Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1221-1222 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödlighet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Land	1861—80	1881—90	1891—95	1896—1900
Ungern .............	36,9	32,4	31,9	27,9
Ryssland ...........	36,2	33,2	34,7	31,1
Serbien ............	32,6	25,5	29,0	25,0
Nordväst-Europa ....	24,9	22,7	21,6	20,0
Sydväst-Europa .....	27,3	25,7	25,0	23,1
Väst-Europa ........	25,9	24,0	23,0	21,2
Öst-Europa .........	36,1	33,1	33,6	30,1
Europa .............	29,7	27,5	27,1	24,8

Anmärkas må, att de gångna åren af 20:e seklet
medfört ytterligare betydande förbättringar, så
att äfven talen för perioden 1896—1900 numera
räknas såsom höga. Om de germanska folkens
företräde och särskildt de skandinaviska ländernas
utomordentligt gynnsamma ställning är taladt redan i
art. Befolkningsstatistik. Från främmande världsdelar
äro säkra uppgifter sällsynta. Japans dödstal
utgör vid pass 20 pro mille och Förenta staternas
förmodligen ungefär lika mycket, medan Australien
synes stå jämförligt med Skandinavien. I Ostindien
däremot hinner dödligheten till kanske 40 pro mille
och i Kina sannolikt till minst samma höga belopp.

Dödligheten växlar i första rummet inom lifvets olika
åldrar. Skulle den första lefnadsdagens dödlighet
med ens utsträckas att gälla för hela lifvet, vore
människosläktet utdödt inom några veckor. Första
lefnadsåret ensamt bortrycker äfven i Väst-Europa
minst en sjundedel af alla nyfödda. Men sedan aftager
dödligheten hastigt och når sitt minimum vid tolf à
tretton års ålder, då i flera länder aflida endast
3 à 4 om året af hvarje tusental lefvande. Under den
första manbarhetsåldern växer dödligheten ånyo starkt
(i ej ringa mån genom lungsoten) upp till ung. trettio
års ålder, men därefter något långsammare. Mellan
trettio och femtio år — olika i olika länder —
hinner dödstalet till 10 pro mille, eller 1 bland
100. Efter femtio år påskyndas accelerationen, och
vid åttio år är dödligheten igen ungefär lika hög som
i första lefnadsåret; "då är människan igen blifven
barn på nytt".

Såsom ett belysande exempel må anföras följande tal
för Sverige, där vi skilja äfven mellan män och
kvinnor samt mellan gifta och ogifta. Dödstalen
utgjorde pro mille för vårt land i medeltal för
åren 1891—1900:

Ålder	Ogifta	Ogifta	Gifta	Gifta
	män.	kvinnor.	män.	kvinnor.
15—20 år .....	4,6	4,7	—	6,1
20—25 » .....	7,0	5,7	3,8	5,9
25—30 » .....	8,1	6,2	4,3	6,0
30—35 » .....	9,4	6,7	5,1	6,3
35—40 » .....	11,9	7,3	6,2	7,1
40—45 » .....	14,6	8,5	7,5	7,6
45—50 » .....	17,5	10,2	9,4	8,0
50—55 » .....	23,7	13,4	12,1	10,0
55—60 » .....	30,4	17,9	16,7	13,2
60—65 » .....	40,0	24,8	23,6	19,6
65—70 » .....	58,2	37,4	36,0	31,1
70—75 » .....	87,8	59,3	56,1	50,7
75—80 » .....	121,0	96,2	91,9	82,2
80—ω » .....	184,2	178,1	172,7	139,4

Hvad angår de båda könen, utmärkes mankönet så godt
som genomgående af en större dödlighet. Undantag gör
vanligen den tid af lifvet, då flickan redan nått
manbarhetsåldern, medan den jämnårige gossen till
följd af långsammare utveckling längre
kvarstår på barnets ståndpunkt. Likaledes är, till
följd af barnsbörden, den gifta kvinnans dödsrisk
större än den gifte mannens, upp till fyrtio års
ålder eller till och med däröfver. Under samma tidrymd
af lifvet är ofta nog den gifta kvinnans dödlighet
större äfven än den ogifta kvinnans. Annars gäller
såsom regel, att dödligheten är lägre inom än utom
äktenskapet, såväl för män som kvinnor. Änklingar
och änkor (i talen här ofvan ej inbegripna) intaga
i regeln en mellanställning.

Dödlighetens nu skildrade allmänna karaktär
differentierar sig äfven i det jämförelsevis
likformiga Europa uti åtskilliga olika
typer. Hufvudskillnaden är den större eller mindre
dödligheten inom den spädaste åldern, eller det
första lefnadsåret. Medan dödsrisken i Sverige och
Norge i detta lefnadsår utgör blott 100 pro mille
eller ännu mindre, stiger den till och med i ett
så högt kultiveradt land som Sachsen till 250 pro
mille, att ej tala om stora delar af Bajern och
Württemberg äfvensom af Ryssland med 300 à 400 pro
mille. Länderna af den skandinaviska typen stiga
under de följande barnaåldrarna närmare upp mot
det europeiska medeltalet, medan däremot länderna
af den sachsisk-bajerska typen ofta stå förvånande
gynnsamt i de senare barnaåldrarna; i ena som andra
fallet eger alltså en återgång rum från de antingen
abnormt fördelaktiga eller abnormt ofördelaktiga
förhållandena under den spädaste åldern. Inom Galizien
(det enda härutinnan kända landet från Öst-Europa)
följer på en hög dödlighet i det första lefnadsåret
en i jämförelse med Väst-Europas tal ej mindre hög
dödlighet inom de senare barndomsåldrarna. Förmodligen
är detsamma fallet äfven i Ryssland.

I fråga om de vuxna åldrarna kan man urskilja den
engelska typen, som har mycket fördelaktiga tal för
den första mannaåldern, men med lifvets fortgång
förlorar mer och mer af sin öfverlägsenhet för att
dock återvinna densamma i gubbåldrarna. Vidare den
schweiziska typen, också gynnsam vid utgångspunkten,
men sedermera oaflåtligen försämrad, utan den
lyckliga engelska reaktionen på ålderdomen; den
italienska typen, begynnande ogynnsamt i femton-
à tjuguårsåldern, men under fortgången småningom
ställande sig fördelaktigare, o. s. v. Sveriges
ställning är i fråga om de vuxna åldrarna synnerligen
gynnsam, med utomordentligt låga och jämna tal,
öfverallt omkr. en fjärdedel lägre än de motsvarande
för Väst-Europa i dess helhet. Egendomlig för Sverige
är en jämförelsevis stor skillnad mellan män och
kvinnor samt mellan gifta och ogifta (se talen å
föreg. sp.). Den i flera länder (Frankrike, Norge
o. a.) iakttagna abnorma stegringen af mankönets
dödlighet i åldern 20—30 år är däremot i vårt land
mindre skarpt utpräglad.

Anmärkas må till sist, att den ej ovanliga åsikten,
att en hög dödlighet innebär ett naturligt urval
och alltså resulterar uti en särskildt lifskraftig
"kvarlefva", i regeln visar sig ogrundad. Möjligen
kan man tala om ett dylikt urval beträffande
barnaåldrarna i vissa länder (jfr Sachsen och Bajern
här ofvan). Men regeln är säkerligen den, att en ringa
dödlighet ej är möjlig utan ett godt hälsotillstånd
inom befolkningen, såsom ådagalägges bl. a. af den
internationella sjukkassestatistiken.

Af lokala skiljaktigheter i fråga om dödlighetens
intensitet har en stor roll spelats af motsättningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>