Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1171-1172 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dynamoprincipen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersöka, huru stor böjning fjädern lider
genom kraftens inverkan, och storleken angifves
genom den vikt, som förmår utöfva en lika stor
verkan. Vidstående figur visar en fjäderdynamometer,
hvars slutna fjäder a under inverkan af den kraft,
som skall mätas, sträckes i sin längdriktning. Den
motsvarande hoptryckningen af fjäderns midt
åverkar visaren, som på den graderade skalan
direkt angifver kraftbeloppet. I många fall kan
fjäderdynamometern begagnas äfven för uppmätning
af det mekaniska arbetet. Apparaten verkställer då
automatiskt multiplikation af kraftintensiteten och
vägelementet. Sådana s. k. totaliserande dynamometrar
äro konstruerade af Morin och Bental, och de användas
vid försök med landtbruksmaskiner m. m. En annan
klass af dynamometrar, konstruerade af Régnier,
White m. fl., tjänar till direkt uppmätning af kraften
eller af det mekaniska arbete, som öfverföres med
en axel. Angående bromsdynamometern (se d. o.). —
Dynamometrar användas af fysiologerna för uppmätning
af den af vissa muskelgrupper utvecklade kraften.
G. R. D.*

Fjäderdynamometer.

2. Fys. I optiken är dynamometer namn på ett
instrument, som tjänar att bestämma en kikares
förstoring. Olika sådana instrument äro konstruerade
af J. C. Adams, Ramsden m. fl. Se vidare
Elektrodynamometer.

Dynamoprincipen. Se Dynamo-elektrisk maskin.

Dünamünde (sedan 1893 officiellt Ust-Dvinsk,)
fästning och hamnplats i ryska guvern. Livland, på
vänstra stranden af Dünas utlopp i Rigaviken. Öfver
2.000 inv. (1897). D. utgör Rigas egentliga
hamn och har en förträfflig vinterhamn (anlagd
1850—52), hvilken kan rymma omkr. 300 fartyg. De
äldre fästningsverken hafva förstärkts med fort
och batterier, men D. kan likväl ej anses vara
en modern sjöfästning; minförsvaret är dock väl
ordnadt. — D:s gamla slott, uppfördt af Tyska orden på
1300-talet, låg midt emot det nuv. D., på udden ö. om
flodmynningen. I juli 1608 eröfrade svenskarna det
från polackerna, men i sept. 1609 måste Stiernskiöld
uppgifva D. I juli 1617 höll äfventyraren Farensbach
D. svenskarna till handa, men i aug. öfverlämnade han
slottet åt Rigaborna, och först i sept. 1621 återtogs
det af svenskarna, som lämnade det åt förfallet och i
stället 1622 byggde, under ingenjören Joh. Schultz’
ledning, på flodmynningens vänstra sida midt emot
slottet en ny befästning, som snart började kallas
Nymünde. Den utgjordes af en oregelbunden
femhörnig bastionsskans med lågvall och framskjuten
palissadering åt landsidan, men utfördes endast
provisoriskt. Sedermera anlade generalingenjören
Joh. Rodenburg ett kronverk åt landsidan med
därutanför liggande graf och kontereskarp, hvilka
arbeten voro färdiga 1654. En ny ombyggnad blef
emellertid snart nödvändig och började utföras 1671
efter ritning af Wärnschiöldh, men under tiden hade
nya idéer inom fästningsbyggnadskonsten trängt sig
fram, och 1682 fastställde K. M:t en af Dahlbergh
utarbetad ny dessein, omfattande 6 bastioner, 5
raveliner, våt graf och betäckt väg. Denna fästets
tredje ombyggnad påbörjades därefter, och 1697
kunde Dahlbergh inrapportera, att fästningen då
var "fast alldeles i stånd". 4 mars 1700 började
sachsarna anfallsarbeten, 4 dagar senare öppnade
de beskjutning, och natten till 12 mars försökte
de en allmän stormning på 6 ställen. Men den blef
lyckligt afslagen med stor förlust för sachsarna
af kommendanten frih. G. V. Budberg, som dock
13 mars utan trängande nöd uppgaf fästningen åt
generallöjtnanten J. H. v. Flemming. Sachsarna
iståndsatte försvarsverken, försågo dem med ett
utmärkt artilleri samt gåfvo fästningen namnet
Augustusburg. I juli 1701 inspärrades emellertid
Nymünde af svenskarna under öfverste d’Albedyhll;
men den sachsiske kommendanten C. H. v. Kanitz
gaf sig först 11 dec., då svenskarna fingo ett
rikt byte (bl. a. de nu kring Karl XII:s staty i
Stockholm stående 4 mörsarna). I början af febr. 1710
blockerade ryssarna fästningen, men öppnade först i
juli beskjutningen. Kommendanten K. A. Stackelberg
försvarade sig trots obetydliga förråd och pestens
härjningar med mycken tapperhet, men besättningen
sammansmälte alltmer, och 10 aug. måste fästningen
uppgifvas åt Sjeremetjev. Genom freden i Nystad
1721 afträddes Livland och därmed äfven Nymünde
åt Ryssland. Efter denna eröfring begagnades alltid
namnet Dünamünde.
L. W:son M.

Dynast (grek. dynastes) betecknade i Grekland
öfver hufvud en härskare eller maktinnehafvare utan
hänsyn till väldets art eller omfång. Stundom
betecknade man därmed i inskränktare mening
härskare (lat. regulus) öfver så litet område, att de ej
skäligen kunde kallas konungar. Det kunde användas
äfven om ett flertal af personer, som egenmäktigt
förde styrelsen inom ett samhälle, enligt Aristoteles
särskildt i det fall, att sönerna med arfsrätt
efterträdde sina fäder i regeringen. Under medeltiden
förstods med dynast en härskare i allmänhet, utan
afseende på storleken af hans område, således lika
väl en konung som en baron. (I Tyskland nyttjades
ordet dock endast om de herrar, hvilka icke kommit
i åtnjutande af fullständig ”landeshoheit”,
d. v. s. alla kejserliga höghetsrättigheter inom
området. Sedan 1400-talet antogo dessa dynaster
grefvetitel.) Ordet (som sällan begagnats af svenska
författare) brukas nu i betydelsen af regent, höfding.

Dynastes, zool. Se Jättebaggar.

Dynasti (grek. dynasteia, en dynasts makt), en
följd af härskare ur en och samma släkt, härskarätt,
regenthus.

Dynastisk, som har afseende på en dynast eller
en dynasti (se dessa ord).

Dynastiska oppositionen (se Dynasti) kallades
i Frankrike, under Ludvig Filips regering (1830—48),
det riksdagsparti, som visserligen ville hafva
dynastien Orléans kvar på tronen, men ogillade
konungens styrelsesystem.

Dynastisk politik (se Dynasti), en politik, som
har till sin förnämsta uppgift att arbeta för en
dynastis intressen genom att trygga dess makt.
Dynastisk var i grund och botten den politik, som
fördes af medeltidens feodalherrar och af nya tidens
absolute monarker. Äfven i konstitutionella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>