Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dansk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland. Också är det förnämligast Tysklands
inflytande, som tydligast skönjes under den
första tiden. - Den danska kyrkbyggnadskonstens
äldsta minnesmärken tillhöra den romanska stilen,
rundbågsstilen. De gamla träkyrkorna började
i 11:e och 12:e årh. lämna rum för större och
ansenligare stenkyrkor. Sedan den danska kyrkan fått
en själfständigare ställning, genom upprättandet
af ärkebiskopsstolen i Lund (1104), samt kommit
till större välstånd och sedan en lifligare
samfärdsel med främmande länder väckt konstsinnet,
utvecklades en efter förhållandena långt ifrån
obetydlig konstverksamhet. De äldsta kyrkbyggnaderna,
domkyrkorna i Roskilde (fullbordad 1081), Ribe och
Lund samt den numera fullständigt ombyggda domkyrkan
i Viborg, tillhöra 12:e årh. och röja i stilen samt
delvis t. o. m. i byggnadsämnet (tuffstenen i Ribe)
en bestämd anslutning till samtida verk i trakterna
vid nedre Rhen. Påminnelser om samma stil återfinnas
i ringare måttstock i ganska många kloster och
landskyrkor, hvilka stundom i de enskilda delarna
röja en ganska stor egendomlighet, härstammande
från de gamla träkyrkorna eller t. o. m. från
den hedniska forntidens konstutsmyckning. Jämte
dessa äldre kyrkor, som uppfördes af huggen sten
(åtminstone som hufvudmaterial), finnes en något yngre
grupp kyrkor af bränd sten (röd tegelsten), i hvilka
under nordtyskt inflytande detta material nyttjades
såväl till rundbågsstilens som, något senare,
till spetsbågsstilens dekorativa hufvuddrag. De
betydelsefullaste verken i detta byggnadsämne
tillhöra emellertid i hufvudsaken rundbågsstilen,
fastän drag af spetsbågsstilen påträffas i senare
tillägg samt om- och nybyggnader. Klosterkyrkorna
i Sorö och Ringsted, den i sin form egendomliga och
enastående kyrkan i Kalundborg med sina fem torn och
de äldsta delarna af Aarhus’ domkyrka äro från den
tid, då Danmark under Valdemarerna (blott en kort
tid) lyfte sig äfven i politiskt hänseende. Roskilde
domkyrka, den största danska romanska tegelkyrkan,
röjer med sina egendomliga höjdförhållanden och sin
i det hela lättare stil ett annat, högst sannolikt
franskt, inflytande, och dess yngre delar visa en
omisskännlig öfvergång till den gotiska stilen. Till
denna stil - som sträckte sig från omkr. 1250 till
reformationen - höra domkyrkorna i Odense och Slesvig,
S:t Petri i Malmö, de senare delarna af domkyrkan i
Aarhus och klosterkyrkan i Maribo. Äfven dessa kyrkor
äro uppförda af tegel och i det hela torftigare än
motsvarande utländska kyrkbyggnader.
De lämningar af bildhuggar- och målarkonst, som finnas
från Danmarks medeltid, förekomma jämförelsevis
mera sparsamt. I den romanska arkitekturen spelade
bildhuggarkonsten icke någon särdeles framstående
roll. Södra portalen på Ribe domkyrka visar rätt
intressanta skulpturer. För öfrigt inskränka sig
konstminnena från den tiden till grafmonument
och i metall drifna altartaflor, hvilka säkerligen
blifvit utförda i utlandet. Af större betydelse äro
de kalkmålningar, af hvilka man under de senare
årtiondena funnit spår icke allenast i de större
kyrkorna, utan äfven i åtskilliga landskyrkors
korparti. Äfven spetsbågsstilens bildhuggararbeten
förskrifva sig till största delen från utlandet. Detta
gäller t. ex. om den i brons utförda grafvården öfver
Kristofer II i Sorö och drottning Margaretas
i alabaster huggna liggande porträttstaty i Roskilde
domkyrka samt om de till den senare medeltiden hörande
altarskåpen med skurna, delvis förgyllda och målade
träfigurer. Endast om ett par af de rikast skulpterade
altartaflorna vet man, att de äro utförda i Danmark,
ehuru af främmande mästare eller af konstnärer,
som lärt i utlandet. Den stora altarprydnaden i S:t
Knutskyrkan i Odense utfördes i början af 1500-talet
af en mästare från Lybeck, Klaus Berg, medan Danmark
samtidigt i Hans Brüggemann (se d. o.) hade en
infödd, ehuru i Tyskland utbildad konstnär, som
skänkte sitt fädernesland flera betydande verk,
af hvilka altarverket i Slesvig (1514-21) är det
största och bäst bevarade. Äfven från 15:e och
16:e årh. har man iakttagit målningar på kyrkornas
inre murytor, som nu kommit fram under den i senare
tider anbragta kalkputsningen. På Kristian II:s tid
uppträdde jämväl oljemålningen.
Med reformationen
inträdde ett nytt skede i den danska konstens
historia. Detta visar sig i byggnadskonsten därigenom,
att renässansstilen infördes, nästan oförändradt i
den under gotikens inverkan utbildade gestalt, som
den fick i Holland och norra Tyskland. Emellertid
tillämpades denna stil under Fredrik II och Kristian
IV äfven af infödda danskar, med en sådan kraft och
själfständighet, att den danska renässansen fick
en varaktig betydelse för landets konst. Vid denna
tid började byggnadskonsten ock med ifver omfatta
världsliga uppgifter (slott och herresäten). Ett af
de vackraste minnena af hvad stilen förmådde efter
sin omplantering på dansk jord är Kronborgs af huggen
sten uppförda fästningsslott. "Oranienborg på Hven
var ett annat af Danmarks märkligaste byggnadsverk
från samma tid. Under Kristian IV (1588-1648) -
efter hvilken den danska renässans-arkitekturen
blifvit kallad "Kristian IV:s stil" - vann stilen en
större mångfald af former och nyttjade för det mesta
tegel, med i sandsten huggna band, fönstergaflar,
tak- och gafvelgesimser m. m. Under konungens egen
tillsyn uppfördes Frederiksborgs slott (på norra
Själland), Rosenborgs slott, Börsen och flera
kyrkor i Köpenhamn samt åtskilliga fästnings-
och byggnadsverk i de dåvarande danska landskapen
i södra Sverige. Städer i alla de nordiska rikena
hafva denne konung att tacka för sin grundläggning
och bära namn efter honom. - Bildhuggarkonsten fick en
större utbredning under denna period, dels genom den
roll den kom att spela i den nya byggnadsstilen, dels
genom den prakt, som utvecklades i både konungars och
enskildas grafmonument. Byggnadsskulpturen lyckades
visserligen till en del skapa en skola af infödda
stenhuggare, ledda af sådana mästare som de, hvilka
tillhörde den ursprungligen holländska familjen
Steenwinchel, som i fyra släktled var bosatt i Danmark
och frambragte konstnärer i alla konstgrenar. De
dyrbara grafvårdarna däremot utfördes ännu vanligen
i utlandet: Kristian III:s i Roskilde samt Fredrik
I:s i Slesvig arbetades i Nederländerna, och Fredrik
II:s minnesvård i Roskilde utfördes, på Kristian IV:s
tid, utomlands. - Äfven måleriet utvecklades. Redan
Kristian III hade sin egen "kongl. contrafeyer"
i Jakob Binck från Köln, och den danske konstnären
Melchior Lorichs (omkr. 1527-90) från Flensborg vann i
utlandet ett berömdt namn som kopparstickare. Under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
