Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dionysos - Dionysosteatern i Aten. Se Aten sp.317-318 - Dioon, bot. Se Cycadales - Diopsid - Dioptas - Diopter - Diopterlinjal - Dioptri - Dioptrik - Dioptrisk - Diorama - Diorit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(pantern saknas dock), som förr orätt
kallades Narcissus och förvaras i Neapels museum
(fig. 3). Men äfven den sikyon-argiviska skolans
stormästare Lysippos skapade en Dionysostyp, om
hvilken vi dock intet närmare känna. Vanligast
afbildades D. som den evigt ungdomlige och
undersköne, med en intagande veklighet och en
svärmande höghet, de långa nedfallande lockarna
ombundna med en mitra och hela gestalten
i lefnadsvårens yppigaste blomstring. Den
skäggige D. bibehöll sig dock både i konsten
och kulten, tills denna framställning slutligen
förbehölls åt den indiske D., Orientens eröfrare.
V. K. (O. G—g.)
Dionysosteatern i Aten. Se Aten, sp. 317—318.
Dioon, bot. Se Cycadales.
Diopsid, miner., en färglös eller hvitgrön varietet af
pyroxen i långa pelarformiga kristaller, en blandning
af Ca Mg Si2 O6 och Ca Fe Si2 O6.
Dioptas, miner., smaragdgröna,
romboedrisk-tetartoedriska kristaller af
sammansättningen H2 Cu Si O4. Dioptasen
är funnen i Sibirien, Chile och Arizona.
A. Hng.
Diorpter (grek. dioptra, af dia, genom, och det
obrukl. optein, se), fys., en på mätningsinstrument
företagen anordning, hvarigenom ögat kan ställas in
och bibehållas i en bestämd riktning. Diopterlinjalen.
som användes vid landtmäteriet, är af metall samt vid
ändarna försedd med vinkelrätt uppstående stycken. I
dessa äro upptagna fina springor och bredare öppningar
med tunga i midten, så att tungan vid syftningen
fyller springan. Vid syftning på målet ser man genom
springan såväl målet som tungan, och den sålunda
bestämda syftlinjen är parallell med linjalens
kant. Jfr Siktmedel. Om den astronomiska
dioptern se Astronomiska instrument, sp. 287.
L. A. F.*
Diopterlinjal. Se Diopter.
Dioptri, fysiol. opt., det mått, med hvilket brytande
förmågan hos ett optiskt instrument mätes. Den
brytande förmågan är, när instrumentet befinner sig i
luft, omvändt proportionell mot brännvidden, och dess
enhet, dioptrien, är brytande förmågan hos en lins i
luft med 1 meters brännvidd. En lins med en brännvidd
af 1/2 m., 1/3 m. o. s. v. har alltså en brytande
förmåga af 2, resp. 3 dioptrier o. s. v. På samma
sätt som brytande förmågan hos ett optiskt instrument
mätes också konvergensen af ett ljusknippe i en viss
punkt genom det reciproka värdet till afståndet från
strålarnas konvergenspunkt, uppmätt i meter. Dioptrien
är därför enheten äfven för måttet på ett strålknippes
konvergens i luft. Har ett parallellt strålknippe
blifvit brutet i en lins af t. ex. 3 dioptriers
styrka, så konvergera dess strålar till en punkt,
belägen på ett afstånd af 1/3 meter, och knippet
har alltså vid utträdet ur linsen en konvergens af 3
dioptrier. Dioptriens betydelse inses lättast, då man
erfar, att lagen för ett ljusknippes brytning i ett
optiskt system i luft med användande af denna enhet
får det enkla innehållet, att det brutna knippets
konvergens är lika med det infallande knippets,
ökad med det optiska systemets brytande förmåga.
För sådana optiska system som ögat, där bilden uppstår
i ett medium af annan brytningsindex än luftens,
äro brännvidderna olika, i det den bakre
förhåller sig till den främre som sista mediets
brytningsindex till första mediets, d. v. s. i ögat
som glaskroppens till luftens. Brytande förmågan hos
ett sådant instrument kan därför tydligen ej mätas
med dioptrien på samma sätt som brytande förmågan
af en lins i luft. Men om man reducerar brännvidden
och afståndet till strålknippets konvergenspunkt
genom division med brytningsindex för i fråga
varande medium, så erhåller man på samma sätt som
för en lins eller ett strålknippe i luft såväl det
optiska systemets brytande förmåga som strålknippets
"reducerade konvergens" i dioptrier, och lagen, att
det brutna knippets reducerade konvergens är lika
med det infallande knippets, ökad med det optiska
systemets brytande förmåga, är allmängiltig. Dioptrien
är därför, vetenskapligt definierad, enheten för
det reciproka värdet till en i meter uppmätt, genom
division med brytningsindex reducerad, hufvud-
eller konjugatbrännvidd.
Det mål, för hvilket dioptrien ursprungligen infördes,
var underlättande af de räkneoperationer, som föregå
en ordination af glasögon, och en rationell beteckning
af dessa. Förr betecknades glasögon efter radien
på den skål, i hvilken de slipats, nu betecknas de
allmänt med dioptrivärdet.
G—d.
Dioptrik (jfr Diopter), fys., den del af optiken,
som handlar om de ljusfenomen, hvilka hafva sin orsak
i ljusets brytning.
L. A. F.*
Dioptrisk, fys., som har afseende på dioptriken (se
d. o.). — Om dioptrisk anamorfos se Anamorfos.
Diorama (af grek. dioran, se igenom), en af Daguerre
1822 uppfunnen och af Gropius förbättrad rundmålning,
framställande en tafla med konstgjorda ljuseffekter
af olika slag, såsom morgon-, middags-, afton- och
månskensbelysning. Stundom är taflan försedd med
rörliga figurer.
Diorit (af grek. dioros, tydlig, lätt igenkänd),
petrogr., en mörkgrön eller grönsvart, jämförelsevis
ganska tung, massformig bergart, bestående af
hornblände och en plagioklasfältspat (oligoklas och
labrador) i grofkornig till finkornig, stundom nästan
tät (jfr Afanit) blandning med hvarandra. Vanliga
tillfälliga beståndsdelar äro kvarts och glimmer
samt stundom pyroxen; därjämte alltid magnetit
och apatit. Rikligt kvartsförande dioriter benämnas
kvartsdioriter, till skillnad från de icke eller blott
i ringa grad kvartshaltiga normala dioriterna. Inom
Sverige och andra länders urterritorier förekommer
denna bergart ganska allmänt dels såsom särskilda berg
och kullar, dels såsom "gångar" eller oregelbundna
partier i andra bergarter. Den såsom gångar
förekommande dioriten anses i de flesta fall hafva
erhållit sin nuvarande sammansättning genom omvandling
från diabas, hvilken bergart varit det ursprungliga
gångfyllnadsämnet. Vanligen eger dioriten en tydligt
massformig struktur, men stundom får den, till följd
af beståndsdelarnas mera parallella anordning och en
rikligare inblandning af glimmer, en viss skiffrighet
och öfvergår då till dioritskiffer, hvilken bergart
förekommer såsom lager i gnejs, glimmerskiffer
o. s. v. Mången gång har skiffrigheten utbildats
i följd af starkt tryck. När i en finkornig eller
synbart tät dioritisk grundmassa finnas utbildade
tydliga, större eller mindre kristaller och korn
af plagioklas (oftast oligoklas) eller hornblände,
får bergarten ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
