Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fotgardeskasernerna med Gustaf Adolfs-kyrkan. Nedanför
Ladugårdsgärdet har vid stranden af Djurgårdsbrunnsviken
uppförts Kavallerietablissemanget. Å
norra delen af D. te sig vidare i moderniseradt
skick det innerst vid nämnda vik liggande utvärdshuset
Djurgårdsbrunn, å hvilken plats fordom
en "surbrunn" anlitades, samt vid Lilla
Värtans strand utvärdshuset Lidingöbro, hvilket
numera visserligen gör ringa skäl för sitt namn,
sedan den förut där förefintliga långa flottbron till
Lidingön blifvit (1883) af staden för Värtahamnens
skull ersatt med en bro n. om denna hamn.
Äfven å södra D. märkes från senare tiden ganska
mycket nytt vid sidan af åtskilliga för äldre
generationer välkända platser. I Narvavägens
förlängning byggde staden 1897 ditöfver, hufvudsakligen
på egen bekostnad, i stället för den äldre nog
anspråkslösa och för spårvägstrafik otjänliga
Djurgårdsbron en stark och prydlig bro, och efter den
s. å. å härintill närmast liggande område af D.
samt å norra delen af Djurgårdsstaden och en del af
Galärvarfvet anordnade allmänna konst- och
industriutställningens slut iordningställdes en ståtlig
infartsled. V. om denna reste sig å Lejonslätten det
redan då, ehuru ej till hela sitt omfång, uppförda
storartade Nordiska museet (se d. o.). På den
östra sidan blef närmaste sträckan med stor kostnad
fri från Kaptensuddens dittillsvarande byggnader;
dess blifvande anordning, hvarpå ligger synnerlig
vikt, är dess bättre ännu (1906) ej afgjord, ehuru det
är ifrågasatt, att dess till enskild person upplåtna
mark skall åtminstone delvis blifva bebyggd med
ett större värdshuskomplex m. m. Längre fram
på samma sida märkes Wicanderska villan
"Lusthusporten", fordom platsen för det bekanta
värdshuset "Blå porten" (se d. o.). I fonden möta
Biologiska museet samt ö. därom Djurgårdsteatern,
och därofvanför utbreder sig, med
bibehållande af det gamla namnet Skansen (se
d. o.), den del af Artur Hazelius’ storslagna
skapelse, som utgör Nordiska museets friluftsafdelning,
på långt håll markerad af utsiktstornet Bredablick
(förut kalladt Belvedären; se Belvedär),
hvarifrån ett enastående panorama erbjuder sig.
S. om Biologiska museet har hertigen af Västergötland,
prins Karl, 1905—06 åt sig till vinterbostad
ombyggt f. d. Byströms (sedermera Hammers) villa
(se Byström, J. N)., och vidare i s. märkes en
rad mer eller mindre moderniserade förlustelseställen:
det vidtbekanta utvärdshuset Hasselbacken
(se d. o.), med Bellmans staty, Manegen (Cirkus),
Alhambra, Tivoli och Novilla, alla begränsande den
s. k. Djurgårdsslätten, där ännu ett
traditionellt, brokigt folklif rör sig på den varmare
årstidens söndagseftermiddagar. Längre bort
återfinner man Bellmansro (se d. o.), där D:s
spårvägslinje f. n. (1906) slutar (koncession på
fortsättning till Blockhusudden är sökt) och i hvars
omedelbara närhet Bellmans byst 1829 aftäcktes,
och vidare, bland enskilda lägenheter, Valdemarsudde
(se d. o.), där hertigen af Närke, prins
Eugen, 1903—05 byggde sig en solid och smakfull
bostad, samt ö. därom "Frisens park" och
bortom Manilla det ståtligt bebyggda sommarstället
Täcka udden (nu tillhörigt bankdirektör K. A.
Wallenberg), bankiren Ernest Thiels villa (tillika
ett slags privatmuseum för bildande konst) samt
Parkudden, där prins Karl 1899 åt sig ordnade ett
sommarhem.
En tidsenlig karta öfver D. är en af
ingenjören H. Hellberg för Stockholms stads
drätselnämnds första afdelnings räkning 1903—05
upprättad, ej tryckt "Öfversiktskarta", omfattande
norra och södra Djurgården m. m. Den här
bifogade kartan är utarbetad delvis på grundvalen af
denna, med nya tillägg. Stockholms stads brand- och
byggnadsordningar gälla ej blott för Djurgårdsstaden,
utan äfven för "f. d. Djurgårdens landsdel",
dock så, att en k. resol. 7 dec. 1894 uttalat, att
hvad byggnadsordningen innehåller ang. D. icke är
af beskaffenhet att kunna verka inskränkning i den
rätt, som tillkommer konungen i afseende å
byggnadsföretag å D.
De särskilda fastigheterna å f. d. landsdelen
taxerades 1905 till 17,194,400 kr., hvaraf på staten
kommo 5,156,000 kr. Kommunens, allmänna
inrättningars m. fl. fastigheter voro till 583,800 kr.
af bevillningsfri natur. För Djurgårdsstaden voro
motsvarande summor 4,504,100 kr., 100,000 kr.
(Blockhusudden) samt 516,900 kr. Invånarantalet
där var vid årets slut 2,387, å f. d. landsdelen
3,251. Vid Ladugårdslands l. Hedvig Eleonora
församlings 1 maj 1906 inträdda tredelning kom
den s. om Sturevägen liggande delen af D. till
Oskarsförsamlingen, den n. därom liggande, med
hela Värtahamnen, till Engelbrektsförsamlingen.
I sammanhang med beslutade omfattande åtgärder
till stärkande af rikets försvar har statsmakternas
uppmärksamhet riktat sig på möjligheten att af D.
draga inkomster härtill, särskildt till vinnande af
ett nutida anspråk mera tillfredsställande öfningsfält
åt de i Stockholm förlagda truppförbanden,
och 19 maj 1903 afgaf en kungl. kommitté "und.
betänkande och förslag ang. försäljning af Norra
Djurgården m. m." En sådan försäljning beräknas
här, efter ett nettopris af 30 kr. i medeltal pr
kvm., kunna inbringa 200 mill. kr., på samma gång
som kommittén dock förklarar sig "för sin del icke
våga uttala någon som helst gissning angående den
tid, inom hvilken behofvet af byggnadstomter kan
hafva föranledt Norra Djurgårdens fullständiga
försäljning". Emellertid har f. n. ett modifieradt
förslag trängt sig i förgrunden, åsyftande, att
utvidgningen af stadsplanen öfver norra D. må inskränkas
till den del, som i n. begränsas af Valhallavägens
utdragna norra linje och i ö. af Svea lifgardes
kasernområde, samt den del, som omfattar
Skogsinstitutets tomt och området ö. därom till närheten
af Kavallerietablissemangets tomt.
På den till Stockholms stad år 1647 af kronan
donerade och af staden egentligen endast mot
årligt arrende upplåtna Beckholmen eger Stockholms
grosshandelssocietet två dockor, och en sådan finnes
äfven å k. Galärvarfvet.
Af litteratur rörande D. må nämnas J. E. Rydqvist,
"Djurgården förr och nu" (1833), J. P.
Tollstorp, "Kongl. Djurgården" (1844), P. E.
Bergstrand, "Stockholms Djurgård" (1886), och K. G.
Englund, "Djurgården i ord och bild" (1890). K.
J. Billmark utgaf 1854 5 hftn litograferade
teckningar, "Kongl. Djurgården".
G. V. G.
Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunnskanalen,
Djurgårdsbrunnsviken. Se
Djurgården, sp. 571, 575.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
