Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1093-1094 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dupont-White ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppdragande storm eller stillheten efter ett
oväder, solnedgång, morgongryning eller
kvällsskymning. Hans område sträckte sig för
öfrigt från naturen i lidelsefullt utbrott,
stiltje eller haf i storm, till fridfulla idylliska
stämningar: en fiskare i sin båt i den vindstilla
morgonen, ankdammen med bondgården bakom,
stora löfrika träd badande i luft och solsken.
Hans måleriska skaplynne visar både poetisk känsla,
melankoli, lyrik, patos och manlig kraft, glädje
öfver starka fulltonande färger.
D. var mera romantiker än Rousseau och mindre musikalisk
än Corot, hvilken kallade honom "måleriets
Beethoven". Han framlefde sin ålderdom under
fortsatt oafbrutet studium i Isle-Adam,
öfverlefde sina kamrater från ungdomen och
såg sitt sträfvande af impressionisterna
föras längre än han tänkt sig. Han målade
äfven borgerliga interiörer. D. är representerad i
Louvre af 12 målningar, bland dem de båda motstyckena
Morgonen och Aftonen, den förtjusande stämningen
Dammluckan (La vanne), D:s själfporträtt
m. m. Museet i Chantilly eger några af hans bästa
arbeten, storslagna månskensbilder och mariner.
I Mezdags galleri i Haag är han godt representerad.
Stockholms nationalmuseum eger 3 små taflor
af D. (Ekar vid ett vatten, Kreatur vid
skogsvatten, Seglare i storm, Heilbornska donationen).
G—g N.


Dupré [dyprē], Giovanni, italiensk bildhuggare,
f. 1817 i Siena, d. 1882 i Florens, utbildade sig
på egen hand och väckte redan 1842 uppseende med
Den dödade Abel (bronsfigur i galleri Pitti,
Florens), som utgjorde en fullständig brytning med den
då rådande manierismen, samt utarbetade därefter bl.
a. Kain (1845, brons), nästan naturalistiskt
hållen, en karakteristisk Giotto-staty af
marmor (1852, Uffiziernas arkader, Florens), Sapfo
(1857), Grefvinnan Ferrari-Corbellis grafvård (1859,
San Lorenzo, Florens), i hvilken konstnärens brist
på arkitektonisk stilkänsla är märkbar, samt
åtskilliga Genrefigurer och goda Porträttbyster.
Hans bästa verk äro Korsets triumf (relief
på hufvudportalen till Santa Croce i Florens), en
Pietà (1863—65, på kyrkogården Misericordia i Siena)
samt det 1873 aftäckta Cavour-monumentet i Turin (se
Cavour, sp. 1332). Den produktive mästaren
har inverkat väckande och lifgifvande på
bildhuggarkonsten uti Italien. Själf var han ofta
mer skald och filosof än bildhuggare, och hans böjelse
för allegorisering kunde strida mot hans realistiska
behandling af detaljerna på ett sätt,
som stör harmonien i det hela. Såsom en
stilegenhet hos D. har man påpekat ett drag af
melankoli, som icke alltid öfverensstämmer med
det behandlade ämnet, men någon gång, t.
ex. i hans ofvan nämnda Sapfo, är af gripande
verkan. Han utgaf 1879 Pensieri sull’arte
e ricordi autobiografici. Äfven D:s dotter
Amalia har med framgång egnat sig åt
bildhuggarkonsten. Jfr Frieze, "The story of a florentine
sculptor G. Dupré" (1886).
(G—g N.)

Dupré [dyprē], Julien, fransk målare, f. 1851 i
Paris, har målat friluftsbilder från landsbygden
med stark solverkan och omsorgsfullt och friskt
ljusstudium. Luxembourggalleriet eger af honom Den
hvita kon och Slåtterarbetarna.
G—g N.

Du Prel [dy], Karl, filosofisk skriftställare. Se
Prel.


Duprez [dyprē], Gilbert Louis, fransk tenorsångare
och sånglärare, f. 1806 i Paris, d. 1896 i
Passy, studerade för Choron, uppträdde från 1825
på italienska och franska scener, hade 1837—49
glänsande framgång på Stora operan i Paris och
blef 1842 professor i solosång vid konservatoriet
därstädes, men lämnade 1850 denna plats och
upprättade en privat sångskola. D. var en mycket
eftersökt sånglärare. Som sångare utmärkte han sig för
dramatisk styrka, uttrycksfull och fint musikalisk
deklamation samt en ovanlig lätthet i öfvergången
från bröströst till hufvudröst. Hans brösttoner
gingo upp till c², falsetten till e². Till hans
triumfer hörde de stora tenorpartierna i "Vilhelm
Tell", "Robert", "Hugenotterna", "Den stumma" och
"Judinnan". D. utgaf en god sångskola, L’art du
chant (1845), skref Souvenirs d’un chanteur (1880)
m. m. samt komponerade sånger, ett oratorium och flera
operor. — Hans dotter Caroline, f. 1832, d. 1875,
var 1850—58 en ganska firad operasångerska i Paris och
blef 1856 gift med belgiske musikern van den Heuvel.
A. L.*

Du Puget [dy pyʃē], Rosalie, fransk
skriftställarinna, f. 1795, d. 1875, var dotter till
en förnäm dam, som under den franska revolutionens
stormar emigrerat till Sverige. Modern skaffade sig
och sina tvenne små barn utkomst genom att hålla
skola, först i Hälsingborg och sedan i Ystad. Den
unga fröken D. fick svensk uppfostran och fattade
mycken kärlek till sitt nya fosterland och dess
litteratur. Sedan familjen efter restaurationen
(1815) återvändt till Frankrike, egnade sig fröken
D. åt öfversättande af skandinavisk, i synnerhet
svensk, litteratur, och "med visshet kan sägas",
yttrar en biograf, "att ingen arbetat så mycket för
den svenska litteraturens bekantgörande i Frankrike
som hon". Många i Paris sig uppehållande svenskar,
bl. a. Jenny Lind, hade i henne en god vän. År
1855 besökte hon Sverige. Fröken D. var medlem af
vetenskapsakademien i Caen. Hon utgaf åtskilliga
skrifter för ungdom, bl. a. "Bibliothèque de la
jeunesse" (1830—38), i 47 delar, samt en mängd
öfversättningar: "Chefs d’œuvre de théâtre
suédois" (1823), "Les eddas, traduites de l’ancien
idiome scandinave" (1844; 2:a uppl. 1865), "Fleurs
scandinaves. Choix de poésies; traduites du suédois"
(2 uppl., 1858 o. 1859; ny uppl. 1871) samt arbeten
af Agardh, Fr. Bremer, E. Carlén, A. Fryxell

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>