Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dröjsmål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drömmens verklighet, i vaket tillstånd däremot
erfara vi intet motsvarande tvifvel.
G—s.
Drömkvinna (isl. draumkona), nord. myt., ett
kvinnligt väsende, som förebådande visade sig under
drömmen, den drömmandes dis, fylgja eller norna.
Jfr Dis och Fylgja.
B—e.
Drömling, skogbevuxen, förr sumpig trakt i
preussiska reg.-omr. Magdeburg vid gränsen till
Braunschweig och Hannover. Omkr. 23 km. lång och
nästan lika bred. D. genomflytes af Wesers biflod
Aller och Elbes biflod Ohre. De s. k. D.-bönderna
drifva stor boskaps- och hästafvel och voro förr
kända för sitt mod. Ännu under trettioåriga kriget
slogo de en kejserlig trupp 1639 och en svensk 1642.
Drönare, zool. Se Bi.
Drönarslakten. Se Bi, sp. 217.
Dröpna, nord. myt. Se Draupne.
Dröppel, med. Se Gonorré.
Drösa, landtbr. Se Dråsa.
D. S., mus., förkortning för it. dal segno. Se
Dal segno al fine.
D. S. (eller d. s.), förkortning af lat. da, signa
l. detur, signetur, gif och signera (underteckna) l.
må det gifvas och signeras. Beteckningen förekommer
på läkares recept och innebär en uppmaning
åt apotekaren att gifva det föreskrifna läkemedlet
åt den person, som afhämtar detsamma, äfvensom
att å läkemedlets omhölje (påse, ask, flaska e. d.)
afskrifva den föreskrift (den s. k. signaturen),
som läkaren å receptet gifvit åt patienten om sättet
och tiden för läkemedlets användning.
C. G. S.
Dsch-, tysk beteckning för det ljud i asiatiska och
afrikanska ord, hvilket i andra europeiska språk
återges med dj-, dsj-, g- eller j-. Ort- och personnamn,
som i tyska arbeten börja med Dsch- och
ej finnas upptagna här nedan, torde därför sökas
under Dj-, Dsj-, G- eller J-.
Dschaafar (Djaafar), annan form för Dschafar.
Dschafar (Djafar). 1. D. es-Sadik, "den
sannfärdige", en ättling af profetens måg Ali, den
sjätte i ordningen af de tolf imamerna (se Imam), f.
omkr. 700, d. 765, gäller som huvudrepresentant för
de från Ali nedärfda hemliga kunskaperna, och vilseledd
genom ljudlikheten har man med hans namn
satt i förbindelse den kabbalistiska vetenskapen
"dschafr", i hvilken man äfven låtit honom uppträda
som författare. Han betraktas som fader till de
kabbalistiska pseudovetenskaperna i den muhammedanska
orienten, och ett stort antal skrifter i astrologi,
spådomskonst m. m. har bevarats under
hans namn. Han lefde vid tiden för den omajjadiska
dynastiens fall, som emellertid skaffade ej
aliderna, utan abbasiderna kalifvärdigheten. D:s
efterträdare i imamvärdigheten skulle hafva blifvit
hans son Ismail, men denne dog redan under faderns
lifstid; värdigheten öfvergick därför enligt majoritetens
bland sjiiterna åsikt till D:s yngre son Musa,
hvaremot andra anse Ismails efterkommande såsom
arfvingar till imamatet och därför kallas ismailiter.
På sistnämnda åsikt stödde fatimiderna sina härskaranspråk.
Safidynastien i Persien (1499—1736) ledde sin härstamning från Musa.
2. Namn på två kalifer, af hvilka den förre regerade
847—861, den senare 909—931. Se vidare Kalif.
3. (Dsjáfar). Se Barmakider.
4. (Dschafar Tjelebi), turkisk skald, i
slutet af 15:e och början af 16:e årh. Han var
sultanens statssekreterare och öfverlandsdomare, men
afrättades 1514 såsom misstänkt för att hafva
framkallat janitscharupproret i Amasia. D. författade
bl. a. dikten Haves name (Begärens bok).
Dschagga (Djagga), ett pittoreskt
bergland i Tyska Öst-Afrika vid södra foten af
Kilima-ndjaro, bildar en 16 km. bred terrass,
som från den 600 m. höga slätten uppstiger till
1,800 m. höjd. Invånarna, va-dschagga, ett tappert,
krigiskt bantufolk, bo icke, såsom de öfriga stammarna
i dessa trakter, i byar, utan på enstaka gårdar
samt idka åkerbruk och boskapsskötsel. Landet,
som först besöktes af missionären Rebmann (1848),
undersöktes närmare på 1880- och 1890-talen af tyskar
och engelsmän. Det tyska östafrikanska sällskapet
anlade 1889 en station i Moschi och 1891 en i Marangu,
och höfdingarna underkastade sig efter blodiga strider
den tyska öfvermakten.
Dschiggetai (Dsjiggetai), zool., Equus
hemionus, en i Asien förekommande vild hästart, som
skiljer sig från de egentliga hästarna därigenom,
att svansen är endast i spetsen besatt med långa
hår och saknar vårtor (s. k. kastanjer) å de bakre
extremiteterna, samt från öfriga släktingar därigenom,
att kroppen är grå, rödbrun eller isabellafärgad,
med svartbrun man och en mörk strimma längs ryggen,
men alltid saknar tvärstrimmor. Man har uppställt
flera, ofta såsom arter (Equus kiang, E. hemippus,
E. onager o. s. v.) betecknade lokalformer,
hvilka skilja sig från hvarandra i det yttre
förnämligast genom olika färgteckning, olika storlek
och öronens olika längd. Dschiggetai är ett vackert
och kraftigt djur, som gnäggar liksom hästen och som
till storleken står midt emellan hästen och åsnan,
hvilka den för öfrigt till lefnadssätt fullkomligt
liknar. Det vilda, stolta utseendet tyder på okufvad
kraft och oinkräktad frihet. Equus hemionus lefver
i hjordar, hvilka under ledning af den starkaste och
modigaste hingsten ströfva omkring på stäpperna och
öde bergsslätter. Vid minsta fara gifver ledaren
tecken till flykt och åtföljes då ögonblickligen af
hela skaran. De smidiga lemmarna gifva rörelserna
lätthet och behag. Blixtsnabbt ilar dschiggetai
framåt, och den undkommer vanligen jägaren, enär
icke ens den snabbaste kapplöpningshäst förmår
upphinna den. Mongolerna, tunguserna och andra
folkstammar vid de stora öde stäpperna anse detta
djurs kött vara särdeles läckert. Dschiggetais
och närstående formers utbredningsområde
sträcker sig från Syrien, Persien och nordvästra
Indien till Tibets och Tattariets högländer.
J. G. T. (L—e.)
Dschihanghir. Se Jahangir.
Dschisak. Se Dzjizak.
Dschulfa. Se Dzjulfa.
Dschunkowskij, Stepan Semenovitj. Se Dzjunkovskij.
Dsigatsi. Se Schigatse.
Dsi-l-hiddja. Se Hedjra.
Dsi-l-kada. Se Hedjra.
Dsjáfar, Harun-er-raschids vesir. Se Barmakider.
Dsjami, Maulana Abdurrahman ibn Ahmed, persisk
skald. Se Djami.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
