Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1219-1220 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bland barn, som födas utom äktenskapet, än bland de
äkta födda. I Sverige äro 25 dödfödda bland 1,000 af
de äkta barnen, men 35 bland de oäkta; i Tyskland äro
talen resp. 31 och 42, i Frankrike (något för högt)
resp. 43 och 71, i Nederländerna (likaledes något
för högt) resp. 42 och 81, i Japan 81 och 205. –
Mellan olika landsdelar äro skillnaderna numera
mindre än i äldre tiders Sverige; högsta talen
visa nu för tiden Stockholms stad samt Gottland
(30 på tusen) och i allmänhet södra Sverige, medan
n. om Stockholm talen i regeln falla mellan 22 och
24. På landsbygden äro 25 barn af 1,000 dödfödda,
i städerna 28; i äldre tider var skillnaden till
städernas nackdel vida större. Bland 1,000 barn af
mankön äro i Sverige 28 dödfödda, men bland 1,000 af
kvinnkön endast 23; i andra länder går skillnaden i
samma riktning. Af 1,000 ensamfödda i Sverige födas
24 utan lif, men af 1,000 tvillingar 84 och af 1,000
trillingar och fyrlingar 141. Ofvan anförda tal afse
för Sverige årtiondet 1891–1900, för andra länder i
allmänhet åren 1896–1900. I vårt land har man kännedom
om dödfödslarnas antal ända sedan ett och ett halft
sekel tillbaka. Frekvensen ökades i regeln ända till
1860-talet, men har sedan dess ånyo gått betydligt
tillbaka och är nu igen ungefär densamma som under
1750-talet. Starkast är förbättringen i fråga om
födelser utom äktenskapet: under 1830-talet voro 60
för hvarje tusental af dessa barn födda utan lif,
men numera endast 35. – Frekvensen af dödfödslar
anses stå i ett ganska nära samband med frekvensen
af syfilitiska sjukdomar.
2. G. S—g.


Dödgräfvarsläktet, Necrophorus, zool., ett till
skalbaggarnas ordning (Coleoptera) och fam. Silphidæ
hörande insektsläkte, hvars arter hafva en aflång,
något plattad kropp, stort hufvud, tioledade antenner
med skarpt afsatt klubba, de ofta af gult bandade
skalvingarna i spetsen afhuggna, så att de ej täcka
bakkroppen, utan lämna dennas spets bar. Dessa
insekter flyga och springa snabbt.
De skandinaviska arterna, hvilkas antal uppgår till åtminstone åtta,
uppehålla sig på kadaver, som de vädra på långt
håll och nedgräfva i jorden, hvarefter honan där
lägger sina ägg, så att de utkläckta larverna genast
finna sin föda. Allmänna dödgräfvaren, N. vespillo
(se fig.), är 15–20 mm. lång samt becksvart, med
pomeransgul antennklubba, tvenne brandgula, vågiga
bälten tvärs öfver skalvingarna och gul silkesludd
på bröstet. När dödgräfvarna vilja nedgräfva ett
lik, t. ex. en död råtta, en näbbmus e. d., krypa de
först omkring på den liflösa kroppen, liksom för att
undersöka dess form och storlek. Om jordmånen befinnes
lämplig, begifva de sig därefter ned i jorden, som de
undanskjuta och uppkasta på sidorna om liket, hvilket
på detta sätt småningom nedsänkes i grafven, och efter
ett par timmars förlopp kan man på begrafningsplatsen
knappast upptäcka något annat tecken till hvad där
försiggått än några rörelser i mullen af de därunder
oupphörligt arbetande dödgräfvarna. Skulle marken vara
för hård och fast, söka de små djuren föra liket till
lämpligare ställe. Sedan ett lik blifvit nedgräfdt,
stanna dödgräfvarna kvar i jorden 1-2 veckor, för att lägga sina ägg,
och krypa sedan åter upp. De inom kort utkläckta
larverna lefva på det af föräldrarna nedgräfda
liket. Utvecklingen går hastigt, så att två till
tre generationer hinna utvecklas på året. Liksom
sina samsläktingar gifva dessa insekter vid
beröring ifrån sig en brun, stinkande vätska.
J. G. T. (G. G.)

Död hand. Se Mainmorte.

Dödi. Se Tödi.

Dödkött, med., det öfverflödande läkningsmaterial
("luxurierande granulationer"), som bildar
sig på en suppurerande såryta och som läkarna
tukta med användning af kaustika medel,
"bränningar". Någon egentligen elakartad betydelse
har dödköttet, sålunda uppfattadt, alldeles ej,
och allmänhetens förskräckelse därför är alltså
till det mesta obefogad, men befintligheten
af dödkött försenar i allmänhet läkningen.
Rsr. (J. Å.)

Dödlighet, statist. Dödlighetens intensitet
uttryckes enklast genom det s. k. dödstalet,
d. v. s. årliga antalet aflidna bland ett tusental
(tiotusental o. s. v.) personer af en gifven
folkmängd. Då dödligheten är mycket olika inom
olika åldrar, har man länge velat göra gällande,
att dödstalet i sin helhet skulle vara till stor
del beroende af befolkningens sammansättning efter
ålder. En närmare undersökning ådagalägger dock, att
ålders- och civilståndsfördelningen i detta afseende
neutraliserar sig själf, hvadan dödstalet utgör ett
för vanliga ändamål tillräckligt noggrant uttryck
för den verkliga dödligheten. Detta gäller dock icke
yrkes- eller andra särskildt valda grupper af en
befolkning. I fråga om dessa måste afseende alltid
göras å fördelningen efter ålder och civilstånd.

Angående dödligheten i allmänhet, dess högsta och
lägsta gränser, dess förhållande till folkökningen,
dess egenskap af "kulturmätare", äfvensom
slutligen ang. det starka aftagandet af dödligheten
under senare tider se Befolkningsstatistik, sp. 1185–88.
Här må erinras, att dödstalet för det samfällda
människosläktet f. n. gissningsvis kan anslås till
ung. 35 per år och 1,000 inb., att Europas dödstal
vid 1800-talets början uppgick till 32, men numera
till endast 24 pro mille och att Sveriges dödstal, som
under 18:e seklet utgjorde 28,7 pro mille i medeltal
och under 19:e seklet 20,6 pro mille, numera nedgått
till endast 15 à 16 pro mille. Om de stora olikheterna
mellan Europas särskilda länder upplyser nedanstående
tabell öfver dödstalen åren 1861–1900:

Land	1861—80	1881—90	1891—95	1896—1900
Sverige ...	19,2	16,9	16,6	16,1
Norge ...	17,5	17,1	16,8	15,6
Danmark ...	19,6	18,6	18,6	16,4
Finland ...	27,4	21,2	20,9	19,5
England ...	21,9	19,1	18,7	17,7
Skottland ...	21,8	19,2	19,0	18,0
Nederländerna ...	24,8	20,9	19,6	17,2
Belgien ...	23,2	20,5	20,3	18,2
Tyska riket ...	27,0	25,0	23,3	21,3
Västra Österrike ...	29,2	28,1	26,3	24,4
Schweiz ...	23,2	20,8	19,6	18,1
Frankrike ...	23,7	22,1	22,3	20,6
Italien ...	30,4	27,1	25,4	22,9
Spanien ...	30,6	31,7	30,7	29,0
Galizien o. Bukovina ...	35,2	33,0	31,2	28,1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>