Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donaufurstendömena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bühne" (1887), Simone-Brower, "Don Giovanni" (1894),
Farinelli, "Don Giovanni" (1896) och
"Cuatro palabras sobra D." (1899),
Bolte, "Ueber den ursprung der Don-Juan-sage" (s. å.),
Eschelbach, "Ueber die dramatischen bearbeitungen der sage von D." (1902), och
Mitjana, "Discantes y contrapuntos".
Någon tillnärmelsevis fullständig och kritisk
bearbetning af det rika ämnet finnes icke.
J. M.
Don Juan d’Austria [dån choa’n da͡u’stria], spansk prins. Se Juan d’Austria.
Donkola, landskap och folkstam i Nubien. Se Dongola.
Donläge, bergsv., ett malmlagers eller annan
malmfyndighets sidolutning, när denna mätes från
lodlinjen; det uppmätes såsom den vinkel ett
malmlager gör med lodlinjen i ett plan, som är
vinkelrätt mot lagrets strykningsriktning. Donläget
är således ett med sidostupningen analogt begrepp,
ehuru det förra mätes från lodlinjen, det senare från
horisontallinjen. Donläget bör äfven noga skiljas från
"fallandet i fält", eller fältstupningen, d. v. s. den
vinkel en malm gör med horisontallinjen i ett plan,
som är parallellt med strykningsriktningen. En
grufvas, eller rättare det utbrutna tomrummets,
stupning är ofta resultanten af malmens donläge
och fallande i fält, hvarför man ej alltid kan af
grufvans "donläge" sluta till malmens. Om man ej
vid grufbrytning noga skiljer mellan donläget och
fallandet i fält, kan man lätt "tappa bort malmen". —
Att ett schakt är donlägigt angifver endast, att
det ej är vertikalt, utan lutar; det har "häng-
och ligg"-vägg. — Äfven i rättsligt afseende är
det af vikt att känna donläget, då enligt 1855 års
grufvestadga, hvilken i detta afseende ännu gäller
för utmål lagda enligt denna stadga och före 1885, ett
utmål i vissa fall följer malmens donläge mot djupet,
men tvärt öfver malmens strykning är begränsadt
af lodräta plan. Enligt nu gällande grufvestadga
af år 1884 med tillägg 1899 och 1901 skola dock
för "utmål, som hädanefter anvisas", gränserna
liksom för inmutning "på djupet räknas lodräta,
såvidt det utan intrång för äldre utmål kan ske".
Th. N—m.</sup> (B. O—n.)
Donna [då’-], it. (sp. doña, af lat. domina, af
dominus, herre), fru, härskarinna, dam, nyttjas
såsom titel för damer af de högre klasserna och
sättes framför förnamnet. Jfr Dame, Dom,
Don, Doña och Duenna.
Donnadieu [dånadiö’], Gabriel, vicomte, fransk
militär, f. 1777 i Nîmes, d. 1849 i Courbevoie,
deltog med utmärkelse i revolutionskrigen,
bl. a. under Moreau i Tyskland 1799—1800. När
denne 1804 arresterades i samband med Cadoudals
(se d. o.) komplott, bildade D. jämte en del andra
officerare en sammansvärjning mot förste konsuln
Bonaparte samt hölls därefter fängslad på slottet
i Lourdes. Benådad 1806, deltog han i fälttågen i
Preussen, Spanien och Portugal samt blef baron och
brigadgeneral, men inspärrades för nya stämplingar
mot Napoleon i Tours. Vid restaurationen blef D. 1814
generallöjtnant, åtföljde Ludvig XVIII på flykten till
Gent under "de hundra dagarna" och fick sedan befälet
öfver 7:e militärdivisionen (Grenoble). 1822—27 var
D. medlem af deputeradekammaren, där hans ytterst
häftiga reaktionära uppträdande beredde regeringen
en del svårigheter. Efter julirevolutionen 1830 blef han
ådömd fängelsestraff för smädelser mot Ludvig Filip
i sin skrift La vieille Europé. D. författade dessutom
De l’homme et de l’état actuel de la société (1833),
Mémoire à consulter et consultation contre M. Crétineau-Joly (1842) m. m.
E. A—t.
Donnay [dånä’], Maurice, fransk dramatisk författare,
f. 12 okt. 1860 i Paris, utgick 1885 från "l’école centrale"
som ingenjör, men egnade sig snart uteslutande åt dramatiken.
Han lät uppföra några stycken på Chat-noir, hvarefter han med
Lysistrata (1893), en mycket fri behandling af ett Aristofaneiskt ämne, öfvergick
till den verkliga teatern. Af D:s skådespel kunna vidare nämnas
Amants (1895), som hade stor framgång,
La douloureuse (1897), Le torrent (1899),
La bascule (1901), L’autre danger (1902),
Le retour de Jérusalem (1904), L’escalade
(s. å.; "Med storm", uppf. 1906) och Paraître (1905) samt
de af D., i förening med L. Descaves, skrifna
La clairière (1900) och Oiseaux de passage
(1904; "Flyttfåglar", uppf. 1906). Se R. Le Brun, "M. D." (1903).
Donndorf, Adolf, tysk bildhuggare, f. i Weimar 1835,
var lärjunge af Rietschel i Dresden (1853—61). Efter
sin lärares död fick han, jämte Kietz, uppdraget
att fullborda det af den förstnämnde påbörjade
Luther-monumentet i Worms. Statyerna af
Fredrik den vise, Reuchlin, Savonarola och
Petrus Waldus samt idealgestalten af det sörjande
Magdeburg, hvilka han utförde för den storartade minnesvården
(färdig 1868), gåfvo honom ett frejdadt namn. Bland
hans öfriga verk må nämnas storhertig
Karl Augusts ryttarstaty i Weimar,
Corneliusmonumentet i Düsseldorf (1875),
Bismarck (1897) och Wilhelm I (1901) i Heidelberg.
1877 blef D. professor vid konstskolan i Stuttgart.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
