattenhus"), möjligen Ae (sumer. En-ki,
grek. Ἄος), en af babyloniernas förnämsta
gudomligheter, var sannolikt ursprungligen lokalgud
i Eridu, fordom sjöstad vid Persiska viken. Därför
antog stadens gud en hafsguds karaktär. Ea är sålunda
i det teologiska systemet hafsdjupets gud i motsats
till Anu, himlahvalfvets, och Bel, jordens gud. Men
han är ej blott hafsdjupets gud, utan vattnets gud
i allmänhet. Han härskar öfver strömmar och källor,
hela det underjordiska vattenriket. Då floderna voro
Babyloniens lifsådror, kom han naturligen att intaga
ett mycket framstående rum. Såsom det hemlighetsfulla
djupets härskare var han äfven visdomens gud och i
denna egenskap uppenbarelsens gud. Från honom hafva
människorna fått all kunskap, lärt all konstfärdighet
och alla handtverk. Han är sålunda vetenskapernas,
läkekonstens, de sköna konsternas och industriens
gud. I rent religiöst hänseende är han reningsguden.
D. M.
Ea-bani, "Ea är min fader", babylonisk
hjältegestalt. Se Gilgamešepos.
Eadgar [e-ād’gār], Eadgyth, Eadmund, Eadwig,
Eadwine. Se Edgar, Edith, Edmund, Edwy, Edvin.
Eadgils [e-ā’dgilṡ]. Se Adils.
Eads [idṡ], James Buchanan, nordamerikansk ingenjör,
f. 1820 i Lawrenceburg, Indiana, d. 1887 i Nassau
på Bahamaöarna, gjorde sig 1842 bekant genom sina
dykarklockbåtar för bärgning af sjunkna fartyg
och blef 1861 berömd genom att för nordstaternas
räkning inom 100 dagar konstruera 8 pansrade
flodångare för Mississippifälttåget. Hans mest
bekanta brobyggnadsarbete är den väldiga bron öfver
Mississippi vid S:t Louis, utförd 1867—74. Ett namn
i ingenjörvetenskapens historia förvärfvade E. genom
sina jetéer vid Mississippis utlopp, hvarigenom floden
bragtes att själf fördjupa sin strömfåra och gjordes
lättare farbar i sitt nedersta lopp. E. verkade under
sina sista år för en plan att bygga en skeppsjärnväg
tvärs öfver Tehuantepec-näset i Mexico och därmed
göra transoceaniska kanaler i Central-Amerika onödiga.
Eagle [īgl], eng., örn; nordamerikanskt guldmynt om
tio dollars (se Dollar med afbildning).
Eagle Hawk [īgl-håk], stad i australiska
staten Victoria, 6 km. n. v. om Bendigo. 8,130
inv. (1901). Guldbergverk.
Ealdorman [e-ā’ldårmän] kallades bland de gamle
angelsaxarna en ämbetsman, som ursprungligen
motsvarade de hos Tacitus omtalade folkvalde
höfdingarna (principes). Han valdes på folktinget
(folk-moot) och presiderade öfver detta; faktiskt
blef hans makt- och ämbetsställning småningom
ärftlig. Under de angelsaxiska småkonungadömenas
tid plägade en ealdorman med sheriff och biskop
sitta dömande på grefskapets ting (shire-moot)
samt uppbära 1/3 av vissa sakören. Han anförde
äfven grefskapsuppbådet och kallades därför stundom
heretoga (dux). En ealdormans ämbetsområde omfattade
emellertid ofta mer än ett grefskap. I den mån smärre
områden införlifvades med tillväxande kungariken
(t. ex. Mercia och Wessex), plägade en från de gamla
furstesläkterna härstammande ealdorman i dessa
införlifvade områden intaga en mer eller mindre
oberoende ställning. Så var förhållandet i Mercia
under konung Penda, och när Mercia införlifvades
med Wessex, satte konung Alfred dit sin måg
Ethelred som ealdorman. I början af 1000-talet
begynte titeln ealdorman, troligtvis under danskt
inflytande, vika för earl (se d. o.). Jfr Stubbs,
"Constitutional history of England", I (1874).
V. S—g.
Ealing [ī’liȵ], förstad till London i
grefsk. Middlesex, 10 km. v. om Hyde park.
33,031 inv. (1901).
Eap (Yap), ö bland de västra Karolinerna.
 |
| Earlkrona. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
