Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dudik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oceanen, strax nedanför Porto. Längd 780 km., däraf
255 i Portugal; flodområde 97,760 kvkm. De förnämsta
bifloderna äro, från h.: Pisuerga, Valderaduey, Esla,
Sabor, Túa och Tamega, från v.: Riaza, Cega, Adaja,
Tórmes, Agueda, i sitt nedersta lopp gränsflod mellan
Spanien och Portugal, samt Côa. Endast i sitt allra
nedersta lopp är D. segelbar. D:s högdal i Spanien var
för tre århundraden sedan den rikaste trakten i detta
land, men är numera utarmad och folktom. Kring flodens
lägre lopp i Portugal härskade fordom fattigdom
och elände, men genom vinodlingen har denna trakt
sedan början af 1700-talet blifvit en af de rikaste
på halfön.
Duero, Manuel de la Concha, markis af D., spansk
general. Se Concha 2.
Duett (it. duetto, duo, af lat. duo, två), mus.,
tonstycke för två sångstämmor eller instrument, med
eller utan ackompanjemang. Högre än duetten med blott
sekunderande understämma står den egentliga duetten,
hvars båda stämmor röra sig själfständigt och uttrycka
stämningsinhehållet hvar på sitt individuella vis. I
formen har sångduetten anslutit sig till arians och
romansens, instrumentalduetten (som vanligen kallas
duo) till sonatens utveckling. Sångduetten utbildades
sedan 1600, och från 1650 en konstfull form däraf,
den kontrapunktiskt genomarbetade kammarduetten, som
vackrast utvecklades af Steffani och Händel. Den
dramatiska, dialogiserande duetten har sedan
A. Scarlattis tid utgjort en viktig beståndsdel
i operan. — Duettino, it., mindre duett.
A. L. (E. F—t.)
Due volte [do’e vå’lte], it., mus., två gånger. Jfr
Bis.
Duez [dyǟ], Ernest Ange,, fransk målare, f. 1843 i
Paris, d. 1896 vid Saint-Germain, var elev af Pils
och uppträdde 1868 med Mater dolorosa. Sedermera
följde S:t Cuthbert, triptyk (1879, i Luxembourg),
Den helige Frans af Assisi (1884), Vergilius söker
inspiration i skogarna (1888, väggdekoration i
Sorbonne, Paris) och flera porträtt. D:s egentliga
områden blefvo sedan skildringar af det eleganta
badortslifvet vid hafskusten (Vid stranden, Frukost
på terrassen i Villerville) och landskap, hvilkas
stämning han gaf en koloristiskt praktfull och ibland
ganska storslagen tolkning.
(G—g N.)
Dufau [dyfå̄], Pierre Armand, fransk blindpedagog,
f. 1795, d. 1877, var 1815—40 subdirektör och sedan
till 1855 direktör för nationalblindinstitutet
(Institution nationale des jeunes aveugles) i
Paris, där han införde den Brailleska skriften
(se Blindundervisning) och särskildt befordrade
musik- och gymnastikundervisningen. Han grundade
den ännu bestående understödsföreningen för
forna institutselever (Société de placement et
de secours pour patronage aux anciens élèves
de l’institut). Bland hans många skrifter anses
afh. Les aveugles (2:a uppl. 1850) vara den förnämsta.
G. Å.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
