Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 315-316 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diapason - Diapedesis - Diapensia lapponica - Diapente - Diaphora. Se Diafora - Diapositiv - Diaptomus - Diar - Diarbekir - Diariebevis - Diarium - Diarki - Diarré

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

musiker benämning på oktaven samt hos franska
instrumentmåkare namn på tabeller öfver instrumentens
delar och mensur, hvaraf uppkom betydelsen af
tonomfång i allmänhet. — Diapason normal
[-så’ nårma’l], fr., normaloktav, stämgaffel, normal
stämhöjd, sådan den sedan 1858 allmänt antagits
efter Frankrikes föredöme, nämligen med 437,5 dubbla
svängningar för ettstrukna a.
A. L.*

Diapedesis (af grek. diapedan, springa igenom). Se
Varbildning.


Diapensia lapponica L., Polört, Fjällgröna, bot.,
en liten, vacker, låg fjällväxt, hörande till fam. Diapensiaceæ (besläktad med
Ericaceæ). På de nakna fjällhedarna, mer än 600
m. öfver hafvet, lefver polörten, den mot kölden
mest härdade af alla högre fanerogamer. Det är en låg
halfbuske bildande täta, hårda tufvor. Bladen äro tätt
sittande, läderartade, glatta, enkla, utböjda, smalt
tunglika, trubbiga, helbräddade. De vackra, hvita
blommorna sitta ensamma på 2—4 cm. långa, enbladiga
skaft (ett i hvarje grenspets). Ett ytterfoder finnes
af 2—3 små skärmblad.
O. T. S. (G. L—m.)

Diapente (grek. diapente, af dia, genom, och pente,
fem, näml. strängar), mus., hos antikens och
medeltidens musiker namn på kvinten. Jfr Dioxia.
A. L.*

Diaphora. Se Diafora.

Diapositiv, fot., positiv fotografisk bild på glas
eller annat genomskinligt ämne för projektion, förstoring,
fönsterbilder m. m.

Diaptomus, zool., ett till kräftdjurens klass,
fam. Calanidæ, ordn. Copepoda hörande släkte. Af de
främre antennerna är den högra hos hannen ombildad
till ett fångstredskap. Hufvud och thorax äro ej
sammanväxta. Flera arter (alla små; de skandinaviska
formerna äro 1—3 mm. långa) uppträda i stora
massor i sött vatten. Om dagen hålla de sig på
djupet och komma endast om natten upp i vattenytan.
L—e.

Diar, enligt Snorres Ynglingasaga namnet på de tolf
tempelprästerna i Asgård, d. v. s. asarna. Ordet,
som i en vers af skalden Kormak ock förekommer i
betydelsen "gudar", är enligt S. Bugge lånord från
det iriska día, gud.
B—e.

Diarbekr l. Diarbekir, arab. ("Bekrs
gårdar"). 1. Turkisk-asiatiskt vilajet
(Kurdistan). 37,500 kvkm. 471,500 inv., däraf 335,000
muhammedaner, inberäknadt nomadiska och halfnomadiska
kurder, 130,000 kristna (mest armenier och syrier),
4,000 jesider och zigenare samt 1,000 judar. —
2. (Lat. Amida, turk. Kara Amid, "Svarta Amid").
Hufvudstad i nämnda vilajet, på högra stranden
af Tigris, 620 m. ö. h., säte för en syro-kaldeisk
ärkebiskop, en jakobitisk patriark, en grekisk ortodox
ärkebiskop samt en armenisk och en syrisk biskop. Den
af en stark, med 2 torn besatt mur omgifna staden
försvaras genom ett på en hög basaltklippa liggande
fäste (Itschkale). Husen äro byggda dels af svart
basalt, däraf det turkiska namnet, dels af mörkfärgadt
soltorkadt tegel och ligga terrassformigt
öfver hvarandra. Gatorna äro trånga och
smutsiga. D. har 16 moskéer. Invånarna äro
omkr. 30,000, mest armenier, kurder och turkar. De
drifva liflig handel med Syrien, Mesopotamien
och Indien, mest med trävaror, järn, koppar och
bly; däremot afser industrien endast att täcka
lokalbehofven. På senare år har handeln lidit genom
kurdernas röfverier, men värderades ännu 1896 till
3,6 mill. kr. i export och 4,3 mill. kr. i import. —
D. hette i forntiden Amida. Kejsar Konstantin
omgaf staden med murar och torn, men den eröfrades
af sasaniden Schapur II år 359. Justinianus återtog
den och befäste den starkare, men den intogs åter
af perserna; från dem togs den omkr. 646 af araber,
tillhörande stammen Bekr, efter hvilken den fick
sitt nya namn. 1001—85 residerade där en oafhängig
kurddynasti, som störtades af en turkmensk, som
regerade 1085—1408. En tredje regentätt störtades
1502 af perserna; slutligen eröfrades D. af sultan
Selim 1515 och införlifvades med Turkiet.

Diariebevis (jfr Diarium), ett af den tjänsteman,
som eger att föra registret, å tjänstens vägnar
utfärdadt intyg rörande diariets innehåll
i fråga om ett inkommet mål eller ärende.
A. Lhgn.

Diarium, lat. (af dies, dag), egentl. det dagliga,
dagskost; hand., dagbok (se Bokföring och Handelsbok); ett hos ett ämbetsverk eller annan
offentlig myndighet, vanligen af en registrator eller
aktuarie, fördt register, innehållande efter tidsföljd
anteckningar rörande till myndigheten inkomna mål
och ärenden (ingående diarium) eller från densamma
expedierade sådana (utgående diarium). Diarium
är en benämning, som tillagts de i äldre tider,
särskildt i kloster, ofta förda anteckningarna
öfver tidens viktigare tilldragelser. Mest bekant är
bland anteckningar af detta slag, hvad Sverige angår,
Diarium Vatzstenense, omfattande tiden 1344—1545. (Se
Vadstenakloster.)

Diarki (af grek. dis, tvefaldt, och arche, välde). Se
Biarki och jfr Monarki.

Diarré (grek. diarrhoia, af dia, genom, och
rhein, rinna), Utsot, betecknar såsom medicinsk
term den lifligare verksamhet från tarmkanalens
sida, som ger sig till känna genom ett ökadt antal
afföringar per dygn och genom en lösare beskaffenhet
af tarminnehållet. Diarréets orsaker äro flerfaldiga
och olikartade. De kunna sålunda vara lokala,
härrörande från tarmen, och bestående uti en kemisk
eller mekanisk retning, som förmedelst tarmens nervösa
apparater framkallar ökad vätskeafsöndring i tarmen
och ökad tarmrörelse (peristaltik). Diarréet kan
vidare vara ett uttryck för en verklig tarmsjukdom, en
patologisk, oftast inflammatorisk process därstädes,
framkallad af vissa till tarmen, åtminstone till en
början, lokaliserade infektionsämnen af bakteriell
eller annan art. Af sådan natur är diarréen vid
tarmkatarren, tyfoidfebern, koleran, rödsoten
m. fl. sjukdomar. — Orsakerna till diarré äro dock
ibland af mera allmän natur, t. ex. vid en del
allmänna förgiftningar, såsom urinförgiftningen af
blodet (s. k. uremi), eller vid de s. k. nervösa
diarréerna. Kemiska och mekaniska retmedel, som
framkalla diarré, inkomma i organismen vanligen genom
födan eller såsom medikamenter (laxativ), hvilka kunna
appliceras genom munnen eller stolgången. Diarré kan
således vara dels ett symtom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>