Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Digerdöden - Digerera - Digesta - Digestion - Digestionshår, bot. Se Drosera och Hår - Digestor - Digger - Dighton - Dighton-klippan - Digifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Florens) för att tillse, det renlighet iakttogs
— ett uppdrag, som icke måtte hafva varit lätt,
så beskaffade som medeltidens städer voro. Genom
sina trånga och krokiga gator och sina stinkande
löpgrafvar voro dessa städer redan i och för sig
högst gynnsamma för miasmers utveckling, och de blefvo
det naturligtvis ännu mer under denna fasans tid, då
de hopade liken af människor och djur hvarken kunde
eller hunno ordentligt begrafvas. Och läkarna? Många
af dem fingo med lifvet umgälla sin plikttrohet. Men
"medicorum regula fallit", heter det i en samtida
versifierad beskrifning öfver denna förödelse. Äfven
det egentliga folket grep in, och de åtgärder det
vidtog äro kanske de kraftigast talande intygen om den
yrsel och förtviflan, som hade bemäktigat sig sinnena.
På hösten 1348 spred sig nästan i alla länder
det ryktet, att brunnarna voro förgiftade. En
sådan misstanke gör sig som oftast gällande vid
större farsoter; nu gaf nämnda rykte folket en långt
antagligare förklaring på den stora dödligheten än de
lärdes konstellationer. Man var icke heller villrådig
om upphofsmännen till den förmodade ogärningen. Dessa
kunde icke vara andra än judarna, hvilka man sedan
långliga tider vant sig att anse för kristenhetens
fiender. Man visste berätta, hurusom från rabbiner
i Toledo bud och gift utsändts till judar i alla
länder. Förföljelserna började i sept. 1348 i
Chillon vid Genèvesjön, där man underkastade några
judar pinligt förhör. Under tortyrens plågor påtogo
sig dessa arme allt, som lades dem till last, och
så blefvo de "till Guds ära" brända. Flera städer
följde exemplet. I Basel byggde folket upp en stor
trälada och tvang myndigheterna att däri inspärra
alla judar, som funnos i staden, hvarefter ladan
antändes, öfverallt förföljdes judarna med eld och
svärd. I Strassburg blefvo 2,000 judar brända på
sin egen kyrkogård, där ett stort bål hade blifvit
upprest. De, som med våld sökte undkomma, mördades
på gatorna. I Mainz stötte detta folkyrans utbrott
tillsammans med en annan yttring däraf. Folk från
åtskilliga orter hade nämligen samlat sig för att
under ton och själfpinande försona både egna och
andras synder. Sådana "bönefärder" hade, om ock ej
i så stor utsträckning, äfven förut, under tider
af betryck, blifvit företagna — nu, då pestens
förödelse alltmer tilltog, grep folket äfven till
detta medel. Prästernas latinska böner ansågos
icke göra till fyllest: folket ville själft och på
modersmålet bedja om straffets afvändande. Skaror af
dessa botgörare, s. k. flagellanter (gisslare), med
röda kors på kläderna och gissel i händerna, tågade
från stad till stad, sjungande fromma sånger. Vid
deras ankomst ringdes i kyrkklockorna och invånarna
strömmade ut för att sluta sig till dem. Utanför
kyrkan nedkastade de sig i rader med blottade
ryggar. Anföraren gick omkring och gaf den ene efter
den andre slag af det med hvassa järnbitar försedda
gisslet, så att blodet rann utefter de slagnes
ryggar. Därefter gisslade botgörarna sig själfva
under högljudd sång och berömmelse, att deras blod
blandade sig med den korsfästes. Slutligen upplästes
ett bref, som sades vara af en ängel nedlagdt på
S:t Peters altare i Jerusalem och hvari Gud själf
uppfordrade människorna till bot och bättring. En
sådan botgörarskara intågade i Mainz i aug. 1349. Med
den hade förenat sig en bondehop, som fordrade hämnd
på judarna. Strid uppstod, och då judarna sågo sig
nödsakade att vika för öfvermakten, inneslöto
de sig i sina hus och uppbrände med dem sig
själfva. Icke mindre än 20,000 judar lära sålunda där
omkommit. Äfven på andra orter föredrogo judarna att
döda sig själfva framför att falla i de kristnes
händer och tvingas till dopet. Stad, kyrka och
enskilda delade de mördades egendom. Vinningslystnaden
blef en villig bundsförvant till religionsfanatismen,
och sålunda sträckte sig dessa judeförföljelser
vida omkring. Under det gisslarfärderna snart nog
stäcktes af kyrkan — som i dem såg en farlig rival
för sitt anseende —, så att de egentligen icke
hunno öfver Tysklands gränser, utbredde sig däremot
judeförföljelserna icke allenast öfver hela Tyskland,
utan äfven öfver Italien och Frankrike. Det var i
Polen de arme judarna omsider funno en fristad, och
det var konung Kasimir den store (1333—70), som på sin
judiska älskarinnas, Esters, förbön där gaf dem skydd.
Bg.
Digerera (lat. digerere, eg. föra åtskils), kem.,
utdraga lösliga beståndsdelar ur ett fast ämne genom
uppvärmning i vatten eller annan vätska (jfr Macerera);
upphetta i slutet kärl till temperaturer
öfver vätskans kokpunkt, smälta (maten). — Digerering,
upplösning i måttlig värme; matsmältning. Jfr Digestion.
Digesta, lat. (af digerere, fördela), systematiskt
ordnad samling. Se Romersk rätt.
Digestion (lat. digestio, af digerere, fördela),
fysiol. Se Matsmältning. — Digestibel
(eng. digestible), smältbar (om föda). — Digestiv,
medel till underlättande af matsmältningen.
Digestionshår, bot. Se Drosera och Hår, bot.
Digestor (af lat. digerere, föra åtskils), tekn.,
kärl, som användes vid digerering. Se Digerera och
Papins gryta.
Digger [di’gə], eng. (af dig, gräfva), på guldfälten
i Kalifornien, Australien m. fl. st. benämning på guldgräfvare.
Dighton [da͡itən], ort i nordamerikanska staten
Massachusetts, vid Taunton river mellan Taunton
och Fall river. I närheten vid flodstranden ligger
Dighton-klippan med inhuggna inskrifter eller
figurer, hvilka man förr tillskrivit nordmännen
(Rafn, "Antiquitates americanæ", 1837; Baxter,
"Early voyages to America", i "Collection of the
Old colony historical society 4", Taunton 1889),
men som visat sig vara af indianskt ursprung.
Dighton-klippan [da͡itən]. Se Dighton.
Digifning. 1. Med., barnets närande genom utsugning
af mjölken ur moderns (ammans) bröstkörtlar.
Åtskilliga förhållanden kunna försvåra eller
omöjliggöra digifningen. Bröstvårtorna äro ibland så
små eller missbildade, att barnet ej kan fatta dem
med munnen. Sårbildning af vårtorna gör digifningen
emellanåt så smärtsam, att modern afvänjer (se Afvänjning)
barnet. Genom lämplig behandling
under hafvandeskapets sista månader (dagliga
tvåltvättningar och utdragningar medelst sugglas)
förebyggas dock dessa svårigheter. Då och då inträffar
det, att mjölkafsöndringen ej genast efter barnets
födelse kommer i gång eller att den efter någon
tids förlopp afstannar. Man får då frångå regeln:
långa uppehåll mellan måltiderna, blott ett bröst
vid hvarje mål — och i stället gifva täta mål samt
låta barnet dia ur bägge brösten vid hvarje mål. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
