Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark, är det sydligaste af de tre skandinaviska rikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litt.: E. Erslev, "Den danske stat" (1855–57) och
"Jylland" (1886), Aug. Baggesen, "Den danske stat"
(2:a uppl. 1862), "Danmark i skildringer af danske
forfattere og kunstnere" (2 bd, 1887–93), J. P. Trap,
"Statistisk topogr. beskrivelse af kongeriget
Danmark" (3:e uppl. 1898–1906), M. Sörensen,
"Danmark. Land og folk" (1895), "Den danske stat
i skildringer af danske videnskabsmænd" (3 bd,
1899–1904), och H. Ussing, "Danmarks geologi" (2:a
uppl. 1904). E. Ebg.
Befolkning. Vid folkräkningen 1 febr. 1906 utgjorde
invånarantalet 2,588,919 pers., hvartill komma 16,334
på Färöarna. I rikets aflägsnare delar hölls 1906 ingen
folkräkning, men 1901 hade Island 78,500, Grönland
11,900 och de västindiska öarna 31,500 inv., hvarför
hela monarkiens befolkning öfverstiger 2,700,000. I
jämförelse med väst- och mellaneuropeiska länder är
D. icke tätt befolkadt, det har i medeltal blott 66
inv. på 1 kvkm. {Jylland endast 44, hvaremot öarna
ha 117 eller 70, om Köpenhamn och Frederiksberg ej
medräknas). Af hela befolkningen lefva 1,026,119 på
Själland och dit hörande mindre öar, 289,046 på Fyn,
108,029 på Lolland och Falster, 41,031 på Bornholm
och 1,124,694 i Jylland.
Om folkmängden i äldre tider har man ringa och osäker
kunskap. Man har trott sig kunna räkna ut, att vid
vikingatidens början (på 800-talet) funnos 900,000
inv., då Slesvig och de skånska landskapen medräknas,
eller 550,000 i det egentliga D. Under de tre följande
årh. torde folkmängden snarare aftagit än vuxit, till
följd af vikingatågen, utvandringarna, inbördeskrigen
och vendernas ödeläggelser. På Valdemar II:s tid
skall folkmängden ha närmat sig 1 mill., men den
sjönk ånyo under de följande århundradenas olyckliga
förhållanden och torde på 1600-talet ej ha nått öfver
700,000, ja, kanske ej ens så högt. 1769 företogs den
första stora folkräkningen, som gaf ett – om också
ej fullt pålitligt – resultat af 785,000. Säkrare är
nästa räkning 1789, som visade 841,000 pers., hvaraf
176,700 i städerna och 664,300 på landsbygden. 1801
var folkmängden 929,000, 1840 1,289,000, 1880
1,969,000, 1901 2,449,540 och 1906 2,588,919, hvaraf
1,023,334 i städerna och 1,565,585 på landsbygden.
Dessa tal visa folkmängdens starka tillväxt under
åren 1801–1901, hvilken uppgår till ej mindre än 164
proc. (0,97 proc. årlig tillväxt), medan Sveriges
folkmängd under samma tid ökats med blott 120 proc.,
Norges med 154 och Tysklands med 130. D., som 1801
egde blott 0,51 proc. af hela Europas befolkning,
eger nu 0,64, ehuru Europa under samma tid fått
sin folkmängd förökad från 187 mill. till 400. Men
siffrorna visa också den stora förskjutning, som under
samma tid egt rum i förhållandet mellan stads- och
landtbefolkningen. Den senare utgjorde 1801 omkr. 78,9
proc. af hela folkmängden, men 1906 blott 60,4. Af
stadsbefolkningen tillhör ena hälften hufvudstaden
(Köpenhamn 426,540 och Frederiksberg 87,594); inräknas
äfven Gjentofte, blir hufvudstadens befolkning
535,000, d. v. s. 20,7 proc. af hela landets. Den
öfriga stadsbefolkningen, 508,200, fördelas på 73
städer, af hvilka Aarhus har 55,193, Odense 40,547,
Aalborg 31,509, Horsens 22,327, Randers 20,963,
Vejle 16,212, Esbjerg 15,665, Helsingör 14,534,
Fredericia och Kolding
hvardera 13,451 och Svendborg 11,766 inv. I själfva
verket böra vidare till stadsbefolkningen räknas
invånarna i stationssamhällen och på handelsplatser,
som vuxit upp under den sista människoåldern till
följd af järnvägsanläggningarna och det därigenom
framkallade industriella uppsvinget och som delvis ha
stadskaraktär. 1906 funnos 165 sådana med tillsammans
130,000 inv. Medräknas dessa till stadsbefolkningen,
kommer landtbefolkningen att utgöra endast 54 proc. af
landets hela befolkning. Äfven om man frånräknar
stadsbefolkningen, härskar stor olikhet mellan olika
landsdelar i fråga om befolkningstätheten: i västra
Jylland bo blott 29 pers. på 1 kvkm., på Fyn åter 59
och på Själland 58.
Liksom i de flesta europeiska länder utgöra
kvinnorna flertalet äfven i D.: mot hvarje tusental
män svara 1,058 kvinnor. Årliga antalet lefvande
födde på 1,000 inv. har under 1800-talets fem
20-årsperioder utgjort resp. 30,9, 30,8, 31,5,
31,1 och 31,0, men sjönk under åren 1901–05 till
29,10. Den äktenskapliga fruktsamheten är lägre
än i Sverige och Norge. Årliga antalet aflidne på
1,000 inv. utgjorde under de fem 20-årsperioderna
resp. 22,6, 22,6, 20,5, 19,7 och 18,0, men sjönk under
åren 1901-05 ända till 14,8 – ett utomordentligt
gynnsamt förhållande. Födelseöfverskottet har alltså
under de fem 20-årsperioderna utgjort resp. 8,3,
8,2, 11,0, 11,4 och 13,0 på 1,000 inv., men under
den sista 5-årsperioden ända till 14,2. Årligen
begås omkr. 600 själfmord, och i detta hänseende
liksom i fråga om oäkta barn och fylleri står
D. dessvärre ofördelaktigt. Äktenskapsfrekvensen
är större än i Sverige och Norge, och giftermålen
ingås i en märkbart tidigare ålder än för ett halft
århundrade sedan. Årligen ega omkr. 500 skilsmässor
rum. 1881-1904 utvandrade till transatlantiska
länder mer än 160,000 pers., medan det 1901 bodde i
D. omkr. 80,000, som voro födda utanför D., däraf
35,500 i Sverige (omkr. två tredjedelar kvinnor),
24,000 i Slesvig och 3,700 i Norge, alltså mer än
tre fjärdedelar af nordisk börd. Blott en liten del
(1,4 proc.) af invånarna står utanför folkkyrkan:
af de främmande trossamfunden räkna baptister och
katoliker omkr. 5,500 hvar, metodister och irvingianer
äro bortåt 3,900 och judar 3,500. 1901 funnos i
D. 3,400 sinnessvaga och 4,200 sinnessjuka.
Utom D. bo 150,000 danskar i Nord-Slesvig
(Sönderjylland), 6,900 i Sverige, 3,800 i Norge,
3,700 i England, 8–9 tusen i Tyskland, 150–160 tusen i
Nord-Amerika förutom ett ungefär lika stort antal ännu
dansktalande barn af danska föräldrar, i Argentina
1,400 och i Australien 8,400. Dessutom finnes ett
mindre antal danska nybyggare i Syd-Afrika samt en
del, som har anställning i åtskilliga andra länder
i Europa, Asien och Syd-Amerika. Tillsammans
bo bortåt 1/2 mill. danskar utom D.
E. Ebg. G. S-g.
Materiell kultur. D:s hufvudnäring är – och har alltid
varit – jordbruket, men på samma gång folkmängden
vuxit, har procenten af med jordbruket sysselsatta
sjunkit: 1845 var den 57, men 1901 endast 41 procent,
en företeelse, som har sitt motstycke i Europas
flesta länder. Af hela arealen (39,000 kvkm.) äro
550 kvkm. sjöar och vattendrag, 4,000 äro nästan
oanvändbara hedar eller klitter, och 2,750 äro
skog eller planteringar. I Jylland har efter 1866,
i synnerhet tack vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
