Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Didron, Johan Fredrik´ - Diduncullidae - Diduncullus, zool. Se Samoadufvan - Didus, zool. Se Drontsläktet - Didym - Didyma - Didymaeus, grek. myt. Se Didyma - Didymaios, grek. myt. Se Didyma - Didyme - Didymis (lat.). Se Testikel - Didymiskt komma - Didymit - Didymograptus - Didymos - Didymos - Didymos den blinde - Didymosurus, paleobot. Se Gleichenia - Didymus, Gabriel - Didynamia - Didynamister, bot. Se Didynamia - Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till rätta inför ständernas kommission
och dömdes på hösten 1743, väsentligen för det
att han tillstyrkt Fredrikshamns öfvergifvande
utan motstånd, till att böta ett helt års
lön. 1735 hade D. upphöjts i friherrligt
stånd, men tog ej introduktion i denna egenskap.
L. S.
Hans brorsons sonson Fredrik Herman D., f. 1817,
d. 1886, sjömilitär, slutligen (1872) kommendör vid
flottans nya reservstat, uppgjorde ritningar till
kanoner för åtskilliga flottans fartyg, var ledamot
af statsrevisionen 1879—86 (ordförande 1880—86) och
bidrog kraftigt till telefonväsendets införande
i Stockholm. Led. af Krigsvet. akad. 1866.
Didunculidæ, zool., en familj bland duffåglarna
(se d. o. och Samoadufvan).
Didunculus, zool. Se Samoadufvan.
Didus, zool. Se Drontsläktet.
Didym, kem., benämndes af Mosander metallen i en
af honom 1842 upptäckt sällsynt jordart, hvars
atomvikt bestämdes till 147. (Namnet är bildadt af
grek. didymos, tvilling, med afseende därpå, att
didym nästan alltid åtföljes af lantan, hvarifrån
det endast med stor möda kan skiljas.) Denna
jordart finnes såsom beståndsdel i flera sällsynta
mineral, i synnerhet i silikat: gadolinit, cerit,
ortit m. fl. Redan Mosander hade uttalat tvifvel
om didyms enhetlighet. År 1885 lyckades Auer von
Welsbach att ur didymoxiden utseparera en ny jordart,
som på grund af salternas gröna färg fick namnet
praseodym och antagligen var af elementär
natur. Praseodym bildar en brun superoxid, som
förorsakar den i luft glödgade didymjordens bruna
färg. Den andra komponenten i den gamla didymen
kallas neodym samt utgör hufvudmassan af den
forna didymen. Den bildar salter af rödviolett färg
och ger i rent tillstånd en blå oxid. Om neodym är
af elementär natur, kan ännu ej med säkerhet afgöras.
P. T. C. (H. E.)
Didyma (grek. Δίδυμα), i forntiden en jonisk ort på
Miletos’ område, 18—20 stadier (ett stadion = 185
meter) från hamnstaden Panormos, dit en med sfinxer
och statyer smyckad väg ledde. Apollon, som efter
D. kallades Didymaios (lat. Didymæus),
hade där en urgammal helgedom och ett orakel
af samma slag som det delfiska och vid sidan af
detta ett bland de mest frejdade i den grekiska
världen. Templet förstördes af perserna under
Dareios eller under Xerxes, men återuppbyggdes
sedan på ett storartadt sätt. Detta tempels ruiner
hafva nyligen bragts i dagen genom gräfningar, som
företagits af Frankrikes arkeologiska skola i Aten.
A. M. A.
Didymæus, grek. myt. Se Didyma.
Didymaios, grek. myt. Se Didyma.
Didyme (grek. Διδύμη), i forntiden namn på Salina,
en af de Lipariska öarna.
Didymis (lat.). Se Testikel.
Didymiskt komma (uppkalladt efter den grekiske
grammatikern Didymos, som bl. a. skref en
harmonilära), mus. Se Komma 2.
Didymit, miner., en art af kaliglimmer.
Didymograptus M’Coy, paleont. Se Graptoliter.
Didymos (grek. Δίδυμος, lat. Didymus), berömd
alexandrinsk grammatiker på Augustus’ tid, lär hafva
författat 3,500 skrifter, hvilka hufvudsakligen innehöllo
studier öfver de grekiske talarnas och skaldernas arbeten.
För oss viktigast äro hans "scholier" till Homeros,
af hvilka utdrag ännu finnas i behåll.
Didymos (grek. Δίδυμος), grekisk landtbruksförfattare
från 4:e eller 5:e årh. e. Kr., hvars stora verk,
Georgiká (i 15 böcker) blef en af de viktigaste
källorna för Geoponika (se d. o.).
V. Lm.
Didymos den blinde, en af den äldsta kyrkans lärdaste
och kunskapsrikaste kyrkolärare, f. 309 i Alexandria,
d. 394, förlorade redan i sitt femte år sin syn,
hvilket dock ej hindrade honom att förvärfva
sig en för hans tid ovanligt hög vetenskaplig
bildning. Under nära nog ett halft århundrade verkade
han som föreståndare för den berömda kateketskolan
i Alexandria i Origenes’ anda. Hieronymus, Rufinos,
Palladios och Isidoros af Pelusium m. fl. voro hans
lärjungar. D. var jämväl en utomordentligt produktiv
skriftställare. Bland de af hans arbeten, som ännu
finnas i behåll, torde "Tre böcker om treenigheten"
och skriften "Om den helige ande", ett af gamla kyrkans
bästa arbeten öfver detta ämne, vara de förnämsta.
J. H. B.*
Didymosurus, paleobot. Se Gleichenia.
Didymus (egentl. Zwilling), Gabriel,
en af Luthers tidigaste medhjälpare, f. 1487 i Annaberg
i Böhmen, d. 1558, kom 1512 till Wittenberg, där han,
såsom tillhörande augustinorden, var en af Luthers
klosterkamrater. Till denne slöt han sig från början
med stor ifver. Under Luthers frånvaro på Wartburg,
1521—22, lät han sig emellertid fullständigt ryckas
med i Karlstadts sträfvanden, uppträdde vid dennes
sida med yttersta häftighet mot privatmässorna,
tillbedjandet af hostian, bruket af bilder, äfvensom
mot skolbildning o. s. v., och var öfver hufvud en
af ledarna under dessa tumultuariska dagar. Efter
Luthers återkomst böjde han sig emellertid genast
för dennes auktoritet, om än äfven senare hans
oroliga sinne gaf Luther mycket att skaffa, och
fick på Luthers rekommendation 1522 anställning som
predikant i Altenburg, men tvangs snart att afgå från
denna befattning. 1523 blef han predikant, senare
kyrkoherde och slutligen superintendent i Torgau. Till
följd af sitt motstånd mot Leipzig-interim
afsattes han 1549 af Morits af Sachsen.
J. H. B. (E. Bg.)
Didynamia (af grek. di, dubbelt, och dynamis,
kraft, makt), bot., fjortonde klassen i Linnés
sexualsystem. Dit höra de växter med tvåkönade
blommor, som hafva två längre och två kortare
("tvåväldiga") ståndare i hvarje blomma. Klassen är
indelad i tvenne ordningar: Gymnospermia
och Angiospermia. Växter af denna klass kallas
didynamister och deras ståndare didynama
("tvåväldiga"). De flesta läppblomstriga växter
(Labiatæ och Scrophulariaceæ) äro didynamister.
Didynamister, bot. Se Didynamia.
Die [dī], arrondissemangshufvudstad i franska
depart. Drôme (Dauphiné), där Mérosse mynnar ut i
Drôme. 3,244 inv. (1901). Under den gallo-romerska
tiden var D. en viktig ort, helgad åt Cybele (Dea);
däraf stadens namn. Före nantesiska ediktets
återkallande (1685) funnos där en mängd fabriker och
en välmående protestantisk befolkning. Ännu är staden
öfvervägande protestantisk. D. var fordom hufvudort
i grefskapet Diois.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
