Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se Vindros. — Dynamisk värmelära. Se
Mekaniska värmeteorien och Termodynamik.
Dynamism (fr. dynamisme, af grek. dynamis, kraft),
filos., den världsåsikt, enligt hvilken alla
naturens företeelser och produkter måste förklaras
ur fysiskt verkande krafter. Denna åsikt utgår
från den riktiga iakttagelsen, att materien icke
endast eger kraften till väsentlig bestämning, utan
tillika för medvetandet reducerar sig till ett helt
af krafter. Att emellertid en fullständig förklaring
af naturen ej kan lemnas af dynamismen såsom sådan,
inses lätt, om man besinnar, dels att det på denna
ståndpunkt varder omöjligt att komma fram till någon
fullständig enhet i världen, enär all enhet här
måste vara en enhet af motsatta och såsom sådan en
ofullständig enhet (all i sinnevärlden verkande kraft
är nödvändigt hämmad af andra sinnliga krafter), och
dels att den ändamålsenlighet, som obestridligen röjer
sig i naturen, måste på denna ståndpunkt förblifva
oförklarlig. Den förra omständigheten visar det
relativt berättigade i den mekaniska världsåsikten,
den senare innebär en hänvisning på den teleologiska,
enligt hvilken naturen fattas såsom ett organiskt
och såsom sådant ändamålsenligt verkande helt,
inom hvilket förändringen, fullständigt betraktad,
får karaktären af utveckling.
L. H. Å.*
Dynamist, filos., anhängare af dynamismen (se d. o.).
Dynamit (af grek. dynamis, kraft), en klass
af sprängämnen af degartad konsistens, hvilka
bestå af nitroglycerin, försatt med diverse
olika tillblandningar, hvilka tjänstgöra som
uppsugningsmedel för densamma. Dynamiten uppfanns
1863 af svensken Alfred Nobel, sedan man förut med
ringa framgång sökt få den rena nitroglycerinen införd
som sprängämne vid bergsprängning. Nitroglycerinen,
en oljeartad vätska, som lätt exploderar vid slag,
hade nämligen på grund af utsipprande från borrhålen
genom sprickor i berget och äfven af andra anledningar
förorsakat många olyckor. Först genom dynamitens
uppfinning kunde nitroglycerinen tillräckligt
bekvämt och utan synnerlig risk användas för
bergsprängning, hvartill förut endast det betydligt
svagare svartkrutet brukats. Dynamitens uppfinning
har varit epokgörande för bergsprängningen, ty genom
dess användning kunde borrhålens antal och storlek
inskränkas till en bråkdel mot förut, och vår tids
storartade tunnelarbeten, undervattenssprängningar
m. m. skulle säkerligen utan dynamiten ej kunnat
komma till stånd.
Efter att under några år hafva sökt föra i
marknaden en blandning af nitroglycerin med
mjölkrut (svartkrutspulver) i proportionerna 1:8,
fann Nobel 1867 i s. k. kiselgur l. infusoriejord
(skal af diatomaceer, hufvudsakligen rörformiga,
i hvilkas håligheter nitroglycerinen kvarhålles af
kapillärkraften) ett uppsugningsmedel, som visade sig
synnerligen praktiskt, i det att det kunde uppsuga
ända till 4 gånger sin vikt nitroglycerin. Som
emellertid kiselguren är fullkomligt overksam
vid explosionen och tjänar endast att bringa
nitroglycerinen i handterlig form, ersattes den af
såväl Nobel som andra uppfinnare med sådana ämnen, som
bidrogo att vid explosionen öka gasvolymen. Vanligen
användas härtill nitrater af kalium, natrium, ammonium
och barium jämte kol eller trämjöl. Sådana dynamiter
äro t. ex. ammoniakkrut (uppsugningsmedel:
ammoniumnitrat och kol), uppfunnet 1867
af svenskarna Norrbin och Ohlsson, sebastin
(uppsugningsmedel: natriumnitrat och kol),
äfvenledes ett svenskt sprängämne, vidare rhexit
(Österrike), plastisk dynammon (Österrike), karbonit
(Tyskland), lithofracteur (Tyskland och England),
Hercules powder (Amerika), Vulcan powder (Amerika)
m. m. I utlandet finna dessa dynamiter ännu en
icke ringa användning; i Sverige däremot har deras
tillverkning så godt som upphört, sedan Alfred
Nobel 1875 genom spränggelatinets uppfinning
ånyo fört sprängämnestekniken ett stort steg
framåt. Det f. n. här i landet nästan uteslutande
använda sprängämnet är s. k. gelatindynamit, som
består af spränggelatin, utknådad med verksamma
absorptionsmedel (ammoniumnitrat, trämjöl
m. m.) till en plastisk massa. Spränggelatin är en
geléartad kropp, som erhålles genom att vissa slag
af nitrocellulosa lösas i nitroglycerin. Genom denna
förändring har man lyckats undvika en olägenhet,
som vidlådde de äldre dynamitsorterna, nämligen
att nitroglycerinet "utsvettade", d. v. s. afskilde
sig från uppsugningsmedlen. Gelatindynamit fryser
också mindre lätt än nitroglycerindynamit, och en
af de nitroglycerinhaltiga sprängämnenas största
olägenheter har sålunda genom spränggelatinets
införande minskats. Frusen dynamit, d. v. s. sådan,
där nitroglycerinet, hvars smältpunkt ligger vid
+ 11°, öfvergått till fast form, är nämligen ej
plastisk, utan vid dynamitens handhafvande kunna
utskilda nitroglycerinkristaller lätt bringas till
explosion genom friktion. Statistiken visar, att de
flesta olyckshändelser med dynamit inträffat antingen
vid arbete med eller vid oförsiktigt upptinande af
frusen dynamit.
De i Sverige mest använda dynamitsorterna,
extradynamit, patentdynamit och expressdynamit,
hafva väsentligen samma sammansättning, nämligen
| spränggelatin............... | 50 à 70 | proc. |
| ammoniumnitrat............ | 25 à 45 | » |
| trämjöl...................... | 2 à 5 | » |
| spränggelatin....................... | 45 | proc. |
| natronsalpeter...................... | 39 | » |
| mjöl.................................. | 15 | » |
| soda m. m......................... | 1 | » |
| spränggelatin....................... | 26 | proc. |
| natronsalpeter ..................... | 10 | » |
| ammoniumnitrat .................. | 64 | » |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
